En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 31 augusti 2012

Min Lilla Tweenie!!


YouTube Video

Kram Sophie

torsdag 30 augusti 2012

Anywhere...

Är man bara tillräckligt trött och inte har sovit middag, kan man somna varsomhelst!
Liten och trött tjej, försökte desperat komma till ro...på badrumsgolvet!


Dumma mamman, som väckte lillan och bestämde att man inte kunde sova där.

Kram Sophie

onsdag 29 augusti 2012

Kvällsdiskussion med mig själv...

(Efter att ha kastat sopor, fastnar jag som vanligt i rabatten och rensar lite ogräs på vägen in)

Sunda Sophie:
- Nä Sophie, du behöver inte rensa ogräs nu!! Klockan är 20.50!! Du har varit igång sen klockan 06.10 imorse, enda gångerna du suttit är i princip när du ätit eller varit på toa!!

Störda Sophie:
- Men jag kan väl lika bra passa på att ta lite när jag går förbi!? Det ser ju så tråkigt ut, jag hinner ju aldrig annars!!

Sunda Sophie:
- Nä, du kan inte "bara" ta lite, du fastnar här! Det är mörkt, gå in!!!

Störda Sophie:
- Meeeen...

Sunda Sophie:
- Antalet sekunder egentid du haft senaste dagarna är nästan INGA!! Gå in och sätt dig och gör ingenting!!

Störda Sophie:
- Ja, men jag har ju disken kvar ändå oxå!!

Sunda Sophie:
- SKIT I DISKEN, MÄNNISKA och sätt dig i soffan nuuuuuu!!!

Störda Sophie:
- Okej okej, jag sitter!!!

Så dåligt utbud på tv:n att jag ska behöva glo på nån tjomme med tarmproblem på femman...
Bättre att rensa ogräs då!!

Kram Sophie

Tack Tekla

Tack min underbara onge, för att du ville somna utan "bråk" idag!


Precis vad mamma behövde...
Nu sover vi ett par timmar, innan vi hämtar brorsan!


Kram Sophie

tisdag 28 augusti 2012

Alltså det där med facebook...

Gränser.
Balansera mellan privat och offentligt.
Skryt.
Omtänksamhet.
Pepp.
Stöd.
Kärlek.
Tips.
Upplyftande.

För det mesta är det underhållande att kolla facebook.
Jag gjorde ju en rensing bland vänner för ett tag sen.
Behöll dom som jag känner ger mig nåt.
Nära vänner, familj, bekanta nya som gamla, dom som skriver intressanta och underhållande statusuppdateringar och kommentarer...
Några delar med sig av sitt innersta, på fina sätt, med fina ord.
Vi peppar varandra, vi ger varandra tips och stöttar.
Positiva energier.
Det negativa blev bortstädat.

Men ändå blir det så fel ibland fortfarande...
Det här hör enligt mig inte hemma på facebook:

* Smutskastning ang barn, av en el båda parter i ett avslutat förhållande! Det där är inte ok, särskilt när några av barnen oxå finns på facebook.

* Relationsproblem, bråk på statusuppdateringar och halva världen lägger sig i!

* Folk med allvarliga problem, såsom alkoholism, som hotar med självmord och annat jätteallvarligt - som oxå har barn på facebook!!

* Hot om våld och dödshot!?!??
Man tror ju inte sina ögon, när man får läsa att någon ska bryta benen av nån annan, och sen värre än det...

Vad i helsike är det som händer?

Dessutom är inte facebook enligt mig något substitut, för annan kontakt!
Vi måste fortfarande ringa varandra, för att kolla läget och träffas för att vårda våra relationer!!

Kom igen!!!!

Kram Sophie

Liten och sjuk...

Liten febrig och förkyld tjej tog sovmorgon till 09.35.


Sommaren är över och därmed friska barn oxå!
Vi välkomnar hösten och förkylningar motvilligt!
Blir till att ladda upp med nässpray, flytande ipren, astmamedicin, vitaminer och massor av frukt!

Visst är hösten vacker, och alla ljus vi kan tända...
Men det är så tråkigt med alla "räliga" sjukor vi måste slåss mot!

Kram Sophie

måndag 27 augusti 2012

Kossan är död.

- Mamma, kossan är död. Den har dött!!
- Ojdå, va tråkigt!
- Mm, djuren och bilarna e ledsna, dom saknar kossan, när han är död.
- Ja, det förstår jag att dom gör!
- Mamma, vi måste grava den!
- Du menar begrava?
- Ja, vi måste begrava den, under mattan, dom andra djuren kan säga hejdå!



Alla djuren och en del bilar sa sen "hejdå, jag saknar dig kossan" i tur och ordning!
En stund senare, var en av bilarna döda...

Bearbetning pågår på Spjutvägen...
För oss alla...var och en på sitt sätt!

Kram Sophie

söndag 26 augusti 2012

Inte hejdå, bara hej så länge...

Ibland tror man att man vet hur dagens ska se ut, när man vaknar!
Man har planerat...
Ibland tror man att man ska åka med lillasyster på 2-årskalas.
Och att storebror ska gå på sitt första biobesök med pappa.

Men...
Plötsligt står ens älskade i kön till pölsemannen utanför ÖB och får ett telefonsamtal.
Ett telefonsamtal som gör att världen förändras från blått till svart, från varmt till kallt, från upp till ner...

Jag har fått samma samtal härhemma och väntar oroligt på att dom ska komma hem.
Vi sätter oss i soffan, efter att ha kramats en lång stund.

Då säger Tristan:
- Pappa är ledsen, hans pappa är död!
- Ja, svarar jag, då blir vi ju ledsna! Det får man vara, när någon dött!
- Farfar kan höra oss, om vi ropar högt, säger han då.
- Mm, kanske kan han det, svarar jag.
- Nu behöver ni inte vara ledsna längre, nu kan vi va glada igen, tycker han då.
- Tycker du det är lite otäckt, när pappa är ledsen, undrar jag?
- Mm, jag får ont i ögonen, svarar han.
- För att du också blir ledsen, frågar jag?
- Ja, svarar han sorgset.

Mitt hjärta krossas i miljoner bitar.
För Henrik, som idag mist sin pappa.
För Solweig, som mist sin livskamrat/make.
För Henriks syskon, som också mist sin pappa.
För barnen som mist sin farfar/morfar.

Ibland blir dagen inte alls, som man tänkt.
Ibland serverar man sin ledsna son en skål popcorn till lunch, för att det är den enda han vill äta, eftersom det var det han skulle äta på bion.

Ibland helt plötsligt får man ett sånt samtal...

Ta vara på tiden, umgås, prata, lek...


Goa, Karl-Emil...vi säger inte hejdå, vi säger bara hej så länge.
Vi önskar dig frid, ljus och kärlek på ditt nya ställe...


Kram Sophie