En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 30 augusti 2014

Att skriva en bok?

I två år har jag letat efter bra böcker om sorg, om att förlora ett barn, om att leva vidare, en relation i sorg, att leva med barn i sorg, följdsjukdomar av sorg, trauma, dödsfall i samband med olyckor osv...

Jag har inte hittat något som passar mig.
Det finns massor av böcker om sorg.
Sorg i ett mycket brett och stort område, ofta i en och samma bok.
Sorgen i en skilsmässa, förlora sitt arbete, sin partner, sin gamla mor, någon närstående genom självmord, mord, sjukdom, naturkatastof eller spädbarnsdöd.
Allt givetvis lika hemskt, och definitivt en fruktansvärd sorg.

På många sätt är all sorg och sorgbearbetning lika.

Men jag har inte hittat en enda bok, som handlar om att förlora ett litet barn i en traumatisk olycka.
Något som talar direkt till mig.

Jag har hittat massor av föreningar och facebook-grupper.
Men ingen där jag känner mig hemma eller på rätt plats.

Det är ett svårt ämne.
Dels för att det är så stort, dels för att det är så känsligt och dels för att ingen sorg är exakt den andra lik.
Vi sörjer alla på olika sätt och i olika takt.
Finns inga rätt eller fel.

Rätta mig om jag har fel?
Eller är det väldigt litet "utbud" för oss som förlorat ett litet barn i olika typer av olyckor?

Jag har i alla fall bestämt mig nu.
Nu ska jag börja skriva min bok.
Precis som det var.
Precis som det är.
Den råa, ocensurerade sanningen om att förlora sitt älskade barn i en fruktansvärd trafikolycka.
Om att en vanlig måndag vara på väg hem, för att laga middag, och plötsligt istället se sitt barn bli påkört av tåget och dö.

Nej, jag har aldrig varit bra på att linda in saker i bomull, för att det ska verka mjukare eller mindre hemskt.

Jag kommer att skriva rakt ur hålet i mitt hjärta.
Jag kommer att skriva ifrån det svartaste mörkret i mig.

Och för mig är det inte ens viktigt, om någon kommer att läsa den.
Det är bara något som måste skrivas för min egen del.

Men först och främst skall ett viktigt brev till någon skrivas.
Ett brev som har behövts skrivas länge...
Och nu är det dags...





Teklas första fotbollsträning!

När Tekla fick höra att fästmannen börjat på fotboll, väcktes även hennes intresse för denna sport.
Kanske finns det ett uns av mammans fotbollsgener kvar, som förts vidare till henne.
Givetvis sa vi att hon också fick börja på fotboll.

Också kom äntligen torsdagen och det var dags för första träningen.
En mycket förväntansfull tjej cyklade på sin egen cykel hela vägen upp till idrottsplatsen. En rejäl uppvärmning blev det, må jag säga.
Mycket imponerade att se hennes höga hastighet och cyklande uppför backar, som jag själv aldrig hade orkat. (Skratt)

Första halvtimmen av träningen var spännande. Hon var med och gjorde som tränaren visade.
Imponerad mamma, med tanke på att ongen knappt rört en boll innan.

Sen då...
Ja, sen var drick-paus och rulla nerför gräsbacken roligare.
Dock fanns det ork kvar i benen till att cykla hela vägen hem också.

Hon ser redan framemot nästa träning.
Dock har hon informerat oss, att hon faktiskt behöver rosa fotbollskläder och rosa fotbolls-strumpor!

Lätt att hitta?
Not!!











Nåja, vi får väl se om det blir nån Zlatan av henne.
Snart börjar ju dansskolan igen också.

Nu checkar förkyld mamma ut...

Over and out.

torsdag 28 augusti 2014

Barns sorg i nuet...

Bara sådär helt apropå ingenting, säger Tekla:

- Himlen är långt, långt borta. Man kan inte nå den. Bara om man blir död, som Tristan.

- Ja, himlen där Tristan är, är långt borta, och det är sant, man kan inte nå den, svarar jag.

- Ja, men sen är han inte död längre, säger hon självsäkert.

- Hur menar du? frågar jag.

- Han är bara död nu, men inte sen, när jag blir stor, säger hon då.

- Jo, svarar jag. Har man dött en gång och flyttat till himlen, så kommer man aldrig tillbaka igen.

- Okej mamma, svarar hon lättsamt. När du blir ledsen, saknar du Tristan.

- Ja, det gör jag, mamma saknar Tristan jättemycket. Saknar du också Tristan, frågar jag henne då?

- Nää, jag saknar bara pappa nu, när han är på jobbet, svarar hon och lämnar rummet.



När det blir svart...

Blir det verkligen svart.
Som natten...



tisdag 26 augusti 2014

Henriks underbara pappa.

2 år idag utan underbara Karl-Emil.
Fantastiska människa, med världens bästa leende.
Vi minns med ljus och kärlek.
Idag brinner hjärtat för dig,
Karl-Emil...



Ljuvliga Rosor...

Från en ljuvlig man.
En dag som idag, då jag behövde dom som mest.















Älskar dig, min superman!

En liten clown!

När min värld blir nattsvart, och det är så svårt att hitta en liten gnutta ljus...
Så tar tittar jag på min lilla clown, och kan inte låta bli att le lite igen.

Älskade lilla Tekla, du är vårt ljus!





























En riktig liten pajas, som älskar att uppträda och spexa!

YouTube Video


Världens bästa förskola!

Vi är lyckligt lottade med världens bästa förskola.
När allt "kluddar" till sig, så finns ni där, fantastiska och stöttande!

Tack för er! Ni är bäst!

Och vi är lika glada för er, som Tekla är!!



Teklas Lingonsylt

Efter många dagars tjat från shinonikkan, fick hon äntligen göra egen lingonsylt idag.
(Trots mammans feber och förkylning)
Stolt mamma kan dock berätta att tösabiten stod för det allra mesta arbetet själv.
Hon rensade lingonen (sisådär en halv liter lingon rakt ner i maggen), mätte, räknade och hällde upp vatten och socker själv.
Rörde i grytan, tills det började att bli lite för varmt.
Ställde fram burkar så fint, men lät mamman hälla upp den varma sylten.














Sååå stolt tjej!
Så nöjd med sitt resultat, att hon ville äta upp en halv burk redan ikväll. (Det fick vi stoppat såklart)
Men köttbullar är beställda till middag imorgon.

Så fantastiskt att se glädjen och fascinationen i henne, av att klara göra något sådant själv.

"Vi har inte köpt den i affären", sa hon flera gånger, när hon såg de färdiga burkarna.

Är så glad att hon förstår och uppskattar detta, eftersom Henrik och jag har så stort intresse av att "göra själv"!

Recept?
Såklart, vassegoa!

Klassisk Lingonsylt

2 dl strösocker
2 dl vatten
1 kg lingon
3 dl syltsocker

1. Rensa och skölj bären. Koka dem med vattnet 5–10 min. Skumma. Tillsätt sockret, lite i taget och rör tills det löst sig.
2. Ös upp den varma sylten i rena varma glasburkar och sätt genast på locken. Förvara sylten svalt.

Bus-enkelt!