En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 4 januari 2013

Utan honom

Vi fick åka hem utan honom.
Hem till vårt hem, utan Tristan.
Han blev kvar i Lund.
Död.
Jag var tvungen att åka hem, utan mitt barn.
Hem, till hans tomma rum.
Fick inte stoppa honom i säng.
Ta på honom täcket, läsa sagan och säga godnatt.
Fick inte höra honom säga "Aj lab jo"
Mitt lilla barn följde inte med oss hem.
Jag var tvungen att lämna honom där...



24 kommentarer:

  1. Jag känner inte er, men jag känner med er och jag lider med er. Ingen borde få uppleva något så hemskt och fasansfullt. Hos oss brinner ett ljus för er fina pojke varje kväll.

    Många varma kramar

    SvaraRadera
  2. Jag läser dina ord om och om igen. Försöker förstå.. Det går bara inte. Jag förstår inte, att du står, att du andas, att du orkar. Jag förstår att du inte har något val men ändå förstår jag inte.. Kan inte tänka mig något värre än det du tvingats/ tvingas genomlida. Tycker så sjukt synd om dig och din familj. Ni har blivit skadade och ärrade för livet och det är bara så förbannat orättvist att ni ska tvingas leva med detta i resten av era liv. Hur kan det någonsin bli lättare att vara utan det finaste man har? All styrka och kraft till dig och de dina.

    SvaraRadera
  3. Vilken tortyr, så vansinnigt hemskt att behöva lämna honom. Fy fan rent ut sagt. Som jag lider med er, finns inte ord. Helt plötsligt känns det pinsamt att jag nyss gnällt över att inte ha fått sova på natten, skäms. Ska vara så otroligt tacksam att jag har båda mina barn här hos mig. Önskar jag kunde hjälpa, förändra. Tänker på er, ofta ofta. Kram Caroline W

    SvaraRadera
  4. Bara så gränslöst ångestfyllt och smärtsamt.

    <3

    Du finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  5. Gör ont i mitt hjärta att läsa dina ord. Det skär i bröstet, knyter sig i magen....klumpen i halsen kommer på några sekunder....Åhh, Sophie...fy faaaaan för det som hänt! Jag blir så arg o lessen, om vartannat hela tiden...Det finns ingen rättvisa i denna värld. Inte nånstans, icke...!

    Tusen miljoner kramar och pussar fyllda med styrka och kraft!!!!! <3 <3 <3 <3
    // Krellan

    SvaraRadera
  6. Tänker så på er!

    SvaraRadera
  7. Det gör så ont att läsa, hur känns det då inte för er?!
    Som lever i varje förälders värsta mardröm!
    Jag önskar det fanns nåt jag kunde göra för att lindra o trösta, jag skickar de varmaste kramar o tankar till er <3 /Anna

    SvaraRadera
  8. Så fruktansvärt. Finner inga ord....
    Kärlek och värme vill jag skicka till er❤❤
    Kram

    SvaraRadera
  9. Hemska hemska jäkla värld!!! :'( :'( // Olivera

    SvaraRadera
  10. Åhh Sophie det gör ont i hela mig och kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Du är så stark som orkar kan och vill dela din sorg och det du varit med om. Tittar till dig så du fortfarande andas. Många styrkekramar till dig.

    Mia

    SvaraRadera
  11. Sophie♥
    För mig blir Billeberga aldrig detsamma. Har tidigare, uppe hos oss, legat med fönstret öppet, lyssnat till tåget som kommit och glatt mig så över just detta och denna lilla byn. Inte längre.. Inte på samma sätt..
    Precis detta du skriver har jag ständigt tänkt och haft med mig sedan dagen vi fick veta.
    Det är fortfarande svårt att ta in. Tror att han alltid ändå finns med er.
    Jag finns här och läser och sörjer med er, för att jag tänker.. att kanske är det så att den sorgen jag och andra med mig känner på något sätt bär eller lättar sorgen för er.. Vad vet jag.. Vill som så många andra skriver kunna göra något för er.
    Ord är inte tillräckliga.. Du är så modig som delar med dig av din sorg.
    Ständigt i mina tankar♥
    //Emma

    SvaraRadera
  12. Kan inte förstå.. Men får en mycket tung känsla i bröstet. Jag är sp ledsen för ert öde Sophie. Så svart. Så orättvist!!! Idag ber jag för er och tänder ett ljus extra.
    Önskar att Du inte ska genomlida detta helvete.

    SvaraRadera
  13. Det finns inget att säga kära du.....
    All kärlek till Er.... <3

    SvaraRadera
  14. Jag finner inga ord...

    Kramar om...<3

    Julia

    SvaraRadera
  15. Å Så hjärt skärande! Tänker på er varje dag !Finns inga tröstande ord men skickar varma omfamnande kramar till dig /er / christel

    SvaraRadera
  16. Kära du!

    Har följt din blogg ett tag nu men aldrig skrivit innan. Jag tänker på er flera gånger varje dag. Tänker på vilket helvete ni går igenom. Ser på bilderna av er fina, fina kille och fattar bara inte. Livet är så fruktansvärt orättvist. Har själv tre barn på 2,4 och 6 år och vet hur otroligt snabbt saker sker. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa er på något sätt. Jag följer även Emmas blogg (fann henne via Familjeliv) medan lilla Tilda fortfarande kämpade för sitt liv. Tänker så på er! Kan jag göra något så låt mig veta!! All kärlek och styrka till er!!!

    Kram Lina i Löddeköpinge

    SvaraRadera
  17. Det gör så ont att läsa om det nästintill omänskliga ni går igenom. Det är så fel alltihop. Stor kram!

    SvaraRadera
  18. Vilken upplevelse, vilken fasansfull mardröm ni tvingats till. Man vill så gärna göra ngt för er samtidigt som man är medveten om att allt ni vill är ju att få tristan tillbaka. Önskar jag kunde. Önskar verkligen jag kunde.....
    All styrka till er som tvingas ta er igenom detta.
    Ni äger Mina tankar nu för tiden, jag tänker på er ständigt.

    SvaraRadera
  19. Kramar hårt. Kramar länge!!!!

    SvaraRadera
  20. Jag tänder ett ljus för er pojke,
    den vackraste ängel som finns.
    Han lever inom er för alltid,
    all lycka och kärlek ni minns.
    Jag gråter och säger med sorg dessa ord,
    han borde vara kvar hos er på vår jord.

    Tänker så på er, kram Caroline W

    SvaraRadera
  21. Fina du, det gör så ont att läsa! Ingen människa skall behöva uppleva denna smärta du bär på. Det du skriver går egentligen inte att förstå, men det berör. Det berör otroligt mycket! Önskar så jag kunde göra något för att underlätta er vardag.

    Varma styrkekramar Carolina i Dalarna

    SvaraRadera
  22. Tårarna rinner nerför kinderna... Kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom, vilken fruktansvärd olycka. Underbart söt liten kille var han, en stor styrkekram till hela er familj. Stor kram från Maria

    SvaraRadera
  23. Kära Sophie, Henrik och Tekla. Jag tänker så mycket på er. Mitt hjärta värker när jag tänker på hur mycket ni får kämpa för att orka andas.. Mina tårar bränner innanför ögonlocken, när jag tänker på lilla Tristans öde..Ofta kommer tårarna. Jag tänker ofta..Käre Gud om du finns... Hjälp Sofie, Henrik, Tekla att ta sig igenom vardagen..ge dom styrka att orka gå vidare.. Jag bor bara några hus från er, i det vita trähuset. Om ni någon gång behöver hjälp med något, vad som helst, kom bara bort eller hör av er. Inga förklaringar behövs. Det kan vara Alvedon mitt i natten till Tekla, vad som helst. Sänder er styrka och värme.. Linda

    SvaraRadera