En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 18 mars 2013

Ett av mailen...

Med tillåtelse av Carolina, som skrev detta mail, tänkte jag dela med mig av det till er andra.
Hennes dikt berörde mig så.

"Hej Sophie!

Jag har läst din blogg under några veckor och blivit så enormt berörd av ert öde. Det gör mig så obeskrivligt ont att läsa om er förlust, er smärta och sorg. Härom kvällen, när jag haft svårt att slita mig från bloggen och alla dina fina bilder och texter, skrev jag denna dikt. Med all min kärlek och respekt till er!

Carolina

"Så obeskrivligt ont
Att se tillbaka
Nu när allting är över
När det som varit är förbi
När lyckan blivit sorg och evig längtan
Och det ljus som en gång var har blivit ett evigt mörker

Så obeskrivligt ont
Att älska
När bara minnena finns kvar
Nu när allting är över
När det som varit är förbi
Och minnena ständigt förnimmer
om det som inte längre är."


Tack Carolina, det var modigt och fint, att skicka den till mig.

Kram/S



8 kommentarer:

  1. OJ vilken otroligt start dikt! Så fin och med ord som träffar rakt i hjärtat.

    Vi är många, så många, som berörs av er verklighet varje dag. Som gråter för er skull och den längtan ni bär..

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tog orden ur min mun, kan bara instämma!
      Vilken otroligt stark dikt!
      Kärlek o kramar till dig Sophie <3 /Anna

      Radera
  2. Vilken otroligt fin dikt. Tårarna rinner.. Verkligen rakt i hjärtat.
    Kram och kärlek till Er <3

    SvaraRadera
  3. åh, den gick rakt in i hjärtat, så vacker. Många kramar /Camilla

    SvaraRadera
  4. underbart vackert..Ord säger så mycket!!!Kramen å pussen till dig Shopie/christel

    SvaraRadera
  5. Underbara fina Sofie!
    Det är det svåraste man kan uppleva att mista sitt barn.
    Jag sörjer min fine son ännu och mina tårar kommer upp i mina ögon när jag tänker på honom och vad hemskt det varit att mista honom mitt i sitt liv.
    Måste bara få säga att du är en helt fantastisk skribent och du har redan börjat på din bok och samtidigt har du börjat bearbeta det hemska du varit med om.
    Min son föll ner från vår balkong och efter det fick vi hjälp att flytta ifrån detta hemska ställe och börja om.
    såren går aldrig ur men man får lära sig leva med detta!
    Det är det allra svåraste i livet.
    Kramar om dig!!!!!!
    Susanne

    SvaraRadera
  6. Don't Tell Me
    Please don't tell me you know how I feel,
    Unless you have lost your child too,
    Please don't tell me my broken heart will heal,
    Because that is just not true,
    Please don't tell me my daughter is in a better place,
    Though it is true, I want her here with me,
    Don't tell me someday I'll hear her voice, see her face,
    Beyond today I cannot see,
    Don't tell me it is time to move on,
    Because I cannot,
    Don't tell me to face the fact she is gone,
    Because denial is something I can't stop,
    Don't tell me to be thankful for the time I had,
    Because I wanted more,
    Don't tell me when I am my old self you will be glad,
    I'll never be as I was before,
    What you can tell me is you will be here for me,
    That you will listen when I talk of my child,
    You can share with me my precious memories,
    You can even cry with me for a while,
    And please don't hesitate to say her name,
    Because it is something I long to hear everyday,
    Friend please realize that I can never be the same,
    But if you stand by me,
    you may like the new person I become someday.

    En vän som hade det publicerat till din dotter, kom genast att tänka på dig. Hoppas du inte tar illa upp.
    Önskar er bara väl.

    SvaraRadera