Jag andas.
Henrik och Tekla andas med mig.
Min familj bär mig.
Våra vänner bär oss.
Ni som läser och kommenterar, skickar mail, sms, brev, ljus och andra gåvor av kärlek värmer oss.
Fyller på vårt syre.
Vi andas.
Men världen är svart.
Tillvaron är ångestfylld och "svår-andad"!
Energinivån är nere på det lägsta.
Att vara utanför hemmet är otroligt energikrävande.
Vi samlar oss och förbereder oss väl, innan vi tar oss ut nånstans.
Därför...
all kärlek är välkommen - hälsa gärna på oss, krama oss...men vi kan inte bearbeta, berätta eller gråta med alla vi möter...
Ett hej eller kanske en kram räcker mer än väl nu.
Det är ungefär vad vi orkar just nu...
Och jag läser alla era ord, men det tar mycket energi och tid att svara på allt, det är inte som jag struntar i er.
Jag uppskattar all kärlek och värme.
Tar den till mig och använder den som kraft och styrka!
Kram från en just nu mycket svart Sophie