Osocial

Om musiken kommer tillbaka in till mig...
Vet jag också vad musiken gör med mig, om den får mig i sitt totala grepp igen, samtidigt som jag är i mörkret.
Den gör mig osocial.
Den stänger in mig, och vill ha mig för sig själv.
Rulla ner rullgardinen.
Stäng av telefonen.
Bara jag och musiken.
Inte prata.
Bara lyssna.
På musiken.
På texterna.
Lyssna, analysera och känna.
Leva i musiken.
Behöver inget annat.

Nånstans mittemellan är bra.
Både musik och människor.
Balans.
Men det är svårt.
Hela jag är obalans och kaos nu.

Jag vet, att jag behöver människor runt mig nu.
Men en del av mig skriker "låt mig vara, låt mig rulla ner, ligga i fosterställning i sängen, låt mig gräva ner mig i en mörk grop, jag orkar inte mer, vill inte mer, vill vara tyst, inte le, inte prata, inte kämpa, bara ligga tyst och stilla"

Kämpar emot osocialheten...
Jag kan inte göra så igen, jag har Tekla nu...

Måste kämpa, hur trött jag än är...