En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 24 augusti 2012

15 timmar

Efter har varit ledig en hel sommar, kan 15 timmar på dagis (förlåt, fööörskola) åstadkomma mycket.
T.ex feber och nya begrepp som;
"du är ful och dum" och "jag ska bomba dig"
Ord jag aldrig hört komma från min son tidigare!

Nu tror ni ju snart att jag är förskole-fientlig!
Det är jag inte!
Har ju själv jobbat inom barnomsorgen i 10 år!
Jag gillar förskolan.
Den är bra, när den fungerar:-)
Och det gör det ju för det mesta!
Man får ta det onda med det goda, eller hur man säger!?
Så jag är definitivt inte ute efter att starta något krig mot förskolan.

Men det där med "ful och dum" gillar jag inte, speciellt inte ful!
Otroligt starkt ord, även om det kommer från en 3,5-åring, som inte riktigt förstår helheten.

Förresten, tack för all fin respons på föregående inlägg! Ni är ju lika kloka som mig:-)
Mina spontana känslor är "out in the open", pratade om och känns bättre...

Kram Sophie

torsdag 23 augusti 2012

onsdag 22 augusti 2012

Spontana känslor just nu...

Tristan har bytt avdelning på sin förskola.
"Åh, ska du börja hos de stora barnen, va roligt!" är det många som säger!
- Eh, nej...han ska börja hos barnen som är i samma ålder som honom! Barnen på hans avdelning var ända ner till 1 år!
Det fanns dock ingen annan plats än den, när vi sökte.
Detta har jag inte känt något negativt för. Vi har trivts bra där och vi har känt oss trygga med pedagogerna!
Men han är definitivt redo, för nya utmaningar och stimulans nu.
Det som känns tråkigt nu, är att hans tre kompisar (skiljer 2,5 månad bara) inte fick hänga med upp till nya avdelningen! Alltså bara han som flyttas.
Jag har försökt vara positiv och tänka att förändringar är bra och detta fixar han!
Det gör han också!
Men det kändes hårt när han själv insåg att det bara var han som skulle flytta upp! Han blev jätteledsen.
Hur som helst gick första dagen igår bra för honom. Han hade haft roligt och var nöjd själv.

Men mina spontana känslor just nu är lite sådär...

Jag är en engagerad förälder.
Jag är en intresserad förälder.
Jag bryr mig.
Jag pratar, umgås och leker med mina barn, varenda dag!
Mina barn är allt, meningen med mitt liv.

Det viktigaste för mig är att mina barn känner trygghet!
Alltid!
För att dom ska känna sig trygga, måste jag såklart känna mig trygg.

Något som inger trygghet på förskolan är ett bra mottagande, när man kommer dit!
Det är viktigt för mig.
Någon som tar emot Tristan/oss när vi kommer på morgonen.
(givetvis kan de vara stressigt, med många barn. Jag begär inte att man ska stå och prata i tio min med oss, men säga godmorgon osv)

Tristan har varit mycket och lekt på denna avdelning, sägs det! (så är det säkert, men vad vet jag egentligen) Så han vet ju hur allt ser ut, vilka barn som är där och vad personalen heter (inte alla, men typ)
Men jag vet absolut inte vad alla heter!
Jag vet inte alls hur det ser ut, mer än första rummet vid hallen.
Jag har ingen aning om hur deras arbetssätt funkar, hur deras rutiner är osv...

Kanske hård kritik, men mottagandet igår kändes inget bra!
Ledsen, men jag vet inte vad du heter, som tog emot Tristan. Vi har aldrig hälsat.
Jag förväntade mig mer!
Jag förväntar mig att du ska presentera dig och välkomna oss till ny avdelning, fråga om jag vill titta runt och berätta kort om hur det funkar på denna avdelning!
Kanske helt oresonligt eller nåt!
Men det står jag för!

Det är mitt guld, jag lämnar där varje dag!
Min mening med livet är hos er.
Jag vill kunna känna mig positiv och trygg med det!

Jag gillar inte att lyssna på andras "skitsnack", vill skapa min egen uppfattning om saker och ting!
Alla tycker olika och sanningar ändras, när dom flyttas från mun till mun!
Men senaste tiden har jag blivit matad med mycket negativt!

Försöker just nu skaka detta av mig!
Så att jag kan gå och hämta min son, på glatt humör och positivt inställd, om 1 1/2 h!

Hoppas att det bara var en dålig start!
Jag är ingen gnällkärring eller skit-pratare!
Jag förväntar mig bara, att det ska kännas bra att lämna mina barn i någons annans famn, medans jag måste följa samhällets gång...
(jobba, tjäna pengar, betala räkningar osv ni vet)

Jag vet att det kanske finns personal från förskolan, som läser min blogg.
Jag menar inget illa, jag tycker inte att er förskola är kass, det är mina spontana känslor just nu!
Och det är just sånt min blogg är till för!

See ya'

Kram Sophie