En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 12 oktober 2013

OMG!!

Jag ligger överst i en våningssäng...
Utan skyddskant + sömnmedicin.
Har ju ingen koll på hur jag rör mig på nätterna.
Detta kan sluta hursomhelst.
Hoppas inte med en duns i golvet!!
Liiiiite nervös är jag.


En knäpp på näsan!!!




För många har allt och inte ser det.
Tar inte hand om det.
Låter livet bli trasigt.
Låter sina barn bli trasiga.
Slutar kämpa.
Slutar att försöka...
Har du dina älskade barn i livet?
God hälsa?
Har du tak över huvudet?
Mat på bordet?
Kläder på kroppen?
Jobb?
Också vidare...ni hajjar!
Vad vill ni i ert liv?
Vad drömmer ni om?
"Denna stund är ditt liv"
Sluta slösa ditt liv.
Ta hand om dig.
Ta hand om dina barn.
Älska dom och hjälp dom.
Stötta och lär dom.
Ni lever här.
Tillsammans på samma ställe.
Det är många som inte "förtjänar" sina barn.
Ja, det låter hårt.
Ja, måhända att jag är bitter.
Go ahead, bit av mig huvudet!
Jag står för vad jag säger och tycker.
Barn är inte något man "skaffar".
Barn är en gåva.
Ett mirakel.
Som vi får för att vårda ömt.
Dom är våra barn livet ut, även när dom blir äldre.
Man släpper aldrig taget.
Den dagen man får sitt barn, är man inte längre i första rum, på första plats...
Så är det bara!
Vem ska rädda ditt barn, om det går på fel stig?
Vem ska ansvara för ditt barn, om inte du gör det?
Sluta tramsa och börja ta ansvar!
Njut av detta ögonblick. Denna stund är ditt liv.

Lura sig själv...

Att lura sig själv för länge eller egentligen alls, är ingenting som fungerar för mig.
Att försöka trycka tillbaka det som växer i bröstet.
Svälja eldklotet.
Torka tår efter tår i tron, om att dom ska sluta bränna bakom ögonen.
Rymma.
Stänga dörren in till det svartaste rummen av alla.

Nej, det fungerar inte för mig.
Jag känner, när jag känner, och det är hela tiden.
Ångest, skuld, panik och saknad.
Jag är en mycket bra skådespelare.
En clown.
Men nej, jag är inte oärlig och lurar er.
Jag älskar min familj, mina underbara vänner och människor som finns runtom mig.
Som bär mig, som fyller på mitt syre, hjälper mig att andas, få en liten, liten paus och le då och då.
Jag ler på riktigt med er, för ni vet, ni förstår, att bakom leendet finns samma svidande smärta kvar.

Jag försöker förtränga ibland.
Trycka tillbaka.
Jag orkar inte.
Det gör för jävla ont hela tiden.
Men nej, att lura sig själv, är ingenting som fungerar för mig.



Riverside hotell i Ängelholm

Dit blev jag bjuden på en övernattning + en härlig frukostbuffeé, av en för mig främling.
En bloggläsare.
En omtänksam och fin tjej, med hjärtat på rätt ställe.
Så himla mysigt.

Jag har ju inte klarat att åka hemifrån innan.
Jobbigt att lämna byn.
Lämna Tristan.
Men sen jag fick svar på mina otroligt jobbiga frågor av min läkare, och fick otroligt jobbiga svar tillbaka, som jag för tillfället bearbetat en bit, så att hjärnan tar en paus ifrån det just nu, så börjar det kännas ok att lämna byn ett tag.
T.o.m lite skönt.
Åka dit ingen vet vem jag är, slippa gömma mig i luvan, när jag inte orkar möta någons blick och framförallt kunna slappna av lite ifrån alla flashbacks som kommer, när jag går på samma vägar, vid samma träd, staket, himmel och utsikt, som den hemska dagen.
Sådant som triggar.
Triggar igång ångest, skuld och den kvävande smärta.

Är så tacksam för alla omtänksamma, generösa och underbara människor som tänker på mig och försöker hjälpa mig, alla på sitt sätt.
Jag uppskattar er alla❤

I detta fall, en fantastisk tjej vid namn Johanna, vars mamma äger Riverside hotell i centrala Ängelholm.
Eftersom Henrik och Mike hade en tripp till Gästrikland tillsammans tog jag med mig Anna på denna övernattning.

Vi hade det otroligt gott och slappt.
Fika, tjejsnack, höstpromenad, massor av inredningstidningar, hämte-mat i pyjamas på hotellrummet, ost och kex, godis och tjej-film på tv.

Tack fina Johanna och mamma Pia!
Vi hade det supermysigt och avslappnat hos er.

Här nedan följer en bildbomb av vår helg.












































Passade naturligtvis på att hälsa på hos Tilda.
Tända ljus, sätta blomma och städa bort lite höstlöv.


"Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand"

Efter det åkte vi och kramade om hennes fantastiska mamma, min älskade Emma.
Efterlängtade kramar.
Emma jobbade, så vi fick se henne i action.


Tog sedan en tur på stranden vid vackra havet, innan hemfärd.
Fin avslutning för själen, efter en fin helg.











En välbehövlig och mycket uppskattad helg.
Love you min fina vän❤

Tack Johanna!


Kram Sophie

fredag 11 oktober 2013

Vem?

Vem ska rädda de barn och ungdomar som inte kan rädda sig själv?
När föräldrarna inte räcker till?
Eller vill?
Eller finns?
Eller finns och vill, men inte vet hur?
Vem ska rädda dom?
Hjälpa dom?
Dom är för många.
Samhället räcker inte till.
Deras framtid är redan dömd.
Inte ljus.
Redan kört.
Tragiskt.
Mitt hjärta brister.
Kom in i min famn.
Jag vill rädda.
Önskar jag räckte till...



måndag 7 oktober 2013

101 nya ideér

Hittade den här roliga tidningen på en ica-affär i Ängelholm, när jag var iväg på min lilla "get away" denna helgen.


Mycket inspirerande!!
Jag blev sugen på att pyssla.
Synd bara att jag är så förbaskat kass på det.
Klumpiga, trassliga och opyssliga fingrar har jag.
Tålamodet med sådant är inte ens lönt att nämna.
Hm...kanske jag skulle försöka mig på nåt?!
Man kan ju bara...misslyckas...

Mer om min lilla tripp till Ängelholm med en av mina bästa människor i ett annat inlägg.

Rekommenderar tidningen i alla fall.
Massor av roliga ideér!


Bara kolla den här underbara sländan!
Ska fjäska för min fingerfärdiga, kreativa "klarar allt-man", så kanske han kan hjälpa (läs göra) några sådana åt mig!