En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.
måndag 1 oktober 2012
Jag vill...
gå till dagis, öppna grinden, sätta mig på huk och fånga min underbara onge i min famn, när han kommer springandes emot mig...
Jag bor i samma område som ni gör. Vi har nog aldrig pratat, men jag har sett er och barnen nästan varje dag. Sofie, du känner min man, ni har båda växt upp i Billeberga. Vi sörjer med er..och gråter... Vi har tänt ljus för Er och Tristan, och våra barn har lämnat blommor och ritat teckningar till er älskade son. En av mina döttrar sa...Morfar Arne(min morfar som finns i himlen) kommer ta hand om Tristan det vet ja...han kommer ge honom flingor när han blir hungrig..(Bianca) Ert öde har berört oss djupt. Tristan finns i våra tankar och hjärtan... ta väl hand om er. Kramar, Linda (Jimmy,Isabel,Benjamin,Bianca och Novali.)
Andersson sitter här och tänker på tristan saknar han så de gör ont i hela kroppen.Han han åka med ialla fall i lastbilen som han ville älskar dej t för alltid. din Andersson Älakar er med henrik och sophie tekla kramar farbror A
Jag lider så fruktansvärt med dig, tänker på dig väldigt mycket och önskar att jag på något sätt kunde göra så det aldrig hänt, tänker på hur du måste känna tänka, paniken, smärtan uppgivenheten, har själv förlorat en nära men att förlora sitt barn, det går inte föreställa sig. Ta en sekund minut timme i taget, ta en dag i taget, bara gör det. Kärlek till er
Blev länkad till din blogg för ett par dagar sedan, kan inte sluta tänka på er och er stora förlust. För det är precis vad det är, en hemsk förlust. Världen behöver fler som Tristan. Efter att ha läst igenom din blogg så kan jag inte sluta gråta, så ung, så klok, så älskad!
Men du vet att han hade velat att vi skulle sluta gråta, för det gör ont i ögonen. Det är så sant, mina ögon värker. Det finns människor som möter honom vid dagis där uppe med, bla hans Farfar. Gammlafarmor och som jag förstått det en kär vän till dej, Alex. Du får lita på att dom kommer ta hand om Tristan på bästa sätt, alltid. Det borde förstås vara du, tid nog ses ni igen. Till dess måste du vara stark för ditt andra underverk, Tekla!
Önskar så att det fanns något jag kunde göra för att lindra er smärta, om så bara för stunden. Livet är orättvist, så skört. Ingen ska behöva vara med om en sån här sak. Glöm inte bort varandra i all denna hemskhet, acceptera att alla sörjer på sitt sätt, alla är olika.
Läser igenom dina äldre inlägg. Vilken otrolig värme och kärlek du sprider och skänker till dina barn. Och så mycket du älskar dem!! Det lyser genom datorn. Och som alla andra skriver, ord är överflödiga. Men jag ser att du är Världens bästa mamma för er fina Tristan och Tekla! Glöm aldrig allt ni gett varandra. Jag kan inte föreställa mig... Varma kramar!
Vi känner inte varandra... Jag har läst dina i lägg många gånger, tårarna är för många för att se, olyckan för stor att förstå. Kan inte förstå hur bi känner,men från en mamma till en annan skickar jag massor med styrka och kramar! Texterna du skriver om dina barn både före & efter olyckan är så vackra och jag tänker på er! Många kramar från mig!
Tårarna rinner....går inte att stoppa....hur många tårar finns det egentligen...?
SvaraRaderaAll kärlek, kraft o styrka till er! <3
Massa med varma kramar från Krellan
Kära Sophie och Henrik.
SvaraRaderaJag bor i samma område som ni gör. Vi har nog aldrig pratat, men jag har sett er och barnen nästan varje dag. Sofie, du känner min man, ni har båda växt upp i Billeberga. Vi sörjer med er..och gråter... Vi har tänt ljus för Er och Tristan, och våra barn har lämnat blommor och ritat teckningar till er älskade son. En av mina döttrar sa...Morfar Arne(min morfar som finns i himlen) kommer ta hand om Tristan det vet ja...han kommer ge honom flingor när han blir hungrig..(Bianca) Ert öde har berört oss djupt. Tristan finns i våra tankar och hjärtan... ta väl hand om er.
Kramar, Linda (Jimmy,Isabel,Benjamin,Bianca och Novali.)
Åh Sophie... Vad jag önskar att Du kunde. Tänker på er hela tiden. Kramar
SvaraRaderaDet går inte att förstå lider så med er... Men ni e starka tillsammans du o Henrik!! Många många kramar till er Åsa
SvaraRadera<3
SvaraRaderaAndersson sitter här och tänker på tristan saknar han så de gör ont i hela kroppen.Han han åka med ialla fall i lastbilen som han ville älskar dej t för alltid. din Andersson Älakar er med henrik och sophie tekla kramar farbror A
SvaraRaderaTänker på er hela, hela tiden!
SvaraRaderaJag lider så fruktansvärt med dig, tänker på dig väldigt mycket och önskar att jag på något sätt kunde göra så det aldrig hänt, tänker på hur du måste känna tänka, paniken, smärtan uppgivenheten, har själv förlorat en nära men att förlora sitt barn, det går inte föreställa sig. Ta en sekund minut timme i taget, ta en dag i taget, bara gör det. Kärlek till er
SvaraRaderaBlev länkad till din blogg för ett par dagar sedan, kan inte sluta tänka på er och er stora förlust. För det är precis vad det är, en hemsk förlust. Världen behöver fler som Tristan. Efter att ha läst igenom din blogg så kan jag inte sluta gråta, så ung, så klok, så älskad!
SvaraRaderaMen du vet att han hade velat att vi skulle sluta gråta, för det gör ont i ögonen. Det är så sant, mina ögon värker. Det finns människor som möter honom vid dagis där uppe med, bla hans Farfar. Gammlafarmor och som jag förstått det en kär vän till dej, Alex.
Du får lita på att dom kommer ta hand om Tristan på bästa sätt, alltid. Det borde förstås vara du, tid nog ses ni igen. Till dess måste du vara stark för ditt andra underverk, Tekla!
Önskar så att det fanns något jag kunde göra för att lindra er smärta, om så bara för stunden. Livet är orättvist, så skört. Ingen ska behöva vara med om en sån här sak. Glöm inte bort varandra i all denna hemskhet, acceptera att alla sörjer på sitt sätt, alla är olika.
Styrkekramar från en mamma i Stockholm <3
Läser igenom dina äldre inlägg. Vilken otrolig värme och kärlek du sprider och skänker till dina barn. Och så mycket du älskar dem!! Det lyser genom datorn. Och som alla andra skriver, ord är överflödiga. Men jag ser att du är Världens bästa mamma för er fina Tristan och Tekla! Glöm aldrig allt ni gett varandra. Jag kan inte föreställa mig... Varma kramar!
SvaraRaderaKan inte annat än att hålla med, du sätter ord på mina tankar!
RaderaHåller fullkomligt med! Kram Diana.J
SvaraRaderaVi känner inte varandra...
SvaraRaderaJag har läst dina i lägg många gånger, tårarna är för många för att se, olyckan för stor att förstå.
Kan inte förstå hur bi känner,men från en mamma till en annan skickar jag massor med styrka och kramar! Texterna du skriver om dina barn både före & efter olyckan är så vackra och jag tänker på er!
Många kramar från mig!