En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 1 december 2012

Ett rörande mail

Ni skriver så underbara mail till mig.
Ni är många och ni är fina.
Och jag vill att ni ska veta, att jag läser precis vartenda ord i alla.
Även om jag inte hinner eller har energi att svara på alla just nu.

Idag fick jag ett sånt fantastiskt mail av en 14-årig tjej, som jag bara måste dela med mig av. (har hennes tillåtelse såklart)
Blev så otroligt rörd.

"Hej Sophie, jag är en tjej på 14 år som blev väldigt rörd när jag hörde om vad som hade hänt med din son, men jag vågade inte gå in på din blogg, idag så gjorde jag det och jag kan inte beskriva hur sorgsen jag är för din skull. Jag vet att jag inte förstår din smärta men jag har aldrig varit så här inspirerad förr. Jag beundrar dig otroligt mycket, att du har orken att leva kvar är otrolig! Du är inte en dålig mamma för att din son råkade slinka ur ditt grepp EN gång. Förväntar mig inte att du kommer läsa detta mejl då du säkerligen får väldigt många liknande mejl per dag, men om du gör det så vill jag bara säga att jag aldrig haft så här mycket respekt för någon, och jag ser verkligen upp till dig.

//Julia"

Vilken tjej!!
Julia, du värmde mitt hjärta!
Tack!






Hos Tristan

För oss var det en självklarhet att det ska stå en gran nere hos Tristan.
Så fint hans pappa ordnat det för honom idag.


Men så ont det gjorde att plocka fram jul-lådorna härhemma idag, utan honom.
Så fruktansvärt ont...
Och detta är bara första dagen på denna månaden...

Skit

Skithelg
Skitmånad
Skithumör
Skitadventstjärnor
Skitjacka
Skitkallt
Skitteklaförkylning
Skitångest
Skitont
Skit




Tekla?

Ja.
Tekla var också med den där måndagen.
Hon satt i vagnen.
Det skedde även framför hennes ögon.
Men hon förstod inte.
Hon är för liten.

Däremot förstod hon att något var fel, mycket fel.
Aldrig förr har hon hört sin mamma skrika sådär hysteriskt.
Det skrämde henne.
Det skrämde henne att hon satt kvar en lång stund i vagnen, långt ifrån mig, att hon hörde mig skrika, men såg mig inte riktigt.
Men hon var inte i närheten av att förstå vad som just hade hänt.
Hon märkte att Tristan fattades. Det gör hon fortfarande.
Saknar sin storebror på sitt sätt, på hennes nivå.
Men hon förstår inte.
Hennes hjärna är inte så utvecklad än att hon kunde ta in och ta emot det som hände.
Så detta har inte "skadat" henne.
Hon minns inget.

Tekla idag?
Tekla utvecklas precis som hon ska (t.o.m lite före), som vanligt, om man får skryta lite?
Hon är pigg, glad och busig. Hon springer, hoppar, klättrar överallt och älskar att dansa.
Favoritlåt "Smells like teenspirit" med Nirvana!
Hon är påhittig, idé-rik, nyfiken och lättlärd.
Hon gillar att spexa, så att man skrattar åt henne, en riktig pajas!
Hon har lärt sig många djur-läten och känner igen de olika djuren.
Ordförrådet är stort, men just nu är de mest "mormor och morfar" det tjatas om. Men andra ord hon lärt sig är tex lampa, apa, tack, bye bye, hej, hejå(hejdå) och såklart mamma och pappa. Hon har även sagt Matin (martin), Gegor (greger) och Danne!
Men ikke moster, trots att hennes moster kämpar tappert!
Hon pratar oavbrutet för det mesta - mycket rappakalja, men hon vet vad hon pratar om.
Humör har hon också, och vet vad hon vill och inte vill.

Det bästa Tekla vet är Dora Utforskaren på tv, läsa böcker, laga mat i sitt kök, leka med sitt pippihus eller springa upp och ner för kullar/backar utomhus.

Tekla har många kärleksfulla människor runt sig som hela tiden ger henne sin uppmärksamhet, kärlek, omsorg och tid.
Hon har det bra.

YouTube Video


YouTube Video


YouTube Video


YouTube Video


YouTube Video

Kramar till er från en glad Tekla

tisdag 27 november 2012

Hur?

Mitt älskade hjärta, hur ska jag klara att leva utan dig?
Hur?
Hur?
Hur?

YouTube Video

Detta har jag förlorat.
Detta ljus.
Mitt ljus.
Min älskade onge.
Prata inte om framtid, att tiden läker, att det kommer göra mindre ont.
Mitt barn blev påkörd av tåget och dog, framför mina ögon.
Det kommer aldrig att göra mindre ont.
Det kommer aldrig att läka.

måndag 26 november 2012

I Grieve

I Grieve - Peter Gabriel     Videoklipp - I Grieve

It was only one hour ago
It was all so different then
Nothing yet has really sunk in
Looks like it always did
This flesh and bone
It's just the way that we are tied in
But there's noone home
I grieve...
for you
You leave...
Me
So hard to move on
Still loving what's gone
Said life carries on...
Carries on and on and on...
And on
The news that truely shocks
is the empty, empty page
While the final rattle rocks
Its empty, empty cage...
And I can't handle this
I grieve...
For you
You leave...
Me
Let it out and move on
Missing what's gone
Said life carries on...
I said life carries on and on...
And on
Life carries on in the people I meet
In every one that's out on the street
In all the dogs and cats
In the flies and rats
In the - and the -
In the ashes and the dust
Life carries on and on and on...
And on
Life carries on and on and on...
Life carries on and on and on...
And on
Life carries on and on and on...
Just the car that we ride in
The home we reside in
The face that we hide in
The way we are tied in
As life carries on and on and on...
And on
Life carries on and on and on...
Did I dream this belief
Or did I believe this dream
How I will find relief
I grieve...


Fade to black


Fade To Black -Metallica

Life it seems will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else

I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free

Things not what they used to be
Missing one inside of me
Deathly lost, this can't be real
Cannot stand this hell I feel

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me but now he's gone

No one but me can save myself
But it's too late
Now I can't think
Think why I should even try

Yesterday seems as though
It never existed
Death greets me warm
Now I will just say goodbye



Fade to Black - Metallica

söndag 25 november 2012

Aldrig bli stor

Varje kväll rullar jag ner rullgardinerna i hans rum.
Släcker lampan i fönstret.
Tittar på den tomma sängen.
Där ligger ingen som väntar på att höra sin saga.

Varje morgon rullar jag upp rullgardinerna igen.
Tänder lampan i fönstret.
Tittar på den orörda sängen.
Gosedjuren som sitter likadant som dagen innan.

Varje kväll.
Varje morgon.

Han blir inte stor.
Han blir inte fyra år.

Han blir aldrig stor, så att han får gå till skolan själv. (hans stora mål)
Han får inte cykla utan stödhjul.
Han fick aldrig sin skatebord.

Allt han ville göra när han blev stor...
Så blir det aldrig.

Han blir aldrig stor.