Ja, ni är många som har rätt.
Min frånvaro i bloggen beror på att jag inte är i något tillstånd där jag orkar bli dömd, ifrågasatt, få kritik eller behöva förklara eller diskutera hur eller varför jag känner som jag känner, mår som jag mår eller debattera om mina svårigheter och begränsningar att överleva.
Jag släppte igenom många kommenterar, men jag fick också många som jag inte ens orkade läsa färdigt själv.
Det var bara för jävla mycket alltså.
Det finns många människor därute, som tyvärr helt saknar empati och taktkänsla.
Jag måste försöka skydda mig ifrån dessa.
Jag står redan på kanten...
Det behövs bara en liten knuff, så faller jag.
Någon skrev något om skörhet.
Det är jag.
Skör.
Ömtålig.
Trasig.
Jag försöker bara överleva...
Jag kommer aldrig någonsin förstå eller acceptera människor som gör andra människor illa. Det är precis vad dessa har gjort, de har gjort dig illa. Du beskriver och förmedlar hur du känner, hur dina dagar ser ut, hur du hanterar din sorg och hur du försöker överleva. Det är dina känslor och detta är inget du har valt att vara med om, gud vad jag önskar att du inte hade behövt gå igenom detta...
SvaraRaderaJag tycker du ska låsa bloggen, sätt lösen och alla de som vill fortsätta följa dig får skicka ett mejl så godkänner du de som stöttar och ger dig kärlek - övriga kan söka sig någon annanstans. Kram <3
Helt rätt!
RaderaHåller med❤ lösenordskydda bloggen, så slipper du sortera bort folk som är känslomässigt efterblivna...
RaderaKärlek
Kramar om❤
Jag håller också med! Tycker verkligen intw du har några som helst skyldigheter till någon annan än DIG SJÄLV!! ♥ Har själv aldrig kommenterat. Känner mig bara dum. Klart jag känner med dig. Men jag kan ju aldrig förstå fullt ut. Bara föreställa mig, därför blir alla ord bara konstiga och man struntar i det istället.
RaderaSänder en varm kram härifrån iallafall!
Instämmer fullständigt!!
RaderaBort med alla energitjuvar!!
Kärlek o kramar i mängder <3 /Anna
♥ /S.
SvaraRaderaAtt du ens ska behöva förklara eller försvara det du känner och skriver är inte klokt, men du har rätt, det kommer alltid finnas den typen av människor, människor som hellre ifrågasätter och kritiserar än att stötta förbehållslöst. Men vi är många många som står bakom dig Sophie, av de rätta anledningarna. Kram Pia Å
SvaraRaderaStyrka och kraft till dig! Du är modig och stark mitt i din skörhet, att du orkar sätta ord på alla känslor inom dig. Den sorg du måste känna är ofattbar, mina tankar är hos dig. Skrivandet lättar nog på trycket, att faktiskt få utlopp för alla tankar och känslor. Det känns obegripligt för mig hur människor kan kritisera och göra annat än stötta dig i denna situation. Kanske din vän Emilias förslag vore något att följa? Kram från JEN
SvaraRaderaSaknar att läsa om dina tankar och känslor! Kram
SvaraRaderaDu finns dagligen i mina tankar vare sig du skriver eller ej. Du ska inte behöva förklara dig eller försvara dig, du förmedlar DINA känslor och tankar, ingen annans. Vi är många som står bakom och försöker stötta och fånga upp dig så du inte faller över kanten. Styrka till dig, kram Caroline W
SvaraRaderaFörstår inte varför folk är ute efter att trampa på en människa som redan ligger, som kämpar varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund för att orka resa sig.
SvaraRaderaLÅT HENNE OCH HENNES FAMILJ FÅ LUGN OCH RO.
Det behöver inte finnas två sätt att se de, inte här. Låt Sophie ha denna sida till att skriva vad hon vill, vad in känner och hennes uppfattning, det är ett sätt för Sophie att bearbeta och komma på fötter igen. Och det är ett sätt att komma ihåg.
Ni Som inte har någon förståelse, medkänsla för Sophie låt bli att läsa bloggen, och låt henne vara i fred.
Sophie! Tyvärr finns det alldeles för många idioter på denna jord. Jag hoppas att du låser bloggen och att du väljer ut de personer som ger dig något bra till att få lov att fortsätta läsa och skriva på din blogg.
Jag sänder dig styrka, tro och kärlek.
Många kramar Malinrj
Skickar en massa styrkekramar till dig Sophie <3 Det du skriver här på bloggen går rakt in i hjärtat o det går inte en dag utan att jag tänker på dig/er. Jag blir så ledsen när jag läser att människor är så elaka o empatilösa.
SvaraRaderaKärlek o kramar från Katta
Massor med kramar till dig/er....och en käftsmäll till alla där ute som helt saknar empati. Tänk på att just era ord skadar mer än de gör nytta........Tänk på att era ord sårar redan särgade hjärtan och att ni stampar på någon som redan ligger. Är det det ni vill lära era barn och omvärld?? Skäms på er!!
SvaraRaderaLinda Jensen/Tågarp
Nä förstår mig inte på dessa o begåvade människor som inte har nåt i sitt huvud..Fy på dem...Fy Fy.....Skickar styrka å all kärlek till dig finaste Shopie.../ christel
SvaraRaderaHar läst din blogg under en lång tid. Du har fått mig att gråta floder, fått mitt hjärta att blöda och känna så ofantligt med er. Du har fått mig att uppskatta det jag har, gjort mig till en lite bättre medmänniska genom att bjuda på ditt inre. Men vet du när jag läser det du skriver nu så tänker jag att det är inte för mig och alla andra som du ska skriva. Du ska skriva för att DU ska må lite bättre, för att DU ska orka överleva, för att skrivandet ska hela DIG lite lite. Det är DIN blogg, DINA ord och DU som ska känna att den ger dig kraft. Oavsett om du skriver mer eller låser bloggen så har du gjort ett outplånligt intryck på mig och jag önskar bara att du ska orka överleva genom ett andetag i taget, kärleken till din familj och för att du och din klokskap skulle fattas världen annars!
SvaraRaderaSkickar all styrka jag kan och en stor varm kram från mig.
Eva-Lena
Massa massa styrka till er Sophie. Tänker på dig/er varje dag o saknar dina inlägg här på bloggen. Men jag förstår att vissa människors inlägg tar din all kraft o gör mer ont än nytta. Det är inte så det ska vara!
SvaraRaderaSätt lösen o bestäm själv vem som får läsa hos dig. Just nu behöver du styrka o kraft, inte en massa mer skit.
Stora kramar från oss på Hatten <3
Saknar att läsa dina inlägg men förstår att det tar emot att blogga när det finns människor där ute som helt saknar förståelse på vad som är rätt och fel. Tänker på dig och familjen ofta.
SvaraRaderaMånga varma kramar Elin A
Det finns tyvärr alltid människor som saknar taktkänsla...
SvaraRaderaTänker på er varje dag...
Kram Julia
Sophie, instämmer med föregående kommentarer, lösenordsskydda bloggen och välj vilka som får läsa och kommentera. Det kommer alltid att finnas människor som helt saknar känsla och som lämnar kommentarer som sårar, det kan du inte göra något åt. Men du kan hindra dem från att göra det hos dig. Du behöver inte mer skit!
SvaraRaderaMånga söndagskramar från Malin i Småland.
Sophie,
SvaraRaderaIngen annan bör värdera, ha åsikter eller på något sätt ifrågasätta din upplevelse, din sorg, din bearbetning... Som jag ser det bör vi vara ödmjuka, givande och kärleksfulla...
Du finns i mina tankar. /Sara M
Sophie, jag förstår vad du menar. Du har ingen skyldighet mot oss läsare, du ska inte behöva stå till svars eller känna dig påhoppad. Det här är DIN blogg, DINA ord, DINA tankar. Men jag hoppas också att du är medveten om hur otroligt många vi är som hejar på dig, som på vårt sätt försöker dela din sorg (fast många av oss inte känner dig), som oroar oss över dig och som tänker på dig varje dag. Du gör skillnad med din blogg! Du gör oss som läser mer ödmjuka inför livet. Du berör. Det är helt och hållet ditt val vad du väljer att göra med din blogg naturligtvis.Oavsett vad hoppas jag att du förstår att dina ord och din öppenhet har gjort stor skillnad i många människors liv. Jag önskar dig allt gott! KRAM
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderajag vill bara skicka en styrkekram
/ Helena
Jag tillhör de som kollar din blogg varje dag, det vet du redan, även om jag inte kommenterar så ofta.... Blir glad varje gång jag ser dej eller ett nytt inlägg här även om det är ett ledset inlägg för då vet jag ändå att du fortfarande andas och kämpar. Det krävs mod att fortsätta och det beundrar jag dej för! <3
SvaraRaderaKram G
Instämmer med alla fina kommentarer. Du skriver så fint och bra och har fått mig att ta vara på livet på ett helt annat vis. Jag hoppas du kan hitta en väg tillbaka till skrivandet och att vi med folkvett och empati kan få möjlighet att forsätta läsa och stötta om än bara via ord och tankar. Största kramen Mian Halmstad
SvaraRaderaBara en stor kram till dig och din fina familj!! Till Er som skriver dessa hemska kommentarer, LÅT SOPHIE VARA!! Hon har tillräckligt med allt runtom! FY för Er!
SvaraRaderaDet jag skrev om skörheten måste tas på största allvar! Vi som har förlorat barn blir aldrig någonsin mer hela. Vårt trauma kam väckas plötsligt, när som helst och av minsta händelse såsom ett ljud, ett ord, en lukt, av vad som helst och slå oss fullständigt till marken. Vi vandrar resten av livet på en natt tunn is, ostadigt, osäkert, oerhört sköra. Vi spelar vårt skådespeleri utåt och kämpar för våra barn som finns här på jorden som har förlora så mycket. Vi kämpar för våra nära o kära som också kämpar för sig själva och för oss.
SvaraRaderaEn STOOOR KRAAAM till dig, fina du! <3 Du finns i mina tankar.
SvaraRaderaGlömde skriva att du Sophie ger så mycket med dina kloka o känslosamma texter till mig som själv förlorade min älskade dotter för 1,5 år sen. Tror att det är många fler som är i vår situation som känner som jag.
SvaraRaderaVarm kram Pia Alexandras mamma
Kram till dig och önskar ord kunde hjälpa! <3
SvaraRaderaSom vanligt hittar jag inga ord mer än att du finns i mina tankar...många kramar ulrika
SvaraRaderaVad kan man säga... Även jag håller med tidigare inlägg, Dina ord är DIN ventil, DINA tankar och dom berör ända in i hjärteroten. Saknar dig här på din blogg, går in flera gånger varje dag för att se ett livstecken från dig. Hoppas du hittar lite ork och lust till att börja skriva igen, allt för att inte komma för nära den där kanten.. Jag känner inte dig, men längtar efter dig här ska du veta! Massor av styrkekramar till dig Sophie!
SvaraRaderaKram C
Jag vet inte vad de skrivit för elakheter men att folk inte kan förstå hur trasig du blivit efter det som hänt är märkligt. De tänker sig inte in i hur det är att va i den situation du är. Ska de behöva uppleva det själva för att fatta??? Jag har två snart vuxna tonåringar och min rädsla har under alla år varit att förlora dem i någon onödig olycka (rädslan finns än) och jag har tänkt att skulle det hända någon av dem något så skulle jag inte vilja leva längre. Jag hade varit tvungen att va med mitt barn där det hamnat (i himlen?) så det inte ensamt behövde komma där - precis som jag följt dem alltid till nytt dagis, skola o s v. Samtidigt har tankarna gått till det efterlevande barnet. Ju större det är ju mer ledsen tror jag det blivit om även jag försvunnit. Jag säger inte att jag kan sätta mig in i din situation Sophie men jag vet att det är det värsta som någonsin kan hända, i min värld åtminstone. Jag läser din blogg varje dag och hoppas och hoppas att du ska må bättre. Världen är grym som låter något sådant här inträffa och som inte ger oss bättre verktyg för att hantera sådana situationer.
SvaraRaderaKram från Annika
Hej Sophie!
SvaraRaderaJag har följt din blogg länge nu utan att lämna avtryck. Men du har sannerligen lämnat avtryck hos mig. Jag tänker på dig och de dina varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på lille Tristan. Jag har själv en hjärtsjuk son som är född med ett halvt hjärta. Han har genomgått tre stora hjärtoperationer och är i dag jätte pigg. Du lever i min värsta mardröm och genom dig så blir jag om möjligt ännu mer tacksam att ha min son i livet.
Jag gråter tillsammans med dig. Jag ryser när jag läser om din ångest och önskar att jag på något sätt kunde avlasta för dig, ta din ångest om än bara för en minut så du får komma ihåg hur det känns att andas normalt. Jag beundrar dig enormt för din styrka att finnas där för din lilla tjej och jag klandrar dig inte på något sätt när du inte orkar göra det. Du får mig att sluta tycka synd om mig själv och vår situation. Du gör mitt liv bättre genom att dela med dig av dina känslor!
Dessa människor som trampar på dig förtjänar inte att dela din sorg. Säger som andra, lösenordskydda din blogg och fortsätt dela med dig, fortsätt bearbeta din sorg med ord, det är ett av dom bästa sätten.
Jag ska bli bättre på att skriva några rader till dig när jag läst dina ord.
Stora varma kramar från Hjärtemamman Mia
Hej, jag läser din blogg ofta och tänker på dig och din familj många gånger i vardagen. Jag tror faktiskt att du tom fått mig att bli en lite bättre mamma... Ditt sätt att skriva, att sätta orden som blir till meningar, rakt in i hjärtat.....att se hur kärleken till Tekla lyser i allt det svåra. Att du ens ska behöva skriva ett inlägg som ditt senaste är helt ofattbart - jag hoppas verkligen att de personer som gjort inläggen du syftar på känner sig träffade....och får sig en tankeställare om det nu är möjligt....
SvaraRaderaVarma kramar från Katarina i Schweiz
Hej Sophie och Henrik.
SvaraRaderaJag tänker på er varje dag. Jag kan inte förstå att det finns människor som inte har empati för vad ni har varit med om.. Hela vår familj känner stor sorg med er. Vi skulle sååå gärna vilja hjälpa er på något sätt.
Kram på er, Linda
Lilla gumman! Jag förstår precis hur du känner dig, jag är självså känslig..Kan du inte hoppa över o läsa kommentarerna eller låta din fine sambo läsa dem först som ett extra skydd? Jag vill så gärna läsa vad du skriver. Du är så otroligt duktig att sätta ord på saker och ting....
SvaraRaderaVarma hälsningar EJm
Styrkekramar i massor till dig och din familj! ♥♥♥
SvaraRaderaHej Sophie!
SvaraRaderaJag hoppas att allt är så bra som det kan bli och att du hittar tillbaka till ditt skrivande så du kan fortsätta bearbeta det hemska som hänt er. Tänker på dig och finns i mitt hjärta varje dag...många styrkekramar
Mia (postis)
Så länge sen jag skrev en hälsning till dig, men det betyder inte att jag inte tänker på dig. Jag läser allt du skriver och önskar av hela mitt hjärta att du ska kunna må lite bättre. Kära Sophie, nånstans därborta finns solen. Må den värma dig och din familj så att ni finner kraft att leva vidare. Massor av kramar från Ingrid på P.Ö.
SvaraRadera