En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 8 mars 2018

Tacksamhet

Vet ni, att få vakna upp till ett stort hav av kärlek, är verkligen magiskt!

Tack!!!!

Jag känner mig stolt, varm och så tacksam.

Många är ni som bär mig, med er kärlek via sms, mail, sociala medier, hälsningar eller möten mitt i vardagen.

Jag kan knappt tro att ni pratar om mig? Jag är ju bara lilla jag...

Under en lång, lång tid ville jag verkligen inte leva längre.

Jag ville dö.

Jag var så säker, på att jag hade levt färdigt här.

Jag har ett fantastiskt socialt nätverk runt mig, i form av familj, vänner, bekanta och främlingar, och de är så stor del i min väg tillbaka.

Att göra detta programmet med Anja Kontor var egentligen ganska självklart för mig, trots att det kändes oerhört läskigt och utlämnande. 

Dels för att det är ett sätt för mig att fortsätta bearbetningen av min livslånga sorg, att tala om mitt bagage verkar väldigt terapeutiskt för mig.

Men också för att ni är många som skriver till mig, om hur jag med min livshistoria inspirerat, motiverat och till och med förändrat ert liv.

Det är stort.

Och det ska man förvalta.

Att det blev tillsammans med Anja, var ingen slump, snarare ödet som förde våra vägar samman.

Det var meningen.

Jag hade inte lagt mitt ömtåliga bagage i vilka händer som helst.

Anja är ödmjuk, rak och ärlig med så mycket fingertoppskänsla, och framförallt jobbar hon så hårt. Och det är tack vare hennes styrka, envishet och ambition som ”När livet vänder” blir just det, det är.

Värdigt, respektfullt, starkt och vackert.

Tack Anja, jag är stolt att kalla dig min vän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar