En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 7 september 2013

Lycka är...

Lycka är...
Att mysa med Lillan i mammas knä.












fredag 6 september 2013

Jag har...

Jag har världens bästa läkare!!
Vill bara ha det sagt högt och tydligt, så att alla hör!!
(Inte för att någon trott eller sagt något annat)
Bara för att få det sagt!
Han är läkare OCH människa!
Han har TVÅ öron som fungerar och lyssnar på MIG.
Han ger mig den TID jag behöver.
Och han har ett STORT hjärta.
Han gör sitt absolut BÄSTA för att hjälpa mig.
Jag har aldrig tidigare inom svensk vård träffat en sån fin och proffesionell läkare!
Jag är fullkomligt trygg i hans vård.
Han tar ner mig på jorden och påminner mig ständigt om att det är "små små steg" som gäller nu!
Inget annat!
Rätt läkare dök upp, precis när jag behövde honom.
Tack Gud.
Tack M för din vårdomsorg!



onsdag 4 september 2013

En liten fjäril i magen...

För första gången på ett år, kittlade en liten fjäril runt i min mage.
Jag log.
Vågade se lite framåt.
Känna lite på en framtid.
Se litegrann förbi ett jobbigt september...
Tänka att november kommer.

Vi tog ett beslut, Henrik och jag.
Ett beslut som gäller vår familj, baserat på hur vårt liv ändrades så drastiskt, traumatiskt och tragiskt.
Hur vår livssituation ser ut idag.
Baserat på hur mörkret hänger över oss.
Den svarta ångest som tynger ner oss.
Det ständiga behovet av att ha sällskap, inte vara ensamma!
Distraheras.
Men också bearbeta och sörja samtidigt ändå.

Hur får vi in lite ljus?
Vad behöver vi just nu i vår dagssituation idag och framåt?
Vad intresserar Tekla?
Vad intresserar oss och framförallt, vad är lagom för oss att orka?

Jo, en liten tuss av kärlek förstås.















En liten Isodor som flyttar hem till oss i November.
Vi är glada över det beslutet.
Han kommer ge oss ljus, kärlek, bus och terapi.
Djur är terapeutiska.
Det känner ju de flesta till.
Och vi behöver all terapi vi kan få just nu.

Isodor är en ragdoll-katt.
Vi har läst på mycket och denna rasen passar oss perfekt.
Underbara katter.
Vi har känt in dom under sommaren, då de är vänner till oss som har de katterna.
För er som är nyfikna, kan ni läsa lite om dom här:
Sannlyckes Ragdolls

Fortsätt kittla lilla fjäril, låt ingen få dig att sluta!


tisdag 3 september 2013

Henriks dag idag.

Idag är det Henriks födelsedag.
Men inget är som förut.
Vi firar, med sorg i blicken.
Vi försöker le.
Sjunga "vi gratulerar"!
Äta tårta och öppna presenter.
Men dessa dagar är inget kul längre.
Men vi gör det ändå.
För så ska man ju göra.
Barnen tycker ju att det är kul.
Älskade Tekla och Erik, som ville sjunga "midnatt råder, tyst det är i husen" istället för "vi gratulerar"!
En ganska bra idé faktiskt!

Grattis min älskade Henrik på din 33-årsdag.
Och tack för beslutet vi tog igår.
Det är fint att se framemot.
Det gör jag faktiskt.

Tack Malin, Danne, Erik, Mamma och Pappa, som tog oss igenom denna kvällen.
Tack alla underbara vänner, grannar och familj.
Ni är guld värda.




Fy fan, säger jag!

Så arg att blodet kokar!
Och ja, jag måste tala i gåtor.
Jag får inte säga vad jag tycker och tänker.
Det spelar ingen roll att det är MIN blogg.
Tänk om jag skulle trampa någon på tårna?
Nä, en sak ska ni veta!
Man får absolut inte tycka och tänka vad man vill.
Då blir det ett jävla liv.
Eller inget liv alls, man kanske glöms bort lite.

Åh, så frustrerande!
Vill bara skrika åt hela världen.

Jag sitter fast i kedjor, med silvertejp på munnen.
Så jävla väluppfostrad och full av respekt hit och dit!

En dag spricker det.
Grytan kokar över.
Explosion.
Kedjorna faller till golvet och silvertejpen rivs bort.

Då jävlar ska ni få höra min sanning från hjärtat om människor, saker och ting!

MIN syn på världen, människor, barn, värderingar, om rätt och fel, familj, kärlek och vänskap.

Tills dess får jag väl vara en duktig, väluppfostrad tjej, hålla truten, le och låtsas som ingenting.

Och fy fan, jag känner det redan komma...
"Vem är det som gör henne arg? Har jag gjort nåt fel?
Bla bla bla...
Nä, ni kan släppa det, de som gör mig allra argast just i denna stund läser nog inte bloggen.
Och om det är så, så är den ändå för dum i huvudet för att fatta vad det handlar om!

Oops, var jag ouppfostrad nu?