En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 8 februari 2014

Biljett?

Mitt älskade hjärta!
Min bästaste onge!
Min största kärlek!


Om jag kunde köpa en biljett och åka till dig, skulle jag sälja allt jag äger och åka nu.
Jag står inte ut, utan dig!

Jag har växit!!

- Jag har växit så jättemycket, utropar Tekla plötsligt, när hon ser sin egen skugga i gatan, på väg hem från mamma och pappa härom kvällen.

Hon höjer armarna i luften och säger stolt:
- Jag har växit så mycket, för jag har ätit alla "skalkarna" (kanten på brödet) på dagis. Då blir man jättejätte stark!




The Lodge Resort

På sistone har jag varit med i massa tävlingar här och där.
Ingenting jag brukar, man vinner ju aldrig ändå!

Men gissa om jag vaknade med en chock efter middagsvilan idag.
Ett sms med ett "grattis till vinsten på The Lodge av Lotta"!
Yrvaken som jag var, förstod jag ingenting, hade nästan glömt bort tävlingen.

Plötsligt händer det!


Hoppade med ett skutt ur sängen!
Ska bli härligt att få komma iväg tillsammans med min kärlek på en liten mini-semester!
Vi har faktiskt aldrig firat "alla hjärtans dag" tillsammans, trots våra snart 8 år tillsammans.

Många är nyfikna på The Lodge, så jag lovar att återkomma mer om detta besök, när vi kommit hem igen. Hemsidan hittar ni här, för att stilla er nyfikenhet litegrann i alla fall:The Lodge Resort's Hemsida

Visst ser det underbart ut?

(Och såhär lite hemligt kan jag avslöja att en gammal vän bjöd oss på en spavistelse till alla hjärtans dag, men den tyckte jag att han kunde spara, nu när jag faktiskt vann en tävling för en gångs skull. Men vi är tacksamma för honom ändå)

torsdag 6 februari 2014

Rörig hjärna!!!

Mitt huvud samarbetar inte alls med mig.
Kan inte sortera och reda ut mina tankar.
Säger och skriver fel ord.
Minns ingenting.
Glömmer allt.
Ljudkänslig.
För många intryck = kaos

Hade egentligen ett jättelångt inlägg, med viktiga saker att skriva här idag, men det försvann igen.
Någon blåste i det ena örat, så att det flög ut genom det andra.

För övrigt fortsätter jag i neråtspiralen...
Neråt.
Neråt.
Neråt.
Där det är mörkt och kallt.
Där hittar ni mig.

Godnatt!

onsdag 5 februari 2014

Inte ens en rubrik...

Trött inuti.
Trött utanpå.






Trött.

Nu vet hon...




Vi berättade okomplicerat och enkelt.
Utan några egentliga detaljer.
Fokus på två saker.
Tåget körde på honom.
Han är död.
Meningar och ord hon inte tidigare hört.
Hennes reaktion?
"Då blev inte Tristan glad"

Sen ville hon ha en macka till och ämnet var lämnades.
Hon är två och ett halvt år.
Vi följer hennes rytm och utveckling.

tisdag 4 februari 2014

Tåget körde på....

Imorgon ska vi berätta för henne.

"Tåget körde på din storebror, därför är han död, det är därför han bor i himlen nu, istället för hos oss"

Storebrorhand och Lillasysterhand


Brutal verklighet.
Vi checkar ut, på obestämd tid.
Vi hör er, men vi kanske inte orkar svara er just nu, då...
Det är extrem uppförsbacke nu.

Sömnmeds och kudde nu.

Natti

Alexandras dag idag!

Fjärde februari och det är din dag idag, min älskade vän.
Men du är inte här.
Du har missat 14 födelsedagar.
Idag blir du 37 år.

Håller Tristan din hand?
Håller du hans?
Har han sjungit för dig idag?
Det måste han har gjort, han älskar ju att sjunga "Happy Birthday"!

Vi skulle åkt till din plats idag, så att du kunde få blommor och ljus.
Men vi fick feber alla tre, och min dag har varit den svartaste på länge.
Tekla skulle sjunga för dig.
Hon är så stolt att hon heter Tekla Alexandra, efter dig.
Hon påminner oss ofta att hon heter så.
Är det kanske du, som vill göra dig hörd, genom henne?

Din mamma la upp världens sötaste bild på dig idag, som jag var tvungen att låna.


Sebbe är så lik dig, en kopia!
Fast han börjar bestämt få lite gråa hår, tror jag!
Han är så fin, Alex.
Jag vet hur mycket du älskar honom.
Han är fantastisk.
Precis som din mamma.
Jag älskar dom båda, och är så glad att dom finns i mitt liv.
Mitt band till dig.

I snart femton år har vi varit utan dig, min själsfränd.
Min bästa vän.
Min Solens Gåta.

Jag älskar dig och saknar dig!

Håll min älskade onge, tills jag kommer till er.

Always and Forever

"Din Själens Krigare"

Nerrullat & Nerbäddat

Sämsta dagen på länge idag.
Tårar, panik och självhat.
Nerrullat & nerbäddat.
Pyjamasen på fortfarande.
Hela köket fullt av disk.
Måste ta mig upp och äta,
kroppen skakar.
Snart kommer min lilla stjärna hem.
Kom igen, Sophie!!
En fot före den andra.
Nu går vi!!

Ni undrar hur jag orkar?
Hur jag överlever och klarar det?
Det gör jag inte.
Men ändå är jag kvar.

Jag är rädd.

Jag är rädd.
Snart kommer hon nog få veta hur.
Hans kompisar och andra barn pratar ju om det.
Nu är hon så stor att hon hör och förstår.
Hur ska jag klara det?
Hur kommer hon att klara det?
Är vi redo?

måndag 3 februari 2014

Jag är ömtålig.

Jag har ont.
Jag saknar.
Kniven skär, skär, skär i hjärtat!!
Svart är botten, där jag krälar.
Jag är rädd.
Rädd och trött.
Hur ska jag orka leva så länge här, utan honom?
Hur?

Teklas senaste dagar...

Tekla var ledig från förskolan torsdag och fredag förra veckan.
Vi kände att hon behövde det, som sagt.
Hon är inne i en "ljuv" utvecklingsperiod (utöver vår speciella livssituation just nu)
Hon är så arg, så arg, såå arg. Ingenting blir rätt och ingenting förstår vi. Vi ser hur frustrerad hon är, hon kastar omkull stolar, kastar leksaker hit och dit, smäller och bankar i grejer, stampar på sin macka på golvet samtidigt som tårarna sprutar och hon skriker att hon vill äta den.
Många föräldrar har svårt att se att det där med "trots" inte är något barnet själv styr över, och att det faktiskt är jobbigast för barnet själv.
Tänk på allt som ska förstås, sorteras, läras och kommas ihåg i en liten hjärna som är på väg att bli stor.
Därmed inte sagt att det tar ordentligt med krafter, tålamod, ork och energi från oss vuxna också.
För det gör det.
Och jag är glad att vi är två, som kan turas om och hjälpas åt.
(Henrik var min hjälte igår...pust)

Vi märker ganska tydligt på henne, vad som triggar igång frustrationen och ilskan hos henne.
Det är just dom här bytena av akitivitet, t.ex...
Från lek till middag, även om hon är hungrig.
Från middag till bad, även om hon vill bada.
Men den största triggern är såklart, när man måste avbryta en lek, för att åka nånstans tex dagis, affären eller nåt annat.

Och har ni tänkt på hur mycket vi vuxna avbryter barns leker?
För att vi bestämmer?!
För mig är det otroligt viktigt att respekt är ömsesidigt mellan barn och vuxna.
Jag gillar verkligen inte att "köra över" eller "prata över huvudet" på barn.
Men ändå så måste vi störa dom ibland, för att vi har tider att passa osv.
Det märks mycket tydligt på Tekla när det är dags för en brejk på den vardagen.
Tristan var precis likadan.
Då tar vi ledigt!
Rättar oss efter hennes rytm, bryr oss inte om några kläd-fighter, bokar inte in några tider att passa, äter hennes favoritmat, leker, leker, leker, struntar i disk, tvätt och bäddning.
Hemmet förfaller.
Men Tekla hämtar ny kraft.

Såhär såg våra lediga dagar ut tillsammans med Tekla och vänner.





















































Idag var hon fit for fight igen.
Gick glatt iväg till förskolan.
Och kom sprudlande glad hem igen.
Älskade älskade onge❤️