En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 31 december 2012

2012

2012.
Året som för alltid kommer vara det värsta i mitt liv.
2012.
Siffror som jag aldrig kommer att glömma.
2012.
Året då mitt barn dog.
2012.
Året då Henriks pappa dog.
2012.
Året då min älskade väns barn dog.
2012.
Har tagit mycket ifrån oss.

Jag önskar inget gott slut på året, för det finns inte.
Och jag önskar inget gott nytt år.
För hur ska det någonsin bli gott, när mitt barn fattas?

15 kommentarer:

  1. Ett bra år kommer 2013 inte att bli, men vi hoppas att allt går er väg detta år så gott det nu kan gå. Vi hoppas att ni kan läka lite och få ro i er sorg.

    Vi älskar er! <3

    SvaraRadera
  2. Åh Sophie.. Så ledsen jag blir av att läsa dina ord, din smärta, din verklighet.. Skit skit skit!!! Magen knyter sej och tårarna bara rinner. En sån här händelse får en att tappa tron på meningen med livet, vad tjänar det till?

    Önskar att jag kände dej/er så jag kunde finnas hos er och vara till någon tröst.

    Många kramar <3

    SvaraRadera
  3. Efter 2012 kommer 2013 bestå av att läka, sörja, minnas, gråta, sakna, ..... Det kommer sen en tid då den där tjocka ångestklumpen försvinner och du får in renare syre. Lättare att andas, men ett förevigat hålrum i hjärtat går inte att komma ifrån. Dina nära kan plåstra om dig nu men inte laga dig, du måste ha din tid att vara trasig ,, så var det för mig ..
    Sänder dig all styrka, du är inte ensam. Jag ber för dig. / anonym

    SvaraRadera
  4. Jag har precis skrivit en rad till din vän. Tänk ni är två människor som jag inte alls känner, men era förluster har berört mig så starkt. Många kramar och tankar till er på nyårsnatten. All kärlek, Kajsa

    SvaraRadera
  5. Sophie<3 Jag har inga ord men mina tankar är ständigt hos er<3
    Finns det någon glädje, hopp och förtröstan så hoppas jag innerligt att detta ska finnas hos er. Många kramar..

    SvaraRadera
  6. Hej. Du lever varje förälders mardröm och varje andetag du tar är en bragd.Jag har aldrig träffat dej men hoppas av hela mitt jag att du får någon slags ro i själen.Stor Kram! Ullis

    SvaraRadera
  7. Sophie, ni är ständigt med mig i mina tankar ❤
    Kramar om er igenom rymden❤

    SvaraRadera
  8. Kärlek i mängder älskade vän!
    Kram Krellan

    SvaraRadera
  9. Jag ber för att luften du andas ska bli renare. Lättare... Mindre tung. Jag önskar er styrka i varandra. Kärlek. ❤

    SvaraRadera
  10. Många tusen kramar till er !/christel

    SvaraRadera
  11. 2012 blev svart. Jag var naiv och trodde bara sånt hände andra, ingen jag känner förlorar ett barn. Det läser man bara om i tidningen, nämner en kommentar och sen berörs man inte mer. Våra liv har också förändrats, för alltid.

    SvaraRadera
  12. Hemska orättvisa grymma...Finner inte ord. 2012 födde jag min andra son, är så tacksam för mina fina pojkar. Samtidigt hände detta hemska, fruktansvärda och jag insåg hur skört livet är och att allt kan ändras på några sekunder. Som ett knytnävsslag när jag hörde om det, går inte en dag sedan dess utan att jag tänker på er, på Tristan. Önskar jag kunde förändra..Tänker även på era vänner o lille Milo, håller tummar för honom. Kram Caroline W

    SvaraRadera