Somnade som en stock igår.
Minns knappt att jag la huvudet på kudden.
Men jag minns att jag somnade med tankarna på tvätten...
"Imorrn ska jag tvätta, hänga upp, vika och lägga in i garderober, det ska jag...vad skönt det ska bli" Zzzzzzz....
Så kom onsdagsmorgonen och någon hade vaknat på fel sida.
Inte jag.
Inte Henrik.
Hela morgonen har vi förklarat;
"vi slåss inte, vi kastar inte saker, man måste borsta tänderna, nej vi slåss inte, vi sparkar inte, vi kastar inte böcker och nej vi häller inte ut vatten på mattan."
Vi har tröstat, kramats, torkat vatten, plockat upp böcker, blivit sparkade på, tröstat, kramats, blivit slagna, plockat upp kastade böcker, lirkat och trugat med tandborstning och påklädningen, blivit sparkade och tröstat...
Gråt och skrik!
Vi två, fullkomligt lugna.
Oändligt med tålamod.
Också stängs dörren, efter en puss, kram och ett "I love you".
Ett leende och ett "hejdå"!
"Mamma hämtar dig på dagis sen"
Tills dess...
Gör jag inget!
Ingen tvätt.
Ingen städning.
Ingenting.
Sätter mig i soffan.
Fullkomligt förlamad av trötthet.
Där fanns inte alls oändligt med tålamod.
Hjärnan brinner.
Kroppen skakar.
Energin är redan slut, trots att dagen nyss börjat.
Öronen susar redan av för mycket ljud.
Ångesten har gjort sig till känna, "här är jag, glöm inte mig idag".
Tvätten...
Det var en fin tanke.
Sen slogs benen bort av vårt vardagsliv.
Imorgon kanske...
I går blev jag arg på grabbarna och sa "det här tar alldeles för mycket energi av mig och pappa när ni håller på så här". De bråkar, tjaffsar och håller på i ett......Men då har jag inte ditt bagage, ändå blir jag så trött. Vila, strötitta på tv, ät choklad, gå en runda eller sov, gör det som känns bäst för stunden hjärtat.
SvaraRaderaHej Sophie,
SvaraRaderaJag har följt din blogg i ett år nu och du har berört mig på så många sätt!!
Jag började sy mössor för 1 år sen för att bearbeta min pappas sjukdom och bortgång. Har ett tyg som den senaste veckan får mig att tänka på Tekla varje gång jag ser det. Så jag undrar om jag skulle kunna få sy en mössa till henne och posten den till er?
Hälsningar Annika
Hej Annika.
RaderaLedsen för din pappas bortgång❤️
Så fint av dig, självklart får du sy en mössa åt Tekla, om du vill. Det blir hon jätteglad för:-)
Maila mig, så skriver jag vår adress. Sophie_hultberg@hotmail.com
Kram Sophie
Känner igen det så väl....mkt skrik, vilja, otålighet, slå så fort man inte får som man vill....ska inte, göra tvärtom, gråt, surande, ligga på golvet o vara arg m.m.
SvaraRaderaUtveckling på hög nivå, tålamodet testas varje dag. Ibland räcker det till, ibland inte....gravidhormoner som krydda är ingen bra kombo!
Det hela är dock härligt att se, vara med om....även om man kanske inte tycker det där o då....Men snacka om vad de lär sig, vill lära sig, testar, undersöker, ifrågasätter m.m.
Kämpa på min vän. På fredag är min sista dag på jobbet. Vill gärna ses en dag över en kopp kaffe om du orkar, innan bebisen ploppar ut....vi kan väl messas?
Puss Krellan
Såklart, fikor i massor!! Vi messas, darling! Puss
RaderaKära Sophie. Såg du av en händelse programmet "när livet vänder" på SVT 2 ikväll? Tänkte på dig så. Lena, som förlorade sin dotter. Sa så mycket vackert, smärtsamt men inspirerande människa. Blev så tagen av brevlådan hon satt vid sin dotters grav. Du är med mig varje dag. Varma kramar Camilla, en som följer dig varje dag
SvaraRaderaHej sophie. Jag heter jennifer och bor i grums. Jag brukar rita en del med blyerts. Jag har följt din blogg sen ett halvår tillbaka ungefär. Den har slitit mig itu flera gånger om. Jag har en son som fyller tre i april. Jag undrar om det skulle vara ok för dig om jag skulle rita ett porträtt av dina barn. Eftersom jag inte känner er så tänkte jag att detta skulle vara mitt sätt att bidra. Tänker på er varje dag och tittar till bloggen någon gång om dagen. Jag skickar såklart originalet till er i så fall. Och jag vill att du väljer bilden. Alla mina bilder jag ritar är viktiga för mig och jag skulle mer än gärna lägga de timmarna för er skull.
SvaraRaderaHej Jennifer!
RaderaTack för din fina omtanke❤️
Jag är rörd. Det skulle vara jättefint med ett porträtt av dom❤️
Det får du så gärna göra.
Vilken fin idé.
Tack❤️
Kram Sophie
(Du kan väl maila mig, så får jag din mailadress? Sophie_hultberg@hotmail.com
Sorg
SvaraRadera"Sorg kan inte mätas eller vägas. Den kan komma tassande tyst på natten eller som en blixt på dagen. Sorg tröttar och tär. Sorgen kan vara tyst eller bullrig. Sorgen är opålitlig, lynnig och rastlös. Som en kameleont slingrar den sig in överallt. Sorgen är inte så nogräknad, den slår sig ner överallt. Ung eller gammal, fattig som rik. Sorgen har ingen speciell färg,men vi vet ändå vem det är. Sorg kan inte buras in, inte glömmas bort.Men den finns, sorg bara är. Ett ska man dock veta om sorgen. Och det är att när dess syre tagit slut. ( och det gör den alltid tills slut). Blir resterna ett brännmärke på himlen. En stjärna som minne av vår sorg. Inte för att glömma men för att betraktas på lite håll."
Ellen <3
RaderaAlltid så fina ord och tankar.
Tack för all din omtanke mig/oss!
Du är så hjärtlig och fin människa.
Jag läser alla dina ord noga, tar dom till mig och sparar dom i ett liten låda inuti mig.
Tack för dig Ellen!!!
Kram Sophie
Tack för dig Sophie!. Tack för ditt mod. Tack för din enastående förmåga att skriva så det känns som att man är där med dig. Du är en särskild, enastående unik ung kvinna och mamma. Tack för din vackra blogg, jag kommer aldrig att bli densamma igen. Ellen
Radera