En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 2 november 2013

Halloween - tummen ner

Det där med halloween är inte min grej.
Höstens färger, naturens växter, träd och bär är vackra att pyssla med.
Pumpor är fantastiskt vackra, spännande och inspirerande i alla dess olika former och färger.
Ljus...ljus är det bästa - vackert, harmoniskt och otroligt rörande.

Men resten av halloween kan jag skita i...
Jag gillar inte skräck.
Jag är mörkrädd.

Dessutom verkar inte Sverige ha fattat grejen än, eftersom folk låter sina ungar springa runt hela höstlovs-veckan och ringa på dörrar.
Ingen verkar veta vilken dag, som är vilken.
Ärligt talat vet knappt jag det heller.
Men jag bryr mig inte, jag är inte ute och ringer på dörrar sju dagar i rad en vecka!
Tekla är skräckslagen över alla zombies, scream-masker, lie-män osv...

Ja, jag är bitter.
Låt mig vara!

Allhelgona däremot...
Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.
Allhelgonahelgen har blivit en av de största helgerna, då många människor i alla åldrar besöker kyrkor och kyrkogårdar för att tända ljus för avlidna anhöriga eller vänner.

Två helgdagar
Allhelgonahelgen innehåller två helgdagar:

Alla helgons dag är en rörlig helgdag som firas den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.

Alla själars dag firas dagen efter, på söndagen. Helgdagarna handlar både om att vi i livet kan vara förebilder för varandra, och om hur de som levt före oss är och kan vara viktiga förebilder för oss.

Det är väl fint, att ha en speciell dag vi minns...bla bla...

I vår familj minns vi varje dag.
Känner varje dag.
Och fattas varje dag.
Tristans ljus brinner varje dag.

När vi kommer ner till honom en sån här dag, blir det väldigt överväldigande...
Vi älskar att så många tänker på honom.
Missförstå inte...
Men det är också otroligt smärtsamt berörande att mötas av...





Borta hos Micke...



Gud, vad jag saknar min onge!!!

onsdag 30 oktober 2013

Upptäcka hösten...

Tekla och jag tog oss en svängom i höst-skogen imorse.
Tekla i hopp om att hitta svamp som inte var "fiftig, så man kräktades, fick mag-ont och fick åka till sjukhuset"!
Dessa ätbara svampar har jag gett upp hoppet om i denna halländska skog. (Danskarna har varit och tömt redan)

Men det finns ju mycket annat höst-vackert man kan samla ihop och pyssla med.
Eller bara titta på.
Bildbomb.









































Teklas första höst-konst.
Henrik ska förstås rama in.


(Förresten, vet ni hur länge en kotte kan hålla inomhus? Jag har ingen aning, men Tristan plockade en för 2 år sen, som fortfarande är fin. Står på hans hylla. Helt otroligt, va? Inne i vår värme, så länge...)

Orkar inte...

Tack för alla mail, fina ni!
Så omtänksamma och godhjärtade är ni.
Ni stöttar och lyfter.
Ni bryr er.
Vi är så tacksamma.

Bloggen ja, den är längst ner på prioterings-listan just nu.
Det är rörigt, stökigt och stressigt i hjärnan nu.
Blir inte bra ord eller meningar.

Men en sak kan jag bjuda på, en bild på lill-tussen.


Nu börjar vi räkna ner tills han flyttar hem...
Åååh, vad vi längtar!