Jag tror att människor ibland "glömmer" att min utsida inte alls ser ut som min insida.
Kanske är det så starkt önsketänkande, ifrån deras sida?
Av välmening förstås.
Att jag ska vara pigg, bli gladare och levande igen?
"Hon ser pigg och fräsch ut"
"Hon log och skrattade"
"Hon har rena kläder och fixat hår"
"Hon brukar prata glatt, när vi möts"
Utsidan - en mask och skådespeleri.
En clown är jag.
För att orka stå upp.
Insidan - död, svart, trasig.
Insidan - er värsta mardröm.
Insidan - smärta, ångest och illamående.
Ni ser utsidan, det jag väljer att visa.
Insidan är det bara jag som ser och känner.
Jag väljer hur mycket och vad av insidan som ska exponeras.
En droppe av ett stort stormande svart hav...
Jag är trött.
Jag hade önskat att jag kunde skicka styrkekramar till dig, jag känner dig inte men förstår att du är trasig bakom fasaden.
SvaraRaderaLena
Sophie!
SvaraRaderaJag kan precis känna igen sådana kommentarer. Det påminner om min egen mamma. Jag har väldiga besvär med en ond rygg. Tar jättemycket värktabletter, har blivit opererad men fått problem igen. Jag går inte och gnäller och haltar fram som ringaren från Notre Dame utan jag försöker räta på mig och se glad ut. Man biter i hop! Jag vet inte hur många gånger min mamma kommit med "har det gått över i ryggen? Det ser bättre ut, du ser glad ut" eller till och med "Nu MÅSTE det väl ha blivit bättre i ryggen!" Jag blir så jävla trött på sådana frågor. NÄ, DET HAR INTE GÅTT ÖVER och kommer inte att gå över av sig själv, det krävs en operation!!!
Det är hennes önskan naturligtvis att jag ska må bra men för fan! Man undrar om hon inte har lyssnat på mig tidigare. Samma sak för dig förstår jag, det som hänt går ju inte att jämföra, men ändå. Jag förstår att det kan tära på ditt tålamod och att du kanske ryter till, det gör jag ibland!
Kram
Annika
Aldrig. Jag skulle aldrig utgå eller tänka att du "säkert mår bra" hur än din utsida "verkade". Vi alla har mörka sidor, bagage, en insida som inte stämmer med utsidan.. Kan ju bara tala för mig själv men jag lämnar inte ut mig till många, ingen lust att berätta mitt inre, ger ett glatt yttre, några väl valda meningar och passerar. Mitt inre för mina närmsta. Tror inte folk (normala iallafall) drar parallellen : rena kläder, leenden, nyfärgat hår till att det skulle innebära att du inte sörjer din son och mår uselt på insidan. Aldrig. Kanske de tänker att de glädjs så över att de dig le, skratta till... att kanske var det en strimma hopp att du för en stund kände en uns glädje. Du behöver inte berätta att rena kläder, skratt, "pigg och fräsch" inte innebär att din insida är svart, de som inte kan räkna ut det själva är förmodligen inte riktigt klara i huvudet ändå. Det du bär på på insidan förstår jag är svart, mörkt, det värsta bagag jag själv kan tänka mig. Bara du vet. Blir ibland rent ut sagt förbannad på livet som kan göra såhär mot någon. Önskar jag kunde förändra.
SvaraRadera"Mina ögon kan glittra, mina läppar kan le. Men sorgen inom mig kan ingen se"...
SvaraRaderaSå sant som det är sagt.
Tänker ofta på er, fast att vi inte känner varandra. Kämpa på! ♥♥♥
Tänkte precis citera samma. Kändes som om de orden passade här.
RaderaÄr inne här varje dag Sophie och trots att vi inte känner varandra finns ni i mina tankar!
Söta du!
SvaraRaderaDet är ju inte ett skådespel, att le, prata, fixa till dej ger den extraskjuts du behöver för att orka!
Min farmor sa "Har du bekymmer, gå raskt och se glad ut, det hjälper!"... inte så att bekymren blev mindre men systemet kommer igång och går runt! Kemiska processer får fart, trycket lättar.
Vad andra tror, tycker eller gissar kan väl kvitta, min vän?
Det är vad du själv känner som räknas, att du hittar ett sätt att fungera... inte glömma, förtränga eller acceptera helvetet du lever i, snarare sluta fred med dej själv och finna dina lösningar på hur du kan hantera svackor och bedövande sorg!
Du är din största tillgång, din kärlek till barnen och din man bär dej... du finner, eller snarare skapar, din egen väg tror jag.
Ett stort tack för att du delar med dej av dina tankar, med- och motgångar, det sätter igång tankar, ruckar på värderingar och ger en ovärderlig erfarenhet till de flesta av dina läsare... vilket förhoppningsvis gör oss till bättre medmänniskor, föräldrar och lär oss massor om oss själva. Bättre rustade att hantera egna och andras kriser i livet... du gör stor skillnad!
En megakram och allt gott önskar jag dej.
Åsa
Så sant så!
RaderaAll kärlek o kramar till dig fina Sophie <3 /Anna
Tack till dig Åsa, som så väl sätter tankar på pränt!
RaderaKraaaaam /Marie
Tack för de stora orden, Åsa! ❤ Kram/S
Radera
RaderaStyrka till Dig. Önskar så att jag kunde förändra.
SvaraRaderaAlltid i mitt hjärta❤
Kramar om..
Precis så försöker jag förklara för dom som vågar fråga hur jag "egentligen" mår. Det är ett ständigt skådespel.
SvaraRaderaTror vi drabbade måste spela detta spel för annars skulle vi aldrig orka ur sängen eller ens orka andas. Vi skulle inte heller orka möta människor utanför vår bubbla. När jag träffar min väninna som också förlorat ett barn känns det befriande att skratta och skämta tillsammans för vi vet vad som finns innanför. Brutal saknad och sorg och en ständig kamp att fortsätta här och nu.
Jag kan ju bara tala för mig själv men det du skriver stämmer in så väl på hur jag känner. Mediterade just en lång stund här hemma i tystnad för att snart orka gå till mitt arbete och för att orka sätta på mig masken. Något som jag också upplever utmattande är att prata om "väder och vind" för länge. Jag blir helt slut, det känns som att jag medverkat i en fem timmar lång föreläsning. Säkert svårt för andra att förstå men att bara sköta det mest nödvändiga tar så otroligt på krafterna. Ju längre tiden går så tror många att det kanske är lite bättre men för varje dag som går så är det ännu en dag utan att jag får pussa, krama och prata med mitt barn! Saknaden blir så klart starkare för varje dag som går utan henne. Mina två barn som finns här på jorden är förstås min glädje och lycka och som gör att jag fortsätter andas, en annan tröst är att för varje dag som går är det en dag närmare till jag får träffa Alexandra igen<3 Som du skrev Sophie är jag glad att jag har min tro att det finns något efter döden och att vi möts igen. Varm kram och många energi tankar till dig/Pia
Jag får ofta frågan "hur mår dom?" Ja....hur mår dom....
SvaraRaderaDet är svårt att förklar hur dåligt ni mår, hur mycket ångest ni bär på, hur många tårar som rullar och hur svart det är för er. Samtidigt lyfter jag alltid fram hur fantastiska ni är med Tekla, att den lilla energi ni har går fullhjärtat till henne. Att ni orkar vara underbara föräldrar och att ni kämpar med allt ni har. Men nej, de mår inte bra och deras liv är för alltid förändrat och fyllt med sorg.
Din utsida visar en mycket vacker Sophie, det har jag alltid tyckt. Dina ögon visar din sorg, men så ler du och säger något på din underbara Skånska och man blir varm i hjärtat. Vi förstår att din insida är fruktansvärt trasig, men vi kan aldrig ändå riktigt förstå. Love you
Kramen hjärtat. Det är och kommer troligtvis alltid att vara på det viset, visst är det jobbigt att höra men nånstans tror jag ändå att folk vet hur du mår,men man önskar ju att du ska få det lättare det är förmodligen ren omtanke men det är jobbigt att höra.
SvaraRaderaDet är det jävligast jävliga att behöva leva med saknaden efter sitt barn varje dag varje minut varje sekund. /Tina
All kärlek ..Å all kraft jag kan ge er!!Ger jag till dig Shopie å dig Tina som kämpar som ni gör...Stor kram å puss/ christel
SvaraRadera