En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 1 oktober 2012

Jag ska...

skriva...
berätta...
bearbeta...
tjata...
återuppleva...
minnas...
hylla...
den dagen, då jag kan skriva hans namn, utan att hjärtat slits ur min kropp...
då ska jag...

11 kommentarer:

  1. Åh jag hoppas Sophie... Håller om.

    SvaraRadera
  2. S åååå många människor som respekterar er och er sorg. Du är modig, stark och duktig som klarar detta... Du klarar detta för din tjej skull, för Henriks, för din egen men framförallt för hans skull... Han älskar ju sin mamma oavsett var han är och vad man tror på.. All respekt till er, och en massa jäkla styrke kramar

    SvaraRadera
  3. Vi är många som kommer ta del av dina ord och bearbeta sorgen tillsammans med dig, och den dagen du kan skriva hans namn igen kommer vi fortfarande att finnas där för dig<3

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas du finner styrka till att skriva, för hur gärna vi än vill minnas så suddas de små detaljerna bort. Fast man inte vill. Minnet av Tristan kommer ju alltid att finnas men dom små orden, handlingarna och kramarna är lätt att tappa. Så skriv skriv skriv! Var glad över att du har en blogg att se tillbaka på, minnas och glädjas. All styrka till er <3

    SvaraRadera
  5. Styrkekramar i mängder älskade Sophie!!! <3 <3 <3 <3
    // Krellan

    SvaraRadera
  6. Styrkekramar
    Från
    Linda-Hanna

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte ens hur jag snubblade in hit, men det gjorde jag - och som jag gråter. Jag känner inte dig, vet inte vem du är, men hela mitt hjärta lider med dig <3

    SvaraRadera
  8. Kära sörjande mamma!
    Tack för att du delar med dig!
    Livet är orättvist och ni har drabbats av det värsta i livet.
    Fortsätt andas för det vill er son med!
    kramar om er!
    änglamamman Susanne

    SvaraRadera