En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 4 april 2013

Tekla ❤

Efter att ha varit sjuk och hemma från dagis i cirka två veckor, va Tekla tillbaka på förskolan i tisdags.
Då hade hon ju egentligen bara gått fyra dagar på dagis, efter inskolningen, sen blev hon sjuk.
Vanligt förstås.
Dagisbacillerna behövs också "skolas in".
Hon är glad över att vara tillbaka i alla fall. Fast på tisdagen vägrade hon att sova där, så då hämtade Henrik hem henne, så fick hon sova middag hemma istället.
Konstigt, vi får ofta höra "mycket bestämd dam", det förstår vi inte! (har vi aaaaaaldrig märkt) :-)

Ny fas har hon kommit in i, "Nääää-fasen"!
Den är riktigt trevlig.
Man får "nääää" till precis allt, hela tiden.
Detta hade dom lagt märke till även på förskolan.
Dock har hon börjat äta ordentligt där och det är ju positivt. T.o.m soppa slank det ner idag - där ser man! Det passar ju aldrig hemma!
Både onsdag och idag har hon dessutom sovit gott där.
Känns skönt och tryggt att veta att hon har det bra där.
Hon behöver vara där.
Träffa andra barn, leka och ha roligt.
Inte bara se sin ledsna mamma hela tiden.
Och när hon är där, försöker mamman samla ihop ny energi.

Hennes språk fullständigt bara blomstrar i rasande tempo.
Nya ord varje dag; jacka, byssor (byxor), fosok (frukost), melk (mjölk), myssa (mössa), mälling (min välling), mamma ofie (mamma sophie), pappa hengkik (pappa henrik) Leif, Ekik (Erik), moker (moster), maatin (martin) agis (dagis), mommy (tommy), ankika (annika), abbe fafafaaa (sjörövar fabbes farfars far), taktor (traktor), astbil (lastbil), päppe (äpple), nan (banan), dikka (dricka), sitta, böja (blöja), tatis (potatis) osv...det kommer nytt ur henne hela tiden!
Roligast att säga just nu är såklart bajs eller majs-bajs! Det får vi höra några hundra gånger om dagen. Förutom "näää" då förstås!

Idag fick Tekla åka sin första cykeltur med pappa. Det var succé!





Också skulle hon förstås promenera själv hem till mormor och morfar. Det är roligast att gå, där det är som ojämnast, då trillar man ju hela tiden.

YouTube Video

Sjukt stolt över sin nya jacka, nya skor, nya mössa och nya vantar är hon. Hon har velat ha det på sig härinne hela eftermiddagen. Men visst, mamman erkänner att hon är nöjd med köpen hon också.
Kul, när dom uppskattar kläderna! Det kan ju lika bra vara motsatsen.

Såhär såg hon förresten ut igår morse kl sex på morgonen, när hon städade och torkade bordet med sin trasa.


Alltså städ-delen uppskattade jag, men inte riktigt tiden.
(ja, hon var påklädd kl sex redan, eftersom hon kissat genom blöjan)

Tekla - vårt lilla ljus i mörkret, mamma och pappa älskar dig!!

onsdag 3 april 2013

Mitt mörker.

Jag är ensam.
Ensam med det svarta inuti mig.
Det svarta som sliter och drar sönder mig.
Som ständigt plågar mig, dag som natt.
Ingen kan dela det mörkret med mig.
Ingen kan förstå det, eller hjälpa mig att bära det.
Det är mitt mörker, som jag blivit dömd att bära ensam, resten av mitt liv.
Om ni bara visste hur svart jag är inuti...

tisdag 2 april 2013

Harmoni i hemmet...

Även om vi flyttar om två månader igen, försöker jag skapa lite harmoni i hemmet.
Det behövs för att ibland försöka kunna hitta lugnet och friden.
Att ha en rofylld, trivsam och vacker miljö runt sig, med saker man gillar.
Denna idén stal jag med tillåtelse från min vän Jessica, som innan jag hann göra något själv, skickat ett paket till mig, med sina vackra kort, tråd, gem och t.o.m spik! Allt klart för upphängning! Jag älskar min tidigare kala vägg, nu vacker med Jessicas underbara kort.
Tack fina du❤








När Henrik kommer hem, tänker jag be honom hänga upp vår inflyttningspresent från Sara, Thomas, Ellie och Svea. Tack fina ni, jag älskar den! (Henrik hade satt köpstopp på den, men den fick visst flytta in ändå)





Min fina fjärilsmugg från Anna. Dricker mitt hallonthe ur den varje morgon.


Mina fjärilskuddar från syster med familj.
Ja, jag är helt tokig i fjärilar.
Vänta bara, jag har ett rejält lager med fjärils-stuff, som inte är uppackat än.
Men det sparar jag nog till radhuset.
Ja, lägenheten är uppsagd och kontraktet för radhuset är påskrivet. Vi stannar i byn såklart.
Vi har fått en trea i de nybyggda hyres-radhusen. Där får vi en egen liten trädgård, nära till lekplats och mest cykel-gångvägar. Mycket barnvänligare än här, och längre från spåret, tåget och människor jag inte önskar stöta på. (Nej, jag släpper det aldrig - ni lämnade mig ensam, jag vill aldrig ha med er att göra igen, så kom aldrig fram till mig någonsin)
Den 1/6 får vi tillgång till radhuset, så vi hoppas bli av med lägenheten då också.
Kunde vara skönt att slippa ännu en dubbel månadshyra.
Låt nu bara tiden gå snabbt, så att vi kan få en chans att försöka komma till ro nångång...
Känna lite trygghet igen.
Slippa att vara i ständig stress och känna sig "in between" hela tiden.
Försöka skapa ett nytt "hemma"!

Jag är trött.

Jag är trött.
Inuti och utanpå.
Så trött.

Trött på att kämpa.
Trött på att överleva.
Trött på att behöva orka.

Trött på att ha ont.
Trött på att gråta.
Trött på ständig ångest.

Trött på att sakna.
Trött på att längta.

Jag är trött i huvudet.
Jag är trött i hjärtat.
Jag är trött i själen.

Jag är så himla trött överallt...


måndag 1 april 2013

- Du måste!

Samma samtal om och om igen...

- Jag vill inte leva utan honom!
- Du måste!
- Jag kan inte!
- Du måste!
- Men jag vill inte!
- Nej, men du måste!
- Jag vill inte vara glad utan honom.
- En dag kanske...
- Nej, jag vill inte, jag kan inte vara glad utan honom. Jag behöver honom. Han är mitt barn.
Min älskling. Min underbara onge.
Jag vill inte leva utan honom. Jag vill hålla honom i min famn nu.
Nu, nu, nu!!
Jag vill inte vara glad utan honom.