En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 4 maj 2013

Frånvaron härifrån...

Ja, ni är många som har rätt.
Min frånvaro i bloggen beror på att jag inte är i något tillstånd där jag orkar bli dömd, ifrågasatt, få kritik eller behöva förklara eller diskutera hur eller varför jag känner som jag känner, mår som jag mår eller debattera om mina svårigheter och begränsningar att överleva.
Jag släppte igenom många kommenterar, men jag fick också många som jag inte ens orkade läsa färdigt själv.
Det var bara för jävla mycket alltså.
Det finns många människor därute, som tyvärr helt saknar empati och taktkänsla.
Jag måste försöka skydda mig ifrån dessa.
Jag står redan på kanten...
Det behövs bara en liten knuff, så faller jag.
Någon skrev något om skörhet.
Det är jag.
Skör.
Ömtålig.
Trasig.

Jag försöker bara överleva...




måndag 29 april 2013

Det yttre...

Idag har jag tagit mig i kragen och städat till mitt yttre.
När man mår dåligt, är ständigt trött, orkeslös och ledsen ligger inte utseendet på prio ett.
Men jag vill inte se ut som en "slashas" på pappas 60-årsdag!
(förlåt pappa, att jag avslöjade siffran, du ser inte ut att vara en dag över 50?)
I alla fall, jag är inte ytlig, men jag gillar att ta hand om mitt lilla face, hår och känna mig fräsch.
Något som jag inte alls orkar just nu.
Varje dag när jag ser mig själv i spegeln, känns det som jag åldrats typ 15 år på ett halvår.
Sorgen tär.

Men som sagt...
Idag jag samlade kraft och fick hjälp av fantastiska tjejer och Henrik. (han står för hårfärgningen)
Tack Erika som klippt mitt hår, jag är jättenöjd.
Och tack älskade Lotta för ompyssling av mitt lilla face. Ingen kan som du!! ❤
Nyklippt och nyfärgat hår, ansiktsbehandling, ögonbrynsplock/färg och ögonfransfärgning.
Och den där timmen jag tvingade mig själv att sitta i solen förra veckan, gav lite färg i facet.
Plötsligt inte så blek längre, och det svarta under ögonen inte så tydligt längre.
Självkänslan gick upp ett litet snäpp.
Tack!