En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 28 mars 2014

Ljus, ljus, ljus!!

Ibland kan jag ligga helt stilla på soffan och bara stirra på alla mina tända ljus hur länge som helst...
Ljus, helst doftljus - det bästa jag vet!
Det är något av få saker som kan få mig att känna lugn och harmoni.


Visst är det underbart med ljus?

onsdag 26 mars 2014

Stoltaste Storasyrran

Åh, jag har världens bästa lillasyster.
Men det vet ni, det har jag ju berättat innan.
Det finns ingen som henne.
Finns inte nog med adjektiv i ordlistan för att beskriva hur fantastisk hon är.
Jag älskar henne från djupet av mitt hjärta.
Jag är alltid en stolt storasyster till henne.
Men idag är jag extra stolt.
Inte nog med att det är hennes födelsedag idag, hon har dessutom varit på intervju på jobbet och kammat hem en chefs-tjänst.
Hon är som gjord för det.
Så jäkla grym är du Malin!!


Grattis på din födelsedag, min fina lillasyster, och grattis till den nya tjänsten!
Tack för ett mysigt kalajs med sjukt god mat, as always!

Natti natti friends❤️

Sen slogs benen bort...

Somnade som en stock igår.
Minns knappt att jag la huvudet på kudden.
Men jag minns att jag somnade med tankarna på tvätten...
"Imorrn ska jag tvätta, hänga upp, vika och lägga in i garderober, det ska jag...vad skönt det ska bli" Zzzzzzz....

Så kom onsdagsmorgonen och någon hade vaknat på fel sida.
Inte jag.
Inte Henrik.

Hela morgonen har vi förklarat;
"vi slåss inte, vi kastar inte saker, man måste borsta tänderna, nej vi slåss inte, vi sparkar inte, vi kastar inte böcker och nej vi häller inte ut vatten på mattan."

Vi har tröstat, kramats, torkat vatten, plockat upp böcker, blivit sparkade på, tröstat, kramats, blivit slagna, plockat upp kastade böcker, lirkat och trugat med tandborstning och påklädningen, blivit sparkade och tröstat...

Gråt och skrik!

Vi två, fullkomligt lugna.
Oändligt med tålamod.

Också stängs dörren, efter en puss, kram och ett "I love you".
Ett leende och ett "hejdå"!

"Mamma hämtar dig på dagis sen"

Tills dess...
Gör jag inget!
Ingen tvätt.
Ingen städning.
Ingenting.

Sätter mig i soffan.
Fullkomligt förlamad av trötthet.
Där fanns inte alls oändligt med tålamod.
Hjärnan brinner.
Kroppen skakar.
Energin är redan slut, trots att dagen nyss börjat.
Öronen susar redan av för mycket ljud.
Ångesten har gjort sig till känna, "här är jag, glöm inte mig idag".

Tvätten...
Det var en fin tanke.
Sen slogs benen bort av vårt vardagsliv.

Imorgon kanske...

tisdag 25 mars 2014

Krokodiltårar, Grodöron och Dinosaurieblod...

Läskigt eller hur?
Det har vi ätit till kvällsmat idag, tillsammans med dessa godingar.

















Smaskens till sista droppen, tyckte både Svante och Maja = rensade tallrikar! (Nu vet du vad du ska bjuda på Papabear) ;-)
Det gick såklart ner i övriga magar också!

TACK för att du rensade mitt kök och diskade mitt diskberg, Anna❤️

Tekla och jag fick låna Maja en stund, medan Svante simmade idag! Så mysigt.











Men nu är jag helt slut.

(Idag = doktor, bank, biblan, lunch, bära kattsand, hämta Tekla, gosa/leka med underbaringar, tillagning av krokodiltårar, grodöron och dinosaurieblod, undanröjning, teleprat,Tekla-fix-inför-nattning ooooooch krasch i soffan)
Härlig dag, meeeeen...
Imorgon blir en "Inte-dag" dvs återhämtningsdag, ända fram tills dagis-hämtning i alla fall.
Måste hinna ikapp huvudet lite och sluta skaka i kroppen;-)

Tack för idag, älskade vänner! Ni förgyller vår vardag❤️

Natti natt

måndag 24 mars 2014

Apropå Änglar...

Fick idag tips och bilder av min fina vän Linda, på ljuvliga glas-änglar.
Det är en bekant till henne,
Birgitta Gustavsson, som gör dessa otroligt vackra änglar.

Änglar är vackra, men jag är ganska "trött" på dessa traditionella änglarna i vitt porslin med sorgsna ansikten och stora fjädervingar.
Men jag är så svag för hängande änglar i glas utan uttalade ansikten.
Eller änglar i tyg i sprakande färger, som är glada och inger hopp.

Här är några av änglarna Birgitta gjort.
Vackra, vackra, vackra!!!











Visst är dom tjusiga?
Hm...första och andra är nog mina favoriter.
Fast den i mitten på sista bilden är också sååå fin.
Åh, I love them all;-)

Ta en titt på Birgittas hemsida, om ni gillar dom eller är mer nyfikna!
http://Www.gittasglas.se











Godnattkram från mig till er❤️

"Akta min ängel"

"Mamma, akta min ängel, på min axel"
Eller...
"Pappa, akta min ängel!!!"

Är uttryck vi fått höra några gånger sista veckorna ifrån Tekla.
Till exempel när vi tagit av och på tröja, borstat håret eller kramat henne.

Vi har aldrig pratat om änglar med henne.
I hennes bokstavsbok finns en ängel under bokstaven "Ä".
Men hon brukar oftast hinna säga "äpple" innan hon lägger märke till att där finns något annat på bilden.
Hon har såklart sett att det står några änglar nere hos Tristan, och ett fåtal härhemma.
Men hon har aldrig frågat eller pratat om dom.

Vi har aldrig kallat Tristan eller någon annan av våra älskade i himlen för änglar. Vi säger deras namn, när vi pratar om dom, för det är fortfarande det dom är för oss.

När hon sa "akta min ängel, va försiktig", när jag tvättade hennes hår tidigare ikväll, passade jag på att fråga henne lite om det.

- Har du en ängel på din axel?
- Ja, där sitter den. (Alltid höger axel)
- Vad gör den där? Varför har du en ängel? Hur ser den ut?
- Den är min ängel, du måste va försiktig för den". (Om den)

Inga mer svar...
Frågade kanske för mycket.
Är så fascinerad.
Vill ju bara veta.
Är det fantasi?
Är det på riktigt?

Vi känner ju henne, hon är klok, intelligent och har ett otroligt ordförråd. Hon är rolig, kvicktänkt, social och öppen. Hon älskar böcker, sagor och leker en del fantasi-lekar.

Men...detta känns annorlunda.
Hon är så övertygande.
Det finns inte en tillstymmelse till "lek" i närheten.

Hon har en ängel på sin axel.
Säger hon det, så har hon det!
Så är det.
Och det värmer mig.



Freakin Chaos

Såå sjukt trött på mig själv.
Varför kan jag inte bara "komma igen"??

Ni som känner mig vet att jag är städtant nummer ett.
Mina vänner fnyser och skrattar åt mig, när jag säger "vi har inte städat"!
- Vadå, ligger det en tidning på köksbordet och ett gruskorn på golvet i hallen?

"Sophie, jag vet att du gömmer dig därinne!! Kom fram nu, jag orkar inte bo i denna röran mer! Kom igen, för fan"

Ja, jag hör er skratta!
Jo, det är sant!
Jo, det är stökigt och ostädat!
Bildbevis!








Har inte ens rullat upp i köket, för jag skäms, om någon skulle titta in.
Och tvättstuga/badrum får ni inte ens bild på.

Varför blir det såhär?

Nåja, Teklas rum är städat i alla fall. Förutom bäddning av sängen.
*Klappar mig på axeln*





Nästa utmaning väntar!
Hämta Tekla på förskolan tillsammans med mamma...dvs gå över spåret!

FAAAAN!!!!

Återförening!!

Det blev en härlig återförening, när Gyllenspetsarna kom hem igår!
De har verkligen varit sååå efterlängtade.
Barnen kramades i en underbar gruppkram.


Svårt att släppa taget, men med löften om att de ses idag på förskolan gick det till slut.
Äntligen är fästemannen hemma igen❤️
Och äntligen är min Mia hemma igen...
Känner mig lite lugnare nu:-)

söndag 23 mars 2014

Jag då?

Utsidan:


Insidan:



Funky på besök!

Tack o lov att vattkopporna var så snälla, att vi slapp karantän på lördagen.

Lördagen som Tekla lääängtat efter så länge!
Björnen Funky kom på besök på dansskolan!
Vilken lycka!!


Förväntansfull danstjej hemma, extra fin med rosa hår, dagen till ära!


Såhär lycklig blir man, när Funky kommer in genom dörren.





Han var med och dansade!


Och trollade bort barnens fötter!





Tur att han kunde trolla fram dom igen.








Massor av slängpussar fick han!

Lycklig tjej!

Snälla vattkoppor!

Teklas vattkoppor måste varit den lindrigaste ever!
Postis-Mia (vår fina brevbärare i byn) stoppade en flaska poxclin i vår brevlåda.
Poxclin är ett skum-mousse som man smörjer på vattkopporna.
Det verkar mot ärrbildning, klåda och infektion.
Detta har vi smörjt med flera gånger om dagen.
Dessutom har tösen sprungit utan blöja, byxor och i bara lång klänning, nästan hela veckan, så det blivit ordentligt luftat!
Vi räknade kopporna en dag och när vi nått 150 stycken orkade vi inte räkna längre.





Och vet ni, hon har inte kliat sig eller klagat på klåda en enda gång.
Enstaka gånger har hon varit lite öm på dom.
Och de första två dagarna hade hon lite ont i munnen, som var full av koppor.

Nu är alla koppor tömda på vätska, uttorkade och syns knappt längre.

En mild omgång alltså.
Det är vi glada för!
Tack goaste Mia för flaskan med poxclin!

Blogg-Problem

Ja, här har varit ganska tyst i bloggen länge...
Dels för att det varit problem med min blogg-app. (Jag använder ju som sagt aldrig datorn, utan bloggar från iphonen).
Men något strular, så vissa inlägg fungerar inte att lägga upp.
Jag har ingen aning varför.

Dels är jag också väldigt inne i och engagerad i alldeles för privata saker, som inte delas i bloggen.
Både när det gäller mig själv och andra.
Och då blir jag ganska tyst här.
Jag är ju lite så som människa.
Allt eller inget!
Och är det så att det som surrar runt i kupan är för privat, så blir det inget i bloggen.
Jag är inte bra på att vara sådär ytlig och tom.
Jag skriver inte för skrivandets skull.

I alla fall, det kommer upp lite blogg-inlägg som inte fungerat att lägga upp innan.
Så va beredda på blogg-bomb!
(Om tekniken är med mig idag)

En kväll med Ohlssons

Förra veckan hade vi en härlig kväll hemma hos Ohlssons.
Vi bjöds på en smarrig "söndags-middag" en vanlig torsdag.
Det är vardagslyx.
(Tror att vår kött-älskade dotter åt ett halvt kilo kött själv, hon är ikke klok, detta kött-monster)

Att få vara med dessa goa människor är för oss väldigt betydelsefullt.
Det är kärlek, värme, harmoni och hopp.
Dom vet.
Vi vet.
Dom kämpar.
Vi kämpar.
Och tillsammans kan vi bara vara...








Världens goaste goaste voffsing Atlas!





Japps, vi är upp över öronen förälskade i denna fantastiska hund.


Peter imponerar på Tekla genom att kunna namnen på alla prinsessorna på hennes väska.


Dessutom kan han massor av barnsånger och målar fint.
"Peter är en nallebjörn, jag tycker om". Ja, Peter gick högt in på poppis-listan direkt.


Henrik lär Thomas fantastiska saker om iphonen!!! ;-)


Tre tossiga tjejer!


Tack älskade Peter för de fina blommorna. Dom värmer hjärtat, kan du tro.








Gammal bild på mig och Peter, snygga glasögon-ormar!

Tack för er Ohlssons, We love you!