En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 23 november 2013

Middagsvila

- Ska du vila middag, mojjan?








- Då hänger jag med, din kudde är min kudde.
❤️

fredag 22 november 2013

Godnatt

Nu säger jag och Isodor godnatt.
Han har hittat sin sovplats.








Helt ok för mig.
Han spinner mig till sömns...

Återanvändning!!

Varför gå och köpa dyra krukor till blommorna, när man kan använda gamla konserv-burkar?
Passar perfekt i mitt kök.
Billigt, snyggt och återanvändning!
Hittade just detta tips med hyacinter i någon tidning, minns inte vilken (ja, Henrik tycker att jag köper för många tidningar), men självklart delar jag med mig av detta till er.
Kanske sätter jag på en spetskant imorrn, har inte bestämt mig.
Ibland är det enklaste snyggast.





Tre gamla majsburkar, som inte fick åka till sopstationen + 3 hyacinter för 9 spänn styck, står tjusigt på mitt köksbord nu.

(Måste börja äta mer konserver, känner jag)

Today is the K-day!

K som i Katt!!!
Idag flyttar tussen hem till oss.
Isodor Dante Aduro välkommen hem till oss.
Vår lille älskling.











Igår var han hos veterinären för vaccination och "chipping" (stavas det så?)
Duktig tuss.





Linda och Jimmy - vi är för evigt tacksamma för tussen.
Ni värmer våra hjärtan! Tack!


Familjen Sannlycke framför sitt pågående husbygge. Saknas två goa familjemedlemmar dock, som är i skolan. Jag måste ta en ny bild på hela familjen.

Kärlek till er❤️

torsdag 21 november 2013


Laleh - Colors




"I had a talk with the shadow and the light
fighting for me
they said put your tricks aside
and for once believe
How can I, I don’t,
I never did.
I don’t know how to
But when it’s not enough to fight for me
I’m gonna wanna live and fight for you

Just because it’s black in the dark
Doesn’t mean there’s no color
Just because it’s black in the dark
Doesn’t mean there’s no color

I had a talk with the shadow and the light
Oh, oh, looking at me
They said put your reason aside
And for once believe
How can I, I don’t,
I never did,
I don’t know how to
And if I ever stop believing in me
I know I always can believe in you.

Just because it’s black in the dark
Doesn’t mean there’s no color
Just because it’s black in the dark
Doesn’t mean there’s no color

I pulled up my roots
From the bottom I was caught in
I was caught in
And I had a talk with the shadow and the light
Fighting for me"

Stolt Moster

Erik har idag ritat sin allra första streckgubbe.
Tillsammans med sin favoritmoster - moi...
Jag ritade en streckgubbe på pappret sidan om och han gjorde helt enkelt likadant som mig.
Wihoooo, så stolt jag är!!!
(Han har tvärvägrat innan)


Superduktigt Erik!!
Moster älskar dig så det gör ooont!

onsdag 20 november 2013

Destroy...








Ja, jag är jobbig!!

Jag vet.
Jag är jobbig.
Jag är irriterande.
Jag tycker.
Jag tänker.
Jag säger.
Jag skäller.
Jag är arg.
Jag är bitter.
Jag är trött.
Jag är svår.
Jag är långsint.
Jag är envis.

Och inga av de egenskaperna har kommit fram ur olyckan, min förlust eller saknad.
Dom fanns redan innan.



tisdag 19 november 2013

Hejdå Svt's Barnkanalen!

Igår var jag väldigt upprörd av philofix-avsnittet med dock-pysslet.
Lite halv-dåliga bilder här, för er som inte sett:











För det första...
Tekla tittar väldigt lite på tv, (hon gillar att läsa böcker), och när hon väl tittar är det ytterst sällan på barnkanalen.

För det andra...
Hon tittar till 98% aldrig ensam, utan med nån av oss. Tittar hon mot förmodan ensam, är det program vi sett hundratals gånger tillsammans redan.

För det tredje...
Vi är och har alltid varit otroligt noggranna och "strikta" med vad våra barn tittar på, på tv:n. Jag dömer verkligen inte någon, utan berättar endast om våra val, tankar, synpunkter och uppfostran.

Tristan har tex aldrig sett någon av de "barnfilmer", som innehåller minsta form av våld, sparkar eller vapen.
Han tyckte t.o.m inte om att titta på "Emil", för "Emils pappa är inte snäll, han skriker och jagar Emil" sa han de få gånger vi tittat på Emil.
Vi har aldrig bara låtit tv:n stå igång på vilken kanal som helst.
Våra barn har i princip aldrig sett reklam på tv:n. (Har inte direkt med själva reklamen i sig att göra, utan mer reklamen för de andra programmen på kanalen, kanske CSI eller något annat olämpligt!
Skydda dom?
Ja, absolut!
Tv-spel?
Mm, Tristan har spelat Byggare Bob, Rut & Knut och Stor och Liten.
Aldrig någonsin ett spel, där det går ut på att sparka, skjuta, döda monster eller dylikt.
Oskyldigt?
Ja.
Barn är barn så kort tid i dagens samhälle.
Henriks och mitt mål i vår uppfostran?
* Växa upp med massor av kärlek och uppmuntran runt sig.
* Trygghet, har alltid varit prio 1 för oss. Våra barn ska alltid känna sig trygga.
* Allt har sin tid - det är vårt jobb som föräldrar att avgöra, när våra barn är redo "för nästa steg i livet". (Med det sagt, så vill jag understryka att jag själv tycker att barn aldrig är redo för att titta på eller spela tv:spel som innehåller någon form av våld och vapen)
* Lära våra barn, att lära sig själv.
* Ta vara på deras intresse, nyfikenhet och kreativitet.
* Möta deras frågor, oro och rädslor på den nivån de befinner sig i utvecklingen. Inte skapa mer än det som barn utsätts för naturligt och i deras utveckling!

Ja, det låter väl fint?
Naivt?
Too good to be true?

Ja, kanske...
Påstår inte att vi är några "perfekta" föräldrar.
Vi gör fel som alla andra.
Dessa är de tankar vi kommit fram till, när vi spenderat timmar flera nätter sittandes i soffan och diskuterat hur VI vill ha det i vår familj.
Vi har verkligen inte tyckt lika alla gånger och gör fortfarande inte.
Men en sak är vi väldigt lika kring; vi har otroligt höga krav på oss själva som föräldrar.
Ett "jobb" vi tar på största allvar.
Det viktigaste i vårt liv.
Våra barn.

Den dagen vi blev föräldrar förändrades vårt liv och tankesätt radikalt.
Så gärna.
Så välkommet!
Och vi vill göra det vi tycker är rätt.
För att dom ska känna sig älskade, trygga, växa upp till att bli ödmjuka, kloka, kreativa och "stora" människor.

(Jag kommer alltid att tycka att jag misslyckades, som mamma den där dagen, den 24 september, när jag valde att dra ut barnen i regnet. Men detta inlägget handlar inte om det, så det ber jag er att inte kommentera)

Så för att återkomma till ämnet - rubriken "hejdå svt barnkanalen".
Inte nog med att dom "fuckade" upp totalt igår, genom att visa något otroligt smaklöst, vidrigt och sjukt "pyssel"!
Nä, då dyker någon otroligt begåvad (läs obegåvad) människa på svt upp och uttalar sig:
"Känsliga barn, som inte tycker att man ska misshandla dockor"!


Bra Gittan!
Tummen upp!

Känsliga barn?
Så man är känslig om man tycker att det är obehagligt, att titta på när en människa skrattar och hugger en bebis-docka i bakhuvudet med en sax?

Programmet riktar sig till barn från 7 år och uppåt?
Nope, den ursäkten fungerar inte på mig.
Dessutom, hur många sju-åringar och uppåt tycker det är roligt att göra bajs-muffins?

Nix, jag godtar inte ursäkten svt!
Jag är 36, och jag tyckte inslaget var helt vrickat!!
Bort med barnkanalen från programlistan!
Bye bye

(Ska tillägga lite i smyg att både Tristan och Tekla alltid somnat gott på kvällen i sina egna sängar, sovit där hela natten och bara vaknat ett fåtal gånger av mardrömmar.)

Philofix på svt!

För övrigt var dagens avsnitt av philofix på barnkanalen helt sinnesjukt!
Hur fan tänkte dom?
Barnpyssel att hugga en bebisdocka i huvudet med en sax?

Sån jäkla tur att jag hann ställa mig framför Tekla och ropa på Henrik att stänga av tv:n!
Hon hann inte se något, men jag såg, jag är vuxen och tyckte att det såg vidrigt ut.

Tekla och jag satt och tittade tillsammans.
"Bajs-perioden" är ju här och programmet började lite oskyldigt roligt med bajsmuffins...
Helt plötsligt tar programledaren fram en sax och börjar hugga hål i bakhuvudet på en docka!???

Bra svt!
Mycket pedagogiskt!
Väldigt pyssligt!!

Hur fan tänkte ni?

Nä, screw svt, tillbaka till disney junior igen.
Där barn får vara barn, den stunden dom tittar på tv.


Min verklighet

I min verklighet hänger nu Tristans födelsdagsljus i bokstavs-form på väggen, istället för i hans garderob, där han ivrigt tittade på dom en gång i månaden, i väntan på att hans födelsedag skulle komma, så att vi skulle tända dom på middagsbordet.






I min verklighet ligger nu alla hans älskade stenar, som han samlat på sig under sina tre och ett halvt år, i en glasburk på bordet, istället för att byggas med på golvet i hans rum.


I min verklighet står en lillasyster och sjunger "Blinka lilla stjärna" på en storebrors grav. En storebror hon inte känner eller minns.


I min verklighet finns en två-årings verklighet. Och i den finns bara tre familjemedlemmar, när hon ber pappa att rita familjen.


Min onda verklighet...