En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 10 januari 2015

Om...

Om allt ändå hade varit, som det skulle vara...
Så hade det inte varit såhär...
Och hade det inte varit såhär, så hade allt varit som vanligt...

Och då hade inte jag varit så satans tragisk, oförmögen och deprimerad...



torsdag 8 januari 2015

Censur!!!

Åh, vad jag önskar att jag inte kände mig så låst och censurerad!

Jag vet, den enda som censurerar mig, är jag själv!
Ständigt denna väluppfostrade flicka, som är försiktig med orden.
Rädd att trampa andra på tårna, missuppfattas, ifrågasättas eller råka såra någon.
Att såra någon är ju aldrig min mening.
Men ord missförstås så lätt.
Det jag säger och menar, uppfattar någon annan på sitt sätt.

Jag önskar så, att jag bara kunde skriva, skriva, skriva, precis allt det där som vill ut.
Men det går inte...
Måste alltid tänka på andra.

Var är den där tuffa Sophie?
Hon som inte tog skit?
Hon som kunde diskutera, debattera, predika och ifrågasätta?
Hon som orkade?
Hon som inte var rädd och svag?

Borta...

Jag är en ny Sophie.
Så är det.
Men min hjärna kokar över....
Jag har så mycket att säga, om så mycket.

Varför känner jag mig så jävla låst?