En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 7 juni 2012

Grubblerier...

Sälja pick och pack, dra utomlands med hela familjen och plugga båda två?

Ta pick och pack, lämna skåne, för en gård nånannanstans i detta avlånga land, ha lite djur och gigantiskt trädgårdsland?

Plugga förskollärare, socionom eller trädgårdsmästare?

Strunta i plugget och försöka hitta ett jobb, jag gillar?

Gå ut i köket och hämta lite glass eller inte?

That is the question???

Kram Sophie

onsdag 6 juni 2012

Placebo-Kärlek

Ibland (läs ofta, nästan alltid) tappar jag bort mig själv och är "bara" mamma/housewife!
Inget jag lider av!
Jag älskar mitt mamma/housewife-liv.
Önskar bara att jag kunde kombinera mina personligheter lite bättre?!
När jag blir medveten om att jag tappat bort mig är botemedlet väldigt enkelt och snabbt att få tag på!
Jag bokar in lite dejter med andra härliga housewifes, jag bokar in en konsert, en spa-vistelse (hör visserligen inte till vanligheterna)!
Men den allra bästa och mest snabbverkande medicinen är att sätta på ett av mina absoluta favoritband of all times - Placebo!
Det är nåt med Placebo, som får mig att känna mig normal.
Som Sophie!
Placebo är jag!
Hela min kropp fylls av känslor när jag lyssnar på dom.
Jag vill skratta, gråta, älska, hoppa, dansa, sjunga...
Placebo gör mig normal?!

Detta är en del av en favorittext, låten heter "speak in tongues"!
Så jävla vackert!
Ska ju såklart lyssnas på, men jag kan inte länka via min telefon, så ni får leta upp den själv! Gör det!!!

"Don't let them have their way,
Don't let them have their way,
You're beautiful and so blasé,
So please don't let them have their way
Don't fall back into the decay,
There is no law we must obey,
So please don't let them have their way,
Don't give in to yesterday

We can build a new tomorrow, today
We can build a new tomorrow, today
We can build a new tomorrow, today...."


Kram Sophie

måndag 4 juni 2012

Du fattas mig...

Varje dag i 13 år har du nu fattats mig.
Själsfränd.
Utan blir man halv.
Jag saknar dig.
Men du är med mig i mitt hjärta, mina tankar och mina minnen.
Du är med mig i saker jag gör och säger.
Värderingar och åsikter.
Vi formades ju tillsammans.
Därför är du alltid en del av mig.
Själsfränd.
Du och jag.
Solens gåta och Själens krigare.
Friends forever and always.
Älskade Alexandra - jag kramar dig igenom rymden!





Idag fick barnen följa med till kyrkogården och sätta blommor till Alex.
Som sagt, det är idag 13 år sedan hon togs ifrån oss.
13 år är en lång tid, men varje gång jag är vid graven, minns jag och känner den fruktansvärda smärta jag kände första gången jag stod där.
Jag var så ung, 22 år.
Idag var jag där med mina två barn.
Tekla babblade på, såsom hon alltid gör. Tror att hon presenterade sig för Alex.
Tristan pratade också med Alex. Han vet att hon är en ängel i himlen. Han vinkade till himlen och sa hejdå, när vi gick.
Mina fina ongar!
Gör ont att hon aldrig får träffa dom.
Att vi aldrig får leva livet tillsammans som vuxna.
Det gör ont.
Och det är orättvist.

För många år sedan bestämde jag mig för att sluta, att hata honom.
Han som så brutalt tog Alex ifrån oss.
Det tog för mycket av min energi, min tid, mitt liv.
Jag gjorde det.
Slutade att hata.
Slutade att vara arg.
Men idag har jag varit arg igen.
Jag har hatat honom idag.

Jag undrar om honom i fängelset!
Mår han dåligt?
Har han ångest?
Tänker han på henne?

Idag får jag hata!
Imorgon slutar jag igen, han är inte värd mina tankar.

Kram Sophie