En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 25 januari 2014

Katt eller hund?

Ja, den frågan ställer vi oss ibland, när vi tittar på vår underbara ragdoll kattunge.
Säg inte, att man inte kan träna en katt.

YouTube Video

Vår lille "kisevovse"!!
Jisses, vad vi avgudar denna fantastiska varelse.
(Även om han pajjar alla mina blommor och krukor just nu)


Han kommer härifrån, för er som är nyfikna på rasen, mer info eller kanske sugna på en liten kompis i framtiden...Sannlyckes Hemsida

Nu går vi och lägger oss, Isodor!

Långsam Lördag

Tempot idag har hållt sig i slowmotion.
Vi har varit lika trötta allihopa, även katta!
Vi har haft pyjamas 80% av dagen.
Det har varit mycket soffmys till diverse barnprogram.
Dagens meny har bestått av:
Frukost - smörgås och risgrynsgröt
Lunch - Ostbågar och risgryngröt
Mellanmål - banan och clementin
Middag - smörgås, fil och havrekuddar.
(Japps, jag skäms, men så blir det ibland)
Jag känner förkylningens klor om mig, näsa, hals och öron ömmar...
Orkar man inte, så orkar man inte!




















21.29 säger klockan.
Får vi gå och lägga oss nu, tack!?

Natti and out

Nödlösningar...

När det är lördag, och mamman känner sig hängig, förkyld och trött är denna sortens nödlösning tillåten, eller vad sägs?


Ostbågar, festis och Dora på tv:n!
(Innan lunch bör tilläggas)
Ja, vi är busiga och lata idag.
Undrar om vi kan äta ostbågar till middag också?
Inte?
Hm...tradigt...

Det var fredagen...

Pappa och Tekla började dagen med att gå på äventyr.
Ett av Tristans favorit-uttryck och nu även Teklas.
Det behövs inte mycket, för att det ska bli ett äventyr.
Allt ligger i tonen och hur man presenterar det för barnen.
Det måste låta spännande, nytt och påhittigt.
Då räcker det nämligen med att man gå 50 meter från hemmet, med en leksakskamera i fickan, för att fotografera roliga saker tex.
Dom började med att bestiga det höööööga berget (pulkabacken), däruppe hade dom god utsikt och Tekla letade efter bonden, som hon ville fotografera (skrattar). Ingen bonde i sikte och dom styrde kosan nerför berget igen och in i stoooora skogen (Billebergas lilla granskog), där hittade hon massor av spännande saker att fotografera med sin fejk-kamera, bland annat svampar och kottar.
Det dröjde inte så länge innan tösen började frysa, nöjd över äventyret och ville hem till mamsen, för att stolt berätta allt dom gjort.

På eftermiddagen kom Cecilia och Matilda till oss.
Matilda växer som gräs, precis som Tekla, och då och då hamnar det hon vuxit ur i Teklas garderob istället!
Tekla avgudar Matilda och klär sig stolt i hennes kläder.
Så himla fina kläder.
Jisses, så tacksamma!
Hon har redan gått igenom dagens påse typ sjuttio gånger och planerat morgondagens outfit! Får väl se hur många gånger hon hinner ändra sig, när hon vaknar.
Tack Matilda❤️





Cecilia skämmer bort mig med mitt allra bästaste favorit-the, tre påsar!!!! Nu klarar jag mig till nästa Lucia. Kanske...;-)
Världens bästa lusse-the.


Lite kurragömma i mammas och pappas säng har vi också hunnit med. Jag trodde i alla fall det var det, men i själva verket gömde hon sig där för att äta ett päron, jag sagt åt henne att vänta med. Busonge!














Kvällen avslutade vi med fredagsmys hemma hos mormor och morfar, goood mat, dans och ostbågar.
Shinonikkan sover som en liten griskulting nu och jag ska försöka detsamma.

Förresten, den här underbara skylten hittade min sambo i bilen.
Bortglömd i ett kuvert.
En traderavinst för 20kr, flera månader gammal.
Men budskapet kom väl till pass.
För jag blev glad, att den blev hittad, även om jag glömt bort den!



Natti natti från en sliten Sophie

fredag 24 januari 2014

Vår lilla brasa

Den här härliga fick vi i julklapp av mamma och pappa.


Den ger go värme och krävs ju vid frukostbordet, när shinonikkan tror att hon ska till badhuset och sitter i baddräkt och äter.


En annan dag Tekla, en annan dag ska du få åka till badhuset.

torsdag 23 januari 2014

Svar på frågestunden -Del 2

• Vilka mediciner äter du och för vad?

"Jag äter Venlafaxin mot min depression, sobril mot ångest/panikångest och stilnoct-insomningstablett för att kunna somna och få sova ett par timmar.
Jag känner att jag just nu står på en bra dos venlafaxin, som faktiskt gör skillnad, och biverkningarna börjar äntligen lägga sig.
Min tanke är att börja trappa ner sobrilen i februari, detta kommer att ske långsamt och i mitt tempo såklart. Målet är även att trappa ner och ut stilnocten. Kanske inte samtidigt dock!
Någon nämnde uttrycket "man kan inte medicinera bort sorg"!
Nej, det kan man inte. Finns ingen medicin i världen, som kan ta bort tomheten, saknaden eller längtan.
I mitt fall handlar medicinen om att hjälpa mig att överleva.
Jag var med om en fruktansvärt traumatiskt upplevelse. Som i sin tur har lett till depression, panikångest och mycket svåra sömnsvårigheter. Medicin tillsammans med terapi hjälper mig att överleva detta.
Sorgen har jag kvar alltid ändå.
Den håller jag i andra handen nu."

• Du har inte nämnt så mycket om begravningen, är det något du vill/kommer att berätta om nångång, tror du?

"Hm...den dagen är så långt ifrån bearbetad än. Min tanke är att berätta om den, skriva ner främst för min egen skull. Men det har jag inte kunnat förmå mig själv, att göra än.
Vi valde att filma denna dagen, just i det syftet. För att en dag kunna titta, för att komma ihåg. Och för Teklas skull om hon skulle vilja titta någongång i framtiden.
Det jag vill nämna nu är, att dagen blev precis exakt så som vi önskade, för Tristans skull.
Det var en hyllning, inte ett farväl. Vi lämnade tillbaka honom till Gud.
Och för den dagen, är vi evigt tacksamma för Britt, Ia, Malin och Jay, som stod för varsin hörnsten denna dag.
För övrigt minns jag inte riktigt hur mina ben bar mig genom gången i kyrkan den dagen."

• Vem är Micke?

"Micke är den några år yngre pojken, som växte upp i huset snett bakom vårt. Våra föräldrar umgicks och vi barn lekte. Vi sprang genom häcken till varandra.
Micke är killen som tragiskt dog, för lite mer än två år sedan.
Micke är min fina Tinas pojke.
Mickes plats ligger inte långt ifrån Tristans, det är skönt.
Dom två är på samma ställe och väntar på oss."

• Vad arbetar du med?

"Jag är barnskötare och har bland annat arbetat på olika förskolor. Innan mammaledigheten med Tekla, arbetade jag som elevassistent i skolan, åt en 8-årig pojke. Fantastiskt givande jobb. Detta var ett vikariat, så jag har inget arbete att återgå till"

Ja, det var de frågor jag orkade svara på idag. Det finns massor, så jag tar som sagt lite då och då.

Natti natti



Och där tog den slut...

Energin.
Orken.
Jag.
Hela jag tog slut.
Räckte inte långt idag.
Gå upp, klä mig, fixa iordning Tekla, promenera till dagis och tillbaka, äta frukost och där tog den slut.
Totalt stopp.
Hur mycket jag än vill göra något annat, vill varken kropp eller huvud det.
Det behövs städas, diskas, tvättas osv.
Men det kommer efter på prio-listan.
Det är bara att lyssna och lyda kropp och knopp.
Bädda ner mig och låta Isodor spinna mig till sömns igen.
Så får vi hoppas på mer energi, om nån timme...


Ja, det är promenaden till och från dagis, dvs över spåret, som stjäl all energi. Men jag är envis och har pushat mig själv till att göra detta varje dag denna veckan, hur ont det än gör.
Idag tog det lång tid innan vi kom över på hemvägen.
Satt i busskuren och kämpade mot ångest, tårar och flashbacks.
Nu räcker det denna veckan, nu vill jag inte mer.

onsdag 22 januari 2014

Samtal hos psykologen...

Som jag berättat innan fick jag ju byta samtalsterapeut, eftersom min underbara "I" gick i pension.
Det har varit lite skumpigt på den nya vägen.
Det är inte lätt att byta sådär.
"I" har ju varit med mig sen dag 2 efter olyckan.
Men nu börjar vi hitta varandra äntligen, jag och den nya psykologen.
Vi har haft många bra samtal senaste tiden.
Det är skönt, för ååh vad jag behöver det.
Och idag lyckades hon få mig att se något på ett annat sätt, än jag sett det. (Inte så enkelt, vet ni som känner envisa och bestämda jag)
Det stärkte mig.
Och just nu känner jag mig ett litet uns tuffare.

Ja, om man bortser från min satans tandvärk. (Ja, när vi pratar tandvärk är svordomar nödvändiga, förlåt)

Piller och Godnatt från mig!

Det där sitter i blodet...

Helt otroligt.
Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska tro eller tänka?

Önskar att det är så...
Att han sitter där bredvid henne och visar hur hon ska ställa alla hans bilar i rad, precis som han gjorde.
Det ser precis likadant ut.
Även rangordningen på bilarna.
Hur hon berättar och frågar vad de olika bilarna heter.
Så lika att det både värmer och skär i hjärtat.





Eller så sitter det i blodet.
Generna.
Men jag hoppas mer att han går bredvid henne.
Hon behöver det.
Hon älskar och saknar sin storebror så mycket.
Även om hon inte riktigt kan minnas och uttrycka det klart än.
Men vi ser och känner det på henne.
Det finns i luften omkring hela tiden.

måndag 20 januari 2014

Hemglass

Pinsamt Hemglass, mycket pinsamt!
Som om folk inte hatade er redan!?!?

LÄS HÄR
"Skiter i den kunden"

Tack, då vet vi!
För vi skiter nämligen i er också.
Dessutom billigare och godare glass i affärerna.
Och bonusen då är att man slipper en tuta i sitt öra!

Fan, va pinsamt!
Tror ni försäljningen går upp mycket nu?

Haha!!


söndag 19 januari 2014

"Det kan du glömma, mamma"




Visst ser hon sådär oskyldigt söt och bedårande ut?

Visst är det svårt att tro att denna 2-åriga gullunge tufft svarar:
"Det kan du glömma, mamma"
När man snällt ber henne, att sluta klättra runt på stolen, innan hon ramlar ner?!

- Eh, ursäkta men när blev du tonåring, Tekla?

Och viktigaste frågan av allt...

- Vem har du lärt dig det uttrycket av?

Jag ska nog leta, lås in era barn!
Mohahaha Mohahaha;-)

Tekla och Gamlamorfar uppträder.

Vi blir bjudna på underhållning såhär på söndags eftermiddagen.
Så mysigt så.
Kolla in våra stjärnor.

YouTube Video