En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 1 mars 2014

Egentligen...

Egentligen har jag jättemycket att ventilera.
Massor av tankar och känslor, som snurrar runt uppe i huvudet.
Har varit så hela veckan.
Men dom är liksom så osorterade och intrasslade i varandra.
Svåra att reda ut.
Kommer på mig själv sittandes, stirrande ut i tomma intet, med rynkade, undrande och bekymrade ögonbryn.
Försöker fånga en tanke här, för att stoppa in den där.
Men då fladdrar en annan förbi och stjäl all uppmärksamhet, och den andra tanken tappas bort, ner till botten nånstans.
Kaos.
Ändå är jag ganska lugn i kroppen.
Ovanlig känsla.
Kaos inne är alltid ännu värre kaos utanpå!

Tekla verkar ha tagit sig igenom denna utvecklingsperioden (som för övrigt varit EXTREM).
Hon säger sjukt roliga saker och kommentarer hela tiden.
Hon har blivit så stor.
Hon är så vettig och klok.
Även om hon har sin mammas temperament.
Hon lär sig nya saker hela tiden.
Så charmig och söt, att hjärtat svämmar över trettio gånger om dagen.
Hon och Isodor har äntligen hittat sina platser med varandra och skapat en supermysig relation.











Gud, vad jag älskar henne, den ongen!! Min lilla fantastiska Tekla.

Hon är så lik honom just nu.
Så lik att jag stundtals inte vet vart jag är?
Är jag då?
Är jag nu?
Så lik att jag måste le, för att i nästa sekund sopa upp mitt hjärta som ligger i tusen bitar på golvet.
Så lik.

Herregud, vad jag saknar honom.
Min bästaste onge.
Mammas Tristan.

Jag är delad mitt i.
En del här.
En del där.

Ingen lätt livsuppgift!
Varför i helvete gavs den till mig?

Fortsätter att sortera imorgon...

Natti

Åh, dessa två...

Kan man se sig mätt?



fredag 28 februari 2014

Våra hjärtan hos Fam Adbro idag.

Idag har våra hjärtan, vår kärlek och tankar varit hos Emma och André med familj.

Lilla Vackra Tilda-Fjäril.





Det var inte såhär det skulle bli...
Du fattas i livet.
Fjärils-Tilda, ta Tristans hand och flyg.
Vi ses alla en dag igen❤️

Pigga Familjen




NOT!!!

Regnet duggar och himlen är grå därute.
Typiskt inne-dag!
Tekla är super fascinerad, när hon just nu ser filmen "Modig" för första gången.



Annonserna...

Visst har dom blivit riktigt bra i bloggen nu?
Eller vad tycker ni?
Ni ser dom nog mer än jag, men jag tycker att det ser ut att vara vettiga, trevliga och passande annonser nu?
Tog ett tag, men nu känns det bra, tycker jag.
Lämna gärna feedback på det...

Kram:-)

Ett paket och en torsdag med kärlek!

Imorse var Henrik uppe tidigt för att möta upp några hantverkare, som ska jobba hos våra vänner.
Tyvärr vaknade även Tekla och jag. Usch, halv sju...alldeles för tidigt i denna familj.
Hur ska vi nånsin bli "normala"? (Det var ett skämt, för att undvika missförstånd)
Både jag och Tekla ville och kämpade för att somna om.
Men Isodor tyckte annorlunda, så vår dag startade tidigt idag.
(Det krävdes förstås en middagsvila på tre timmar också, men vadå)
Tekla och Isodor bredde ut sig i våra sängar, så Henrik tog soffan och jag fick vika mig dubbel och sova i Teklas säng.
Tack Henrik, för tjuv-fotandet!
Ok, jag bjuder er på den.


När Henrik kom tillbaka hade han ett paket med sig från Mia, som jag fick öppna i sängen.
Nästan födelsedag ju.
Gissa om jag blev glad?
En sååå vacker och fantastisk fjärilslykta.
Hedersplats direkt.


Suck...jag och fjärilar...kärlek!

Och den tjusiga buketten från Anna i måndags, står så fint på det äntligen "tömt-på-tvätt-bordet"!


Nu börjar det äntligen bli ordning på torpet igen.
20 ton kräk-tvätt är tvättad och nästan vikt.
(Mamsen var snäll och tog med sig icke-kräk-tvätt hem till dom och tvättade.)
20 ton disk är diskat och insatt i skåpen.
Nästan dammat överallt.
Definitivt undanplockat överallt i alla fall.
Och kräk-bassiluskan och ögon-bassiluskan verkar nu vara bortskrämda för gott.
Dammsugning och badrums-städ imorrn, sen vågar man ju släppa in folk igen.

Mamsen och papsen har storhandlat till oss idag, leverans hem till dörren. Kylskåp, skafferi, städskåp och annat påfyllt till brädden igen.
Puh, så lättande det känns!
Tack, vi ääälskar er!

Malin och Danne, det ni hjälper oss med är stort. Tack för er, vi älskar er så.

Ni andra i våra familjer, än en gång; TACK, vi älskar er!

Och till mina underbara läsare, ni är fan bäst! Tack för alla era kloka, kärleksfulla, uppmuntrande och omtänksamma tankar och ord till mig. Ni får mig att fortsätta!

Nu är jag trött igen...
Natti natti



torsdag 27 februari 2014

Också blir man varm igen...

Det vackraste i min verklighet just nu...



Simma, simma, simma upp till ytan...

Ibland kan en dag vara extra jävlig.
Extra svårt att finnas till.
Extra ångest som trycker i bröstet.
Syret är inte tillräckligt för att kunna andas ordentligt.

Sen tvingas man klä av masken.
Visa verkligenheten.
Tiden är framme, när man inte
orkar bära upp den falska fasaden längre.
Det är stopp nu.
Varsågod, här är vi.
Och först känns det ännu värre.
Vi är dåliga.
Skam och värdelöshet.

Men så märker man att människor älskar en fortfarande.
Trots allt.
Ändå.

Andetagen blir lite lättare att ta.
Och sakta försöker man fortsätta att simma lite till.
En bit i taget...
En bit i taget...

Vi älskar er, vår bästa familj.
Utan er, vore vi inte här.
Den största kärleken.
Det är ni.

tisdag 25 februari 2014

Jesus

Jesus, ta emot Eva.
Håll henne hårt i din famn.
Låt henne vara trygg.

"Det va ente bra"

Igår lekte Tekla och jag på hennes rum, när Isodor plötsligt välter ner Teklas bokstavståg från fönsterkarmen.
Tekla tittar på det och säger:
- Tåget komde på Tristan. Det va ente bra. Då kan han ente komma till oss mer.

Jag orkar inte återberätta allt här, men vi fortsatte att prata om det en stund.
Såklart på hennes nivå och villkor.
Så som det måste vara.
Hon är barn.
Vi är vuxna.
Men ni kan tro att det fullkomligt sliter sönder ett så redan trasigt hjärta, tills nästan inget finns kvar.


Jag ignorerar inte!!

Ursäkta att jag är kass på att svara på sms, mail och kommentarer just nu.
Jag ignorerar er inte!
Jag är hemma med en kräksjuk Tekla (visserligen kräkfri sen söndagsnatt) och jag själv har ju som sagt åkt på mega ögoninflammation.
Mitt så kallade "öga" gör jäkligt ont och gillar inte att titta på iphonen, datorn eller tv:n!
Äh, det gillar faktiskt ingenting alls!

Dessutom har jag jättestora problem med min mail nu, då mailen inte hämtas från servern, så många av era kommentarer försvinner!

Mugshot!






Karantän

Sätt oss i karantän!
Stäng in oss på isoleringen.
Sätt oss på en öde ö.

För friska, det blir vi tamejtusen aldrig!

Min förkylning börjar om och om, halsen är som ett öppet sår som brinner.
Dessutom fick jag helt plötsligt ögoninflammation också.
Jättekul!





Tekla åkte på kräksjukan igår, wihooo!
Vi klarade oss inte detta året heller!
Gör man någonsin det?

Försöker skriva ett inlägg men somnar hela tiden, med luren i handen.
Jag är så jävla utmattad i kroppen.

Naatti

söndag 23 februari 2014

Aaaaaj!!!!!

Åååh, jag är så sjukt trött på denna förkylning, som vandrar runt runt runt mellan oss konstant.
Vi blir aldrig riktigt friska någon av oss.
Jag är så trött, men kan inte sova, för halsen gör så ont!
Och öronen.
Och näsan minns jag inte när jag andades med sist.
Dessa förkylningar äter upp varenda uns av extra energi som kommer till.
Ge mig vår, sol och värme!
Bort med tjocka kläder och baciller!
Ge mig ljus och härligt väder, så jag kan vara ute och pilla i trädgården och andas frisk luft!!

Så, låt oss bli av med den här jäkla bassiluskan nu!!!