En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 8 december 2014

Det där med katter...

Katter är magiska varelser.
Dom vet precis, när man behöver dom som allra mest.
Och då håller dom sig nära, nära.
Så nära det bara går...



2008-12-08 05.55

Måndagen den 8:e December 2008, klockan 05.55 föddes du, på Helsingborgs lasarett.
Det första dina små öron hörde var denna sång...
Kent - Lilla Ego

Det första dina små vackra ögon såg var mina...


Kärlek vid första ögonkastet.
Då.
Nu.
För Alltid.

I år fyller du sex år.
Din speciella födelsedag, som du längtade så efter.
Du firar den i himlen.
Vi firar den här.
Långt ifrån varandra.
Men nära i våra hjärtan.

Tristan, min bästaste onge...
Grattis på din 6-årsdag!

Vid denna tid...

Vid denna tid, för sex år sedan hade jag och Henrik precis kommit tillrätta uppe på förlossningen på Helsingborgs lasarett.
Värkarna var regelbundna och jag var öppen 6 cm...

Rädda, nervösa och förväntansfulla.

Snart skulle vårt första barn, komma ut i livet.
Kärlek och lycka på riktigt.
Vår största mening i livet.
Snart skulle vi bli mamma och pappa till världens underbaraste onge.

Så lite vi visste då...
Den lyckan skulle bara vara i 3 1/2 år.
Men det var värt varenda sekund av dom åren...




söndag 7 december 2014

Ps.

Jag tror faktiskt inte att människor förstår hur fruktansvärt energikrävande sorg, ångest och depression är.

"Hur kan du vara trött, som är sjukskriven?"

"Varför orkar inte du jobba, städa, diska, handla, tvätta osv osv osv?"

Och tusen frågor, funderingar och blickar till...

Så en gång för alla...
Sorg, ångest, panikångest, depression stjäl precis all energi, som finns i kropp och knopp.

Punkt slut.

"Orkar inte förklara bättre"



Ps.

Jag tror faktiskt inte att människor förstår hur fruktansvärt energikrävande sorg, ångest och depression är.

"Hur kan du vara trött, som är sjukskriven?"

"Varför orkar inte du jobba, städa, diska, handla, tvätta osv osv osv?"

Och tusen frågor, funderingar och blickar till...

Så en gång för alla...
Sorg, ångest, panikångest, depression stjäl precis all energi, som finns i kropp och knopp.

Punkt slut.

"Orkar inte förklara bättre"



Kom Mörker...

Det är tröttsamt att ständigt vara på jakt efter ljuset, när man lever i mörkret.
Måste vara i ljuset.
Måste vara glad.
Måste kämpa.
Alltid jaga ljuset.
Glädjen.

Det gör faktiskt ofta ont, att bli bländad av ljusets smärtsamma stråle.

Ibland vill man faktiskt bara få lov att vara där i mörkret.
Inte jaga nånting annat.
Inte kämpa.
Bara få ligga där i lugn och ro, i mörkret, där man faktiskt är.

Vara där man är nu, och slippa tänka på att man måste vara nånstans där man faktiskt inte är.

Kom mörker.
Det är okej att du är hos mig nu.
Stanna här.
Jag orkar inte jaga ljuset nu ändå.