En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 25 september 2013

Det doftar brasa...

Det knastrar och sprakar.
Det orange-röda skenet från kaminen fladdrar i mörkret.
Det är tyst.
Så tyst.
Mina öron vilar.
Huvudet pausar till och med emellanåt.
Brasan sprider en ljuvlig värme.
Mina kinder blir rosiga.
Nerbäddad i sängen, med hans snutte längs kinden, ligger jag och tittar och lyssnar på elden.
Snart somnar jag.
Jag är så trött....






Spinnrock

Jag är så trött.
Utmattad.
Urladdad.
Som spaghetti i hela kroppen.
Vill inget.
Orkar inget.
Vill bara ligga i sängen och sova.
Sova.
Sova.
Sova.
Låt mig sticka fingret på en spinnrock, som Törnrosa och sova i hundra år...



Överväldigande dag...

För ett år sedan idag, vid denna tiden, hade vi precis blivit hemskjutsade av polisen.
Regnet öste ner.
Tre kom hem.
Jag, Henrik och Tekla.
Vår fjärde lämnad kvar i Lund.
Död.
Vår älskling liggandes på en säng i ett rum, på Lunds lasarett.
Ena snutten i handen, andra längs kinden och finduskatten på magen.
Vi var tvungna att lämna honom kvar.
Han levde inte längre.
Vi höll om honom.
Höll hårt i hans hand.
Klappade hans kind.
Pussade honom.
Han rörde sig inte.
Svarade inte mig.
Förstod inte vad som hände...
Skulle vi lämna honom där?
Ja, vi var tvungna.
Kändes som om någon slet ut mitt hjärta ur kroppen och stampade på det, på golvet till en blodig pöl.
Vi kom hem utan honom.
Utan vår fina pojke.
Vi skulle ju bara gå och handla...

Jag gick in på hans rum direkt, när vi kom hem och öppnade hans dörr.
Han hade stängt den, innan vi gick hemifrån, för att Tekla inte skulle ta i sönder hans lego.
Innan vi gick hemifrån, för att handla lite.
Bara handla.
K-special, ägg, mjölk, bröd och bananer.
Tristan handlade kanelgifflar.
Vi skulle bara handla, sen hem och äta kvällsmat.

Syster kom till oss.
Tekla somnade.
Vi fick sömnmedicin och somnade till slut utmattade av chock och förtvivlan.
Vaknade upp nästa morgon och vårt livs värsta mardröm började...
Än har den inte slutat...

Vår dag idag?
Vi är överväldigade, rörda och berörda av alla dessa människor som tänker på oss.
Lyfter oss och bär oss.
Fyller på vårt syre.
Mail, sms, blommor, men framförallt all kärlek nere hos honom.
Så många ljus.
Så mycket blommor.
Så mycket kärlek.
Överväldigande!
Orden börjar ta slut, jag är slut, så trött och det är dags att försöka sova.
Ni får dagen i bilder.


Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
























































Mest hjärtskärande idag, var när mosters älskade blev så berörd av stämningen, när vi började skicka upp rislamporna.
Han blev jätteledsen, skrek att han saknade Tristan.
Skrek efter Tristan.
Otröstlig.
Ett år äldre nu och försöker få ihop pusselbitar och förståelse i sitt huvud.
Kändes som någon stack en kniv i magen på mig.
Min älskade Erik.
Min älskade Tekla.
Jag önskar vi kunde skydda er från detta.

Tack alla älskade människor som finns för oss.
Sluta inte.
Vi behöver er.

Nu ligger jag nerbäddad, med hans snutte längs kinden, som varje natt.
Men idag behöver jag den lite extra.

Mammas och pappas bästaste onge, vi älskar dig och vi fattas dig varje sekund, som tiden går framåt.

tisdag 24 september 2013

Vackraste lille tuss

Dessa underbara bilder har Ina tagit på vår lille tuss.
"Stjusig", säger Tekla.
(Tjusig) Nya favoritordet.
Ja, han är tjusig, otroligt vacker och bedårande.














Åh vad vi längtar efter dig, vår lille hjärtetuss!

Ang stuga...

Tack för alla erbjudande och förslag.
Vi har hittat en stuga, som passar perfekt i avstånd nu.
Inte för långt, jag vet inte ens om jag klarar att vara borta.
Men vi känner att vi måste försöka hitta någon form av lugn och harmoni någonstans.
Utan el och tv, i skog och natur.
Vila, samla kraft, ladda och ge Tekla vår fulla uppmärksamhet.
Vi är så tacksamma att få låna den.
Vi åker den dag och tid, som vi känner känns bra och rätt.
Och stannar tills vi längtar efter vårt kollektiv igen.
Det kommer vi visserligen göra direkt. Vi har världens bästa grannar runt oss.

Tack än en gång för erbjudande och förslag.
Alla var bra, och jag sparar dom i mitt minne, till en annan gång!

Kram




I tidningen...

I Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes Tidning...










måndag 23 september 2013

Stenen är på plats...

Förutom att det är Teklas namnsdag är det även dagen innan årsdagen.
Dagen innan "för ett år sedan".
För oss har det varit otroligt jobbigt, och smärtsamt att ordna, bestämma oss och planera hur Tristans sten skulle se ut.
En process som tagit nästan ett helt år.
Vi har vetat nästan från början hur vi ville att den skulle se ut, vad det skulle stå och hur.
Men att ta sista steget har varit tungt och inget självklart.
Jag har dock de sista månaderna känt mig redo, att göra klar den.
Och vi kom på att det skulle vara fint om den stod där på årsdagen.

Idag kom den på plats.
Jag är ont-skönt lättad.
Vi är så nöjda med den.
Berörda.
Perfekt.
Precis som vi ville ha den.
Tack Rickard och Andreas och den tredje killen vars namn jag inte vet, på Björks stenhuggeri i Landskrona.
Ni är otroligt proffsiga, fina och fulla av medkänsla.
Ert jobb är inte lätt, och vi är imponerade och djupt tacksamma för det bemötande vi fått.
Ni är fantastiska.
Och ni har gjort en vacker sten till Tristan, precis så som vi önskade.
Ett enkel, naturlig sten, med betydelsefulla ord och värme.














Nu kan vi snart sätta igång och plantera hos honom.
Färgglatt och härligt.
Sånt som min bästaste onge gillade.
Vi ska gjuta plattor och ordna med belysning.
Vi ska göra det så fint vi kan och som han skulle älskat.

Jaaa, det gör ont.
Så in i helvete.
Men här handlar det om att hylla honom.
Det ska vara fint på hans plats.
Smärtan får hamna vid sidan.
Vi gör det för honom.

Älskade onge - så saknad du är.

Idag är det Tekla-dagen

23 september och det är Teklas namnsdag.
Hon tackar så mycket för alla grattis-hälsningar som kommit under dagen.
Vi firade med lite morotskaka och chokladkaka och grädde.

Vad betyder namnet Tekla?

Tekla är ett kvinnonamn av grekiskt ursprung, ursprungligen Theokleia, bildat av Theo "gud" och kleia "rykte", vilket kan uttydas som "Guds lovprisare" eller alternativt "genom Gud berömd". Namnet finns i almanackan till minne av en kvinna som aposteln Paulus omvände till kristendomen.Det äldsta belägget i Sverige är från år 1725. Namnet har varit ovanligt under hela 1900-talet. Den 31 december 2005 fanns det totalt 973 personer i Sverige med namnet Tekla, varav 351 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 28 flickor namnet, varav 12 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 23 september (sedan 1620)

Vår stjärna!














Mamma och pappa älskar dig, vår fina lilla "arg-bigga"! ❤

söndag 22 september 2013

Vår lille tuss...

Isodor är nu tre veckor.
Han har börjat spinna lite, när man gosar med honom.
Han är nyfiken och intresserad när han hör röster.
Han har börjat tvätta sig själv lite, och även jag fick mig en liten tvätt på handen av honom.
Han och syskonen har även börjat bajsa litta.
Dom växer så det knakar.
Han älskar att ligga på rygg med tjockis-magen i luften och fäkta med tassarna.
Igår sov han hos mig en lååång stund.
Nära mitt hjärta.
Han spann så det vibrerade ut i händerna på mig.














9 veckor kvar...
Bara låt tiden gå nu...
Jag behöver tussen här❤

Som en dimma...

Ångesten ligger över oss, som en tät, tät dimma.
Ogenomtränglig.
Vi ser knappt en meter framför oss.
Ångest!
Ångest!
Ångest!
Vart ska vi gå?
Vad ska vi göra?
Dimma.
Mörker.
Vi ser inget!
Jävla ångest...