En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 6 februari 2015

Medmänniskor

Om ni bara visste och förstod hur mycket ni lyfter och bär mig.
Hur ni i de mörkaste stunder lyser upp min värld.
Och värmer mig, som den tjockaste och gosigaste pläd, med er kärlek.

Jag blir verkligen så rörd, av er omtänksamhet.
Jag önskar att jag kunde träffa er alla och bara krama er.

Idag när jag med sänkt huvud gick till brevlådan, som vanligtvis är full av räkningar, möttes jag istället av två brev till mig.
Två brev från främlingar, en dam i 50-årsåldern och en 22-årig tjej.
Två helt olika människor.
Världar ifrån varandra.
Världar ifrån min.
Men brev fyllda av så mycket kärlesfulla ord och tankar.
Och jag blev så varm.
Huvudet inte längre sänkt.

Jag är så tacksam för er.
Så tacksam.
Att ni tar er tid.
Att ni bryr er.
Att ni funderar på lilla mig.


Tusen tusen tack, från mitt hjärta till er.

Ps. Älskar halsbandet:-)

onsdag 4 februari 2015

Grattis i himlen.

Min älskade själsfrände.
Bästa vän.
Syster utan blodsband.
Min favorit.
Min partner in crime.
Min Solens Gåta.

Idag blir du 38 år i himlen.
Grattis på din födelsedag, min älskade Alex.

Idag, som alla andra dagar, lika saknad och efterlängtad.
Idag, som alla andra dagar, full av undran.
Hur skulle ditt liv sett ut här idag?

Till dig.

Thomas Di Leva - Miraklet

"Jag är så glad för du är hos mig
du fångar mig med varje lek
och vad som helst kan alltid hända
för i vår dröm är allting smek
jag kramar dig igenom rymden
du strålar gul, jag skrattar blå
och vi följs åt i evigheter
en glittervind som är vi två

Du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet

Jag föds i varje blick du ger mig
jag ger dig allt, du ger mig mer
du ler så varmt åt mina tankar
sen den där dagen då ja sa hej

Du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet

miraklet

Du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet"

Solens Gåta och Själens Krigare
Du och jag
Friends Forever And Always




tisdag 3 februari 2015

För henne...

Imorse drog jag Tekla i pulkan, hela vägen till förskolan.


Var det läskigt?
Fruktansvärt.

Hon satt inte skyddad i vagnen, där jag har i alla fall har liiite kontroll.

Vid spåret, gick hon ur pulkan, höll min hand.
Vi tittade till höger, till vänster, till höger, till vänster, till höger, till vänster och då säger Tekla;

"Ingen fara, mamma, där är inget tåg"!

Jag håller andan.
Jag håller hennes hand, så hårt att det nästan värker i mina fingrar.

Också går vi över...
Vi kom över.
Det kom inget tåg.

Men i mitt huvud kom ett lila stort monster i hög hastighet och körde rakt på oss.

Jag kan knappt andas, när Tekla avbryter mig och vill fortsätta åka pulka.
Jag drar henne vidare och lämnar av henne på förskolan.
Hemvägen är precis lika jävlig, även om jag gick ensam.

När jag kommer hem, sjunker jag ihop på golvet.
Det gör ont i hela kroppen.
Tårarna rinner.
Jag kämpar emot panikångesten.
Isodor avbryter mig, genom att hoppa upp och stånga mitt ansikte.

Jag reser mig upp.
Jag gjorde det.
Jag gjorde det för henne.

måndag 2 februari 2015

Fan

Jag vill inte bli bitter.
Jag vill inte bli bitter.
Jag vill inte bli bitter.

Jag vill vara god.
Jag vill vara god.
Jag vill vara god.

Jag vill vara empatisk.
Förstående.
Positiv.
Omtänksam.
Trevlig.
Vänlig.

Jag vill inte bli bitter.
Jag vill vara god.

Faaaaan, idag blev jag nog bitter.
Och otrevlig!
I suck...




Att Gråta.

Vågar ni vara ledsna?
Gråta.
Visa tårar.
Tillsammans med andra.






Tårar.

"Jag frågar ”gråter du?
Du smakar salt"
Kent - Chans

"Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"

Kent - Utan dina andetag

Låt ögonen fyllas, tills tårarna inte får plats,
Tills dom rullar över kanten,
Och rinner ner längs kinderna.
Gråt.
Var inte rädd för tårar.

Tårar är känslor, som behöver komma ut.
Precis som skratt.
Svälj inte undan.
Göm dom inte.

Dom är en del av oss...