jag vill se
höra
känna
för mig är han inte borta
men ändå inte här.
folk pratar om änglar och himlen.
jag förstår inte vad dom pratar om.
mitt barn är inte borta.
men ändå är han inte här.
varför är det tyst i väggen, där det alltid hörs små armbågar och knän, som slår emot?
hur ska jag nånsin förstå?
hur?
Usch Sophie... Inte rättvist!!! Kan man någonsin förstå? Önskar att jag kunde hålla om dig en stund.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaförstår inte, kan inte heller förstå.
SvaraRaderahur ska man någonsin kunna förstå?
kramar till er.
Mitt mammahjärta gråter, fick din blogg länkad för någon dag sen.. De är så grymt, så tragiskt att orden fastnar i munnen och tårarna bara rinner.. vet inte om du är troende eller ej men om du är så minns att Jesus sa "Låt barnen komma till mig.." oavsett de hemska som är verklighet för er i familjen så har han de bra, de är ni som är kvar som får lida och jag lider med er. ber en stilla bön att Herren är med er och lindrar smärtan lite.. En textrad från en känd barnpsalm "vad han tar och vad han giver, samme fader han dock bliver.."
SvaraRaderamånga styrke kramar från en småbarnsmor i norr..
"Allt förmår jag genom Honom som ger mig kraft" fil 4:13
Jag känner din smärta så brutalt mycket. Jag kan inte sluta gråta. Vill bara krama dig. Din smärta går igenom allt. J
SvaraRaderaMina tankar är med dig nu och alltid.
Jag tänker på er dag och natt, man vill bara vakna upp ur mardrömmen...
SvaraRaderaIgår var jag i kyrkan och såg en änglamusikal och tänkte på er ängel, jag gråter med er. Låt oss alla hjälpa till att bära er, ni behöver bli burna. Vill skicka er all styrka som finns i världen!
Kramar Karin
Minnesbilden av dig på föräldramötet bara några dagar innan det ofattbara hände. Du så glad, positiv och förstående. Din Tekla är lika gammal som min minsting och ändå har vi knappt pratat. Jag önskar att jag pratat mer med dig, att jag lärt känna dig och din underbara Tristan. Jag gråter för er varje dag. Det som hänt går inte beskriva. Er sorg är fruktansvärd och orättvis. Jag önskar jag kunde ge av min styrka men jag har ingen kvar. Först nu orkar jag ens läsa dina ord. Men du är stark Sofie. Och Tekla, underbara lilla Tekla behöver dig.
SvaraRaderaVet att vi är många som finns här för er. Om eller när ni vill.
All kärlek, Viltons mamma
Åh Sophie.... Det som hänt er familj är ofattbart, svårt att greppa... Tårarna bara rinner, jag försöker skicka kärlek och styrka med tanken.... Håller om... Kramar om hårt....
SvaraRaderaPrecis så kände jag när min mamma gick bort. Hur kunde världen fortsätta utan henne? Det kändes helt omöjligt att det kunde finnas en värld där hon inte fanns.
SvaraRaderaTänker på er!
Kram,
Anneli
Sitter här med tårarna rinande ner för mina kinder när jag läser om det hemska du och din familj varit med om,mitt mamma hjärta skriker nejnejnej det kan väll inte vara sant ett litet liv ett litet barn som rykts ifrån sin älskade familj finner igentligen inte ord .Så sorgligt en liten vacker ängla pojke som nu sitter bland molnen hos sin farfar och tittar ner på sin mamma och pappa och söta lillasyster,Han vill ej att ni ska gråta utan vara glada och minnas allt gott tiden med honom och att ni kämpar vidare .Alla mina varmaste kramar sänder jag er.<3 Mvh Jenny Sandberg
SvaraRadera