En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 1 december 2014

Kyla...

Jag kan inte minnas att jag nånsin varit så frusen, som jag är just nu.
Har alltid varit varm, varmblodig, den som alltid velat öppna fönster i klassrummet i skolan eller på jobbet.
Alltid gått barfota hemma, aldrig sovit i pyjamas och alltid varit för varm för stickade tröjor och sjalar runt halsen.

Nu?

Nu fryser jag dygnet.
Hur mycket jag än har på mig.
Tjocka tröjor, raggsockar + tjocka inneskor, rejäla plädar, pyjamas och varmt duntäcke.
Varm dryck.
Mängder av levande ljus, överallt i hemmet, alltid!








Ändå kall.
Alltid kall.

Kall.
Kall.
Kall.

Allt är kallt.
Mitt hjärta,
Min själ,
Min kropp.

Sorgen, ångesten och saknaden gör en kall och frusen.

Jag vill bara bli varm igen.

söndag 30 november 2014

Det där med datum!

Alla speciella datum är såklart speciella, för att det är förknippat med något ur vårt liv.
Datum som står för något.
Alla årstider, högtider, fars dag, mors dag, dopdag, dagen då olyckan hände osv...
Dom gör ont.
Men det är egentligen bara dagar precis som vilka andra dagar som helst.
Det gör lika ont hela tiden.
Vi saknar och längtar lika mycket, varje dag.

Men en dag, ett datum står ut...
Den dag, som det faktiskt gör extra ont.
Som det så tydligt märks att han inte är här längre.

Den 8 December.
Dagen då han föddes.
Den dagen, då hans liv startade utanför min mage.
Dagen då hans blick mötte min för första gången.
Obeskrivlig lycka.
Jag blev mamma, för första gången.
Mamma till världens bästaste onge.
Jag minns den dagen, som det var igår.
Det största i livet.
Ett mirakel.
Detta lilla liv, vi sett på ultraljud och som sparkat inuti i magen, låg plötsligt där utanpå min mage.

Vi var två, när vi lämnade hemmet, och tre, när vi kom hem.
En sån underbar dag.
Livet blev aldrig detsamma.
Det blev så mycket bättre.
Jag blev lycklig.
Äntligen.

Den dagen kommer snart...
Dagen då han skulle ha fyllt sex år.

Det är utan tvekan, den smärtsammaste dagen av dom alla.
Den dagen, som på riktigt visar att han inte blir äldre.

Den närmar sig, och ångesten växer sig starkare för varje sekund.

Och livet blir aldrig detsamma...