En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 21 september 2012

Hejdå Farfar

Tristan har varit mycket ledsen och arg, för att han inte kunde vara med på sin farfars begravning idag. Då fick hans moster en jättebra idé.
"Att gå ner till minneslunden här i byn istället och låta honom tända ett ljus och säga sitt farväl!"

Mitt hjärta svämmade över av kärlek, när han stod med ljuset i sina händer och sa "hejdå farfar" och blickade upp i skyn.
"Jag ska göra det själv, mamma, jag ska göra det själv, de e min farfar" sa han flera gånger medan han satte in ljuset och placerade omsorgsfullt runt ett par gånger innan han blev nöjd.








"Han kan höra oss fortfarande. Farfar, det kan han, om vi pratar högt" förklarar han för Tekla, när vi lämnar minneslunden.
Så allvarlig
Klok
Fundersam
Djup

Och i nästa sekund jagar han E (blivande frun?), skrattar och är den glada och busiga ongen igen.

Farfar - Vila i ro

Kram Sophie

onsdag 19 september 2012

01.20

Ja, vid den tiden kom Tristan in och borrade ner sig under mitt täcke...
Allt efter det har varit en kamp.
En kamp om att hålla sig kvar i sängen, när ett par 29:or sparkar och försöker putta ner en över kanten.
Inte många minuters sömn inatt...
Tekla har nyss somnat i sin säng och jag ska faktiskt göra likadant!
Kan helt enkelt inte hålla ögonen öppna idag...

Natti natti såhär på förmiddagen!

Kram Sophie

måndag 17 september 2012

Överlevnad...

Det är där vi är just nu...
Om vi lyckas få i oss alla mål mat varje dag, sköta hygien, toabesök och blöjbyte, sömn och få en nypa frisk luft är det en vinst.
Högre krav på livet än så fungerar inte just nu.
Så till omgivningen, ni får ursäkta om vi inte är med riktigt socialt nu.
Vi kommer tillbaka när denna utvecklingsperiod är över.
Om vi överlever vill säga...

Kram Sophie

söndag 16 september 2012

Tekla blev stor tjaj...

Under rådande omständigheter valde vi att "bara" ha ett litet 1-årsfirande för fölsegrisen just nu.
Vid ett senare tillfälle, ska hon såklart oxå få ha lite barnkalas!

Igår kom iaf de närmaste och firande tösen.
Det va här det va tänkt att det skulle stå det va lugnt och mysigt.
MEN...
Haha, med Tristan ("charmig" trotsare) och Erik (charmig Tristan-efter-apare) så är det allt annat än lugnt!
MEN såklart, roligt och trevligt hålligång ändå!
Den lilla fölsegrisen försökte hänga med i brorsan och kusinens tempo!
Hon älskar alla sina fina presenter, och tackar alla så hjärtligt igen!
Hon har lekt med allt hela morgonen.








Tårta?
Ja, såklart;-)


Kram Sophie

MIN Blogg!!!

I MIN blogg ventilerar jag MINA tankar.
MINA funderingar.
MINA känslor.
MIN blogg handlar främst om MINA barn, MITT liv och MIN familj.

Den har ALDRIG handlat om att hänga ut någon.
Det finns inte heller en massa elaka pikar bakomliggande.
Om jag skriver att jag är glad för någon, betyder det inte att jag är mindre glad för någon annan.
Om jag skriver att jag uppskattar någon, betyder det inte att jag inte uppskattar dig.
Om jag skriver att jag tycker att någon är bra, betyder det inte att jag tycker att du är dålig.
Om jag skriver att jag är arg eller ledsen, betyder det inte att jag är arg eller ledsen på dig.
Det betyder bara att jag är arg eller ledsen.
Om jag skulle vara arg eller ledsen på dig, pratar jag med dig om det!

Det finns dom som gillar att läsa min blogg - det tycker jag är trevligt.
Men om du inte gillar den, strunta bara i att klicka dig in på den då.
Det besparar oss alla negativa och onödiga känslor.

Om du är med på noterna nu, är du välkommen att fortsätta läsa min blogg.

LJUS & KÄRLEK

Kram Sophie