En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

söndag 23 juni 2013

Sakta och försiktigt...

Slowly music's finding its way back to me...
Varsamt och med största försiktighet.
Gränsen är tunn.
Hjärtat bestämmer vad som kan lyssnas på och inte.
Tippar över kanten på en sekund, hjärtat brister i ännu fler miljoner bitar.
Måste vara försiktig, jag ligger redan ner.
Kämpar för att resa mig.
Men musik är mitt syre, och den försöker nästla sig in i mig igen.
För att rädda mig ännu en gång.
Muren är hög.
Vi river en sten i taget.
Idag Pearl Jam och "Black"
Lyssna här
I know someday you'll have a beautiful life,
I know you'll be a star in somebody else's sky,
But why, why, why can't it be, can't it be mine?

2 kommentarer:

  1. Finns två exemplar av samma Pearl Jam skiva i vårt hem. Nicke lärde mig älska deras musik, jag köpte också skivan när vi hade varit tillsammans en tid.
    Musik väcker så mycket minnen, kan få en tillbaka till känslor och tankar på några sekunder. Hoppas musiken kan hjälpa dig på vägen igen hjärtat.

    SvaraRadera