En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.
onsdag 3 oktober 2012
Ont ont ont
Har så inihelvetesjävlaskit ont... Jag har så pissskithelvetes ont...
Det gör bara så jävla ont hela tiden...
Jag saknar dig Du fattas mig Jag längtar efter dig
Min älskade underbara onge, hur ska jag kunna leva utan dig i min hand?
Tårarna bara rinner så fort jag läser dina inlägg. Jag önskar att du slapp allt det här, att han fanns i din närhet att allt bara är en mardröm. Jag vet att det känns tungt och kommer alltid vara tungt, men en dag så hittar man en väg en vardag. Men under tiden så ser man inte den. Låt dig sörja, känna, gråta, skrika va du vill. Det är du själv som läker ingen annan som kan säga ngt åt dig. Tekla vet att du finns där, hon vet att du älskar henne och att du är hennes värld för henne. Att sörja Får ta sin tid, alla har sin egna tid. Tristan finns hos er överallt och djupast inne i ert hjärta. Skickar massa kramar
Jag finner som vanligt inga ord...finns inga ord som kan få dig att känna annorlunda, dämpa din sorg eller smärta. Finns inga ord att beskriva det som ni går igenom. Finns inga ord som får din saknad att minska. Finns inga ord...<3 Tänker på er!
Åh Sophie, jag kan inte ens föreställa mig din smärta. Den måste vara olidlig. Jag är bara en okänd och ingenting jag skriver kan ändra, hjälpa eller trösta. Men jag vill ändå att du ska veta att jag har läst tillbaka i din blogg och jag får känslan av en underbar mamma med lyckliga barn. Du kan känna att du gav din vackre son en underbar tid på jorden, om än alldeles alldeles för kort. Återigen, jag är bara en okänd bloggläsare men minnet av din son lever i mitt minne, jag tänker på honom dagligen. Flera gånger dagligen. Livet är så oerhört skört och jag är så ledsen att din familj tvingats erfara det på värsta tänkbara vis. All min kärlek till dig och din familj Sophie. Kajsa
Jag går in på din blogg flera gånger om dagen, blir sååå oroliga när jag inte ser något inlägg. Jag hade velat göra allt jag kan för er. Jag känner inte er men jag lovar om ni behöver en hand, mat, pengar, någon att snacka med allt som går att underlätta varje andetag tveka inte att ringa, jag menar verkligen det ring 0707-284372 Jennie
Det går rakt in i mitt hjärta att läsa det du skriver. Jag kan aldrig fullt ut förstå vad ni går igenom men jag har själv förlorat ett barn och kan ana. Jag lider verkligen med er och önskar att jag kunde göra ngt för er! Många kramar Jessica
Får en klump i halsen varje gång jag läser det du skriver....Klumpen övergår ganska snabbt i tårar....Det skär i mitt hjärta att veta hur ont du har...
Jag tänker på er varje dag....skickar styrka o kraft som jag hoppas kan hjälpa er. Jag hoppas så innerligt att ni orkar ta er upp igen.
Finns här för er, natt som dag. Stora varma kramar från Krellan
Går in på din blogg säkert 20-30ggr varje dag, vill bara se att du fortsätter kämpa och vill gärna tro att jag hjälper genom att kommentera, fast vi knte känner varandra. Att resa sej upp efter en sån här sak är inte säkert att alla klarar, se till att ta hjälp ifrån folk runt omkring dej. Tänk på Tekla, hon är ljuset i denna mörka tunnel! Jag gråter flera gånger lm dagen för att jag tycker detta är så fruktansvärt hemskt!! Men en sak vet jag efter att läst tillbaka i din blogg, att en bättre, mer engagerad och mer älskande mamma kan man inte hitta. Du är underbar!! Många kramar från en mamma i Stockholm <3
Du fina goa Sofie! Du/ni finns i våra tankar hela tiden. Kämpa på tillsammans; du, Henrik och lilla Tekla. Tillsammans är ni starka. Det är för att ni har varandra som ni kan gå vidare. Vi har delvis sett dig växa upp och en finare och goare tös finns knappt. Många kramar till er från oss!!! Barbro och Per
Att sörja gör så ont och egentligen kan man inte beskriva den utan den måste upplevas för att man skall förstå. Sorgearbetet är långt och tufft och det är så jobbigt och smärtsamt och det är en lång process. Man blir aldrig vad man tidigare varit utan får möta en ny värld egentligen utan det lilla barn man mist! tänker mycket på er! Änglamamman Susanne
Tårarna bara rinner så fort jag läser dina inlägg. Jag önskar att du slapp allt det här, att han fanns i din närhet att allt bara är en mardröm. Jag vet att det känns tungt och kommer alltid vara tungt, men en dag så hittar man en väg en vardag. Men under tiden så ser man inte den. Låt dig sörja, känna, gråta, skrika va du vill. Det är du själv som läker ingen annan som kan säga ngt åt dig. Tekla vet att du finns där, hon vet att du älskar henne och att du är hennes värld för henne. Att sörja Får ta sin tid, alla har sin egna tid. Tristan finns hos er överallt och djupast inne i ert hjärta. Skickar massa kramar
SvaraRaderaJag finner som vanligt inga ord...finns inga ord som kan få dig att känna annorlunda, dämpa din sorg eller smärta. Finns inga ord att beskriva det som ni går igenom. Finns inga ord som får din saknad att minska. Finns inga ord...<3 Tänker på er!
SvaraRaderaÅh Sophie, jag kan inte ens föreställa mig din smärta. Den måste vara olidlig. Jag är bara en okänd och ingenting jag skriver kan ändra, hjälpa eller trösta. Men jag vill ändå att du ska veta att jag har läst tillbaka i din blogg och jag får känslan av en underbar mamma med lyckliga barn. Du kan känna att du gav din vackre son en underbar tid på jorden, om än alldeles alldeles för kort. Återigen, jag är bara en okänd bloggläsare men minnet av din son lever i mitt minne, jag tänker på honom dagligen. Flera gånger dagligen. Livet är så oerhört skört och jag är så ledsen att din familj tvingats erfara det på värsta tänkbara vis. All min kärlek till dig och din familj Sophie. Kajsa
SvaraRaderaJag går in på din blogg flera gånger om dagen, blir sååå oroliga när jag inte ser något inlägg. Jag hade velat göra allt jag kan för er. Jag känner inte er men jag lovar om ni behöver en hand, mat, pengar, någon att snacka med allt som går att underlätta varje andetag tveka inte att ringa, jag menar verkligen det ring 0707-284372 Jennie
SvaraRaderaKram!/Linda Jensen
SvaraRaderaÅh, Sophie....... Kramar om Dig i tanken och gråter med Dig.
SvaraRaderaKämpa Sophie, kämpa. ....
SvaraRaderaKram Sandra
Sophie... Önskar att jag kunde förändra allt. Håller om.
SvaraRaderaUsch Sophie.. Jag hade så gärna velat hjälpa dig att slippa ha ont så helvetesjävlaont... KRAMAR Åsa
SvaraRaderaDet går rakt in i mitt hjärta att läsa det du skriver. Jag kan aldrig fullt ut förstå vad ni går igenom men jag har själv förlorat ett barn och kan ana. Jag lider verkligen med er och önskar att jag kunde göra ngt för er!
SvaraRaderaMånga kramar
Jessica
Får en klump i halsen varje gång jag läser det du skriver....Klumpen övergår ganska snabbt i tårar....Det skär i mitt hjärta att veta hur ont du har...
SvaraRaderaJag tänker på er varje dag....skickar styrka o kraft som jag hoppas kan hjälpa er.
Jag hoppas så innerligt att ni orkar ta er upp igen.
Finns här för er, natt som dag.
Stora varma kramar från Krellan
Kära Sophie & Henrik!! Det gör så fruktansvärt ont att inte kunna hjälpa er bara lite lite!! Kram från Linda & karoline & Christopher
RaderaÅhhh Sophie, jag lider med er. Det finns inte ord som kan trösta... Vill bara vara nära o krama om <3 <3 <3
SvaraRaderaMassor av kramar till er. Anne - Louise
Går in på din blogg säkert 20-30ggr varje dag, vill bara se att du fortsätter kämpa och vill gärna tro att jag hjälper genom att kommentera, fast vi knte känner varandra. Att resa sej upp efter en sån här sak är inte säkert att alla klarar, se till att ta hjälp ifrån folk runt omkring dej. Tänk på Tekla, hon är ljuset i denna mörka tunnel! Jag gråter flera gånger lm dagen för att jag tycker detta är så fruktansvärt hemskt!! Men en sak vet jag efter att läst tillbaka i din blogg, att en bättre, mer engagerad och mer älskande mamma kan man inte hitta. Du är underbar!!
SvaraRaderaMånga kramar från en mamma i Stockholm <3
Du fina goa Sofie!
SvaraRaderaDu/ni finns i våra tankar hela tiden. Kämpa på tillsammans; du, Henrik och lilla Tekla. Tillsammans är ni starka. Det är för att ni har varandra som ni kan gå vidare. Vi har delvis sett dig växa upp och en finare och goare tös finns knappt.
Många kramar till er från oss!!!
Barbro och Per
Finns inga ord... vet inte vad jag ska skriva... Jag kan inte rädda dig även om jag skulle vilja....
SvaraRaderaAtt sörja gör så ont och egentligen kan man inte beskriva den utan den måste upplevas för att man skall förstå.
SvaraRaderaSorgearbetet är långt och tufft och det är så jobbigt och smärtsamt och det är en lång process. Man blir aldrig vad man tidigare varit utan får möta en ny värld egentligen utan det lilla barn man mist!
tänker mycket på er!
Änglamamman Susanne