Mors dag idag.
Du har aldrig kallat mig mor, bara mamma, eller prinsessa.
Så vi har kallat det "mammas dag".
Första "mammas dag" utan dig och mitt hjärta har gjort så ont idag.
Skulle bara så innerligt vilja hålla om dig igen.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig.
Ikväll när jag tände dina kvälls-ljus, borta hos dig, sjöng och nynnade jag "Blinka lilla stjärna" för dig.
En sång vi alltid sjungit och nynnat för dig, sen du föddes, när du varit ledsen, sjuk, rädd, inte kunnat sova eller när du låg inlagd på sjukhuset.
Alltid har det gjort dig lugn och trygg igen.
Mammas och pappas nynnande av "Blinka lilla stjärna".
Ikväll var första gången jag klarade sjunga den utan dig i min famn.
Jag sjöng den för oss, dig och mig.
Jag stod hos dig, blundade och sjöng.
Låtsades att vi låg i din säng.
Att du hade din arm runt min hals.
Dina andetag i mitt öra.
Jag nynnade tills du somnade.
Sen gick jag hem...
Utan dig.
Med ett stort hål i mitt hjärta.
Rakt in i mitt hjärta❤❤❤
SvaraRaderaUsch så jä-la orättvist...
Kramar om❤
Åh Sophie, du gör det igen! Dina ord berör så rakt och naket ända in i hjärtat så jag står helt försvarslös. Jag kan inte hejda mina tårar, de strömmar ner för mina kinder, bilder målas upp i min fantasi så verkliga att de går att ta på. Så otroligt smärtsamt, tröstlöst och hjärtskärande..
SvaraRaderaJag hoppas du ibland känner Tristans närvaro, du skrev för en tid sedan att du gjort det vid ett tillfälle. Känt honom, att han var hos dig och att du blev lugn. Jag önskar innerligt att du fått uppleva det igen, att det kan ge dig en stunds ro att ha honom nära.
Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är...
Kram
Mia
Dina ord gick rakt in i mitt hjärta, det gjorde fysiskt ont att läsa ditt inlägg. Jag känner så med dig, trots jag aldrig träffat dig. Är här inne ofta o läser, följer din kamp, ser så du andas. Du verkar vara en så fin människa och mamma. Tack för att du delar med dig, det ger mig perspektiv och en enorm tacksamhet för mina barn. Jag är livrädd att ngt ska hända dem. Önskar jag kunde hjälpa... trösta.... kram Henriette
SvaraRadera<3 min låt till min son som jag sjungit sen jag visste att han låg i min mage är "u are My sunshine". Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att sjunga den till honom fast han inte levde.. Troligen skulle jag inte ens kunna tänka mig den i huvudet utan att bryta ihop. Jag har läst din blogg sen innan den där hemska dagen . Jag har lämnat någon kommentar innan men vad man än skulle velat skriva vidare kändes fattigt, tarvligt och mesigt. Hatar orden som beklagar, vila i frid, han ser dig, det finns ett ljus mm är svåra att ta till sig även om man menar väl. Det jag ville skriva nu och jag hoppas att du läser detta rätt är att efter den hemska dagen har jag blivit en bättre mamma. Det gick rakt in i hjärtat och jag mådde så dåligt dom första dagarna och jag känner inte ens dig men jag delade en liten del av din smärta och jag tror inte att jag är ensam om det. Det fick mig att inte klaga vid dom sömnlösa nätterna och allt annat strunt utan att uppskatta varje dag tillsammans med min son som fyller 3 år i höst. Livet kan verkligen slå bakut på en nanosekund.
SvaraRaderaDu skriver så fint även om det är tunga ord. Jag kikar in här och har följt varenda inlägg. Varje gång fäller jag en tår. Jag blir extra glad när du gör något för dig själv som får dig att må bättre. I det stora hela - kram-
Du skriver så fint. Jag finner inga ord. Det är så fruktansvärt obarmhärtigt allting. Jag tänker på er varje dag.
SvaraRaderaKramar från Maria, tvåbarnsmamma i Stockholm
Tårarna rinner, det gör ont. Kan inte förstå det��
SvaraRaderaÖnska bara att det gick att trolla��
Många kramar malinrj ��
Åh fy fy fy
SvaraRaderaOnt ont ont
men inget alls i jämförelse med dig. Jag blir så j***a ledsen när jag läser dina inlägg, vissa är värre än andra. Detta hugger i hjärtat. Mors dag. Måste vara en av de värsta dagarna. Så enormt fint att du orkade stå hos honom och sjunga. Han hörde dig och log. Finner som vanligt inte de rätta orden. Sänder styrka! Kram från en mamma till en annan
Galet ont i mitt bröst. Finns inte ord som räcker till hjärtat. Stor kram.
SvaraRaderaKäraste Shopie!!Gråt..gråt..klumpen i halsen.vändningar i magen..Denna orättvisa..Ger dig styrka.kramar ja allt som finns.Tankarna är hos dig varje dag...Stora BAMSE kramen <3 /christel
SvaraRaderaDu har fått en gåva- att kunna skriva så det berör...Tack för att du använder din gåva. Vet inte om det är till någon hjälp, men jag kände själv ett lugn inför döden när jag hörde en forskare på morgonpasset i P3 för ca två v sedan som hade intervjuat folk som haft nära döden upplevelser. Lyssna gärna om du orkar. Saknaden kommer ju alltid finnas där, men vissheten om att tristan har det bra där han han är...det var väldigt intressant att höra den här forskaren berätta. Ni är så många änglamammor därute som kämpar. Skickar all kärlek! Från en annan mamma❤❤❤
SvaraRaderaDet gör ont i hjärtat att läsa dina ord. Kramar i massor <3 /JEN
SvaraRaderaRakt in i hjärtat <3
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
Rakt in, brutalt!! Gråten svämmar över....Kan knappt titta på bilden av er två, det gör så sjukt ont! Allt är så fel....det ska inte vara såhär!! Jag vill inte detta....!!
SvaraRaderaFör mig är du modig Sophie, stark! Att sjunga er sång igen, att klara det...jag vet inte om jag nånsin hade klarat det...Tristan är stolt över dig, bästa mamman som finns! Utan tvekan!!
Kramar i massor från Hatten
Mitt hjärta brister ännu en gång . Jag önskar så att jag kunde bära lite av din smärta! Alltid i mina tankar . Kram Charlotta
SvaraRaderaÄlskade du!! Tårarna trillar på mina kinder och jag sänder dig lite styrka... Vilken mamma du är!!! <3
SvaraRaderaKram Marie
Jag finner egentligen inte ord att kommentera det här inlägget, det gör fysiskt ont i mig att läsa. Så otroligt starkt av dig att sjunga er sång, och att göra det på Mors dag dessutom. Önskar jag kunde vrida tiden tillbaka, eller i alla fall bära lite av din börda en stund. Kramar Malin
SvaraRaderaMitt hjärta värker. Du fina underbara mamma du skriver så man känner varenda känsla du bär på. Mina ögon är aldrig torra och jag önskar så jag kunde hjälpa dej. Kram <3
SvaraRaderaVilken smärta du bär på... och som du förmedlar till oss... känner så oerhört mycket för er, önskar så att er fine pojke fanns hos er igen... All kärlek och värme till er!
SvaraRaderaKram
Önskar att du fick slippa denna smärta som du alltid kommer få bära på. Önskar att din son kunde få vara med er igen!
SvaraRaderaHan finns ju där som själ men tyvärr ser ni han inte.
♥
STYRKA