En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 11 januari 2014

Lite skakigt...

LÄS HÄR

Tack Lasse - Perfekt skrivet! Glad att du kom in i mitt liv. Du är en fin journalist och medmänniska.

Ja, så kom dagen då vi var redo att berätta om vårt öde.
Vår tragedi.

Det är lite skakigt idag.
Det är så jag känner just nu...















43 kommentarer:

  1. Läste precis artikeln i Expressen. Finner inga ord vilket kanske inte behövs. Fortsätt kämpa på och ta ett steg i taget. Tänker på er <3
    Elisabeth

    SvaraRadera
  2. Grät när jag läste artikeln. Kan inte föreställa mig hur det känns och vad ni går igenom men skickar massa styrkekramar till er.
    //Fia

    SvaraRadera
  3. Har läst reportaget, två gånger, med en fruktansvärd klump i hals och hjärta...Så fint och ärligt skildrat...

    SvaraRadera
  4. Jag har läst & gråtit! Så fruktansvärt hemskt, förfärligt & tomt! Förstår att livet aldrig mer kan bli "normalt", saknaden & såret som river i hjärtat måste göra så ont. Vad skönt att ni har Tekla, ett ljus i mörkret som kan lindra men inte ersätta, som kan skatta sig lycklig att få ha er som föräldrar med all kärlek.
    Jag önskar er allt gott!

    SvaraRadera
  5. Finns inga ord i världen som jag kan säga en okänd medmänniska som kan lindra er sorg, smärta. Tårarna rinner utmed mina kinder när jag läser er historia, jag känner eran sorg o smärta inom mig. En stor styrkekram

    SvaraRadera
  6. Såg er historia på kvällsposten i dag modigt 💕,har följt dig sen ett år tillbaka.
    Har tänkt skriva flera gånger men vad skriver man till någon mist sitt barn,jag har blivit en aktiv lyssnare till din historia och jag måste säga att du skriver och beskriver er sorg att man skulle vilja finnas mer nära för att trösta dig när det är extra jobbigt/kram Marika i Kävlinge

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte vad jag ska säga, bara att jag tänker på er och önskar er allt gott i framtiden <3

    SvaraRadera
  8. Tänkte på dej o din fam nu på morgonen. Tänkte de var ett tag sen jag titta in o jag ska bara läsa tidningen först på mobilen. Å där poppar ni upp i tidningen.
    Önskar så att jag kunde lindra de onda på ngt vis bara för ngn min. Jag blir så rörd av de du skriver o samtidigt varm i hela kroppen av de otroligt vackra bilder som du delar med dej.
    Tack för att jag får vara med o dela dina tankar o känslor ❤️
    Kram Carina

    SvaraRadera
  9. Väldigt fint skrivet av journalisten och fina bilder på er. Tänker på er ofta och mycket. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  10. Åhh, saknar ord. Så fint skrivet men så fruktansvärt! Tårarna rinner, starkt av er att berätta så öppet, även om du gör det i din blogg Sophie. Lider med er, kan inte föreställa mig hur ni mår, barnen är ju vårt allt!
    Varm kram från Karin

    SvaraRadera
  11. Så tragiskt, och så oerhört ledsen jag blev när jag läste reportaget, men så starkt av er att dela eran smärta, och era vackra minnen av Tristan. All lycka i framtiden till eran familj

    SvaraRadera
  12. Jag blev helt tagen av läsningen. Vilket helvete ni har och går igenom.. Jag kommer ihåg den dagen det hände och stod i tidningen. Fruktansvärt!
    Går aldrig sätta sig in i något så hemskt.
    Ska fortsätta läsa din blogg.
    Styrkekram Ida ♡

    SvaraRadera
  13. Kärlek o kramar i massor <3 /Anna

    SvaraRadera
  14. Hej Sophie, har läst din blogg och blir så fruktansvärt berörd av er historia. Som mamma till två barn i samma ålder som dina, får jag en sån ångest över allt som hänt - det absolut värsta som kan hända en mamma, pappa och syster. Det är för mig obegripligt hur ni lyckas leva vidare, men jag vet ju också hur svårt det varit och är fortfarande för er (efter att ha läst i din blogg alltså). Du skriver så vackert, ärligt och fint och jag har gråtit många gånger då jag läst. Det finns såklart ingenting en främmande människa kan säga för att göra saker bättre, men vet att jag skickar varma tankar och böner till er i alla fall. Tänder ett ljus för Tristan ikväll. Många varma kramar, Maria från Finland

    SvaraRadera
  15. ❤️❤️ ulrika

    SvaraRadera
  16. Stora och varma kramar till er.
    Tungt att läsa tidningen idag.
    Starkt av er att orka berätta om det.
    Tänker på er.
    Kram från Benny med familj. (Jenny, Emma och William).

    SvaraRadera
  17. Reportaget blev verkligen bra. Jag vet hur viktiga detaljerna är för er, att det blir rätt i skrift och att folk får sanningen. Det var en olycka, några sekunder då ett barn glömde sig, ingen var oaktsam eller slarvig. Ni förmedlar era känslor och alla som får dela ert öde ska vara er tacksamma för detta, ni får alla oss andra att se vad vi har och sluta tycka att vi har bekymmer. Vi har inga bekymmer.

    Underbara bilder på er, älskar er!

    SvaraRadera
  18. Precis läst artikeln. Följt din blogg länge men var något speciellt att läsa om det i tidningen. Så fin artikel, tänker på er dagligen. Varma kramar Caroline W

    SvaraRadera
  19. Med tårarna rinnande har jag läst er berättelse.., ja jag har ju faktiskt läst den tidigare och ja följt din blogg en längre tid. Och det är så förbaskat smärtsamt att läsa och jag förstår ju att det måste vara fruktansvärt att behöva uppleva. Jag är själv mamma till fem "egna" barn och att bara ens snudda vid tanken att förlora någon av dem, gör hudlöst ont.
    Jag tycker du är väldigt stark och många kan nog känna en kraft i att få se att du kan ha den styrkan du har trots det du/ni går igen, lär er leva med. Jag syftar lite till det du nämnde med tvångstankar och svårighet att gå ut. Jag kan ju själv se att jag känner igen mig i det där, fastän min tillvaro inte alls bär den förkrossande sorgen. Men det vilar ett mörker i mig (av olika skäl) och när jag ser din styrka så ger det även mig en dos av ny styrka. Jag kan förstå att du kanske protesterar lite och säger att du visst inte är stark för du gråter och förtvivlar och förbannar men jo du har en envis styrka i dig som du sprider till andra. Den styrkan är vacker !

    Kram Tess

    SvaraRadera
  20. Finaste finaste Ni! Hittade igen bloggen efter att ha läst artikeln på nätet. Har suttit hela förmiddagen och läst.... gråtit.... Vilka fantastiska föräldrar Ni är! Stor kram från Marlene (långt upp i norr)

    SvaraRadera
  21. Så starkt av er att berätta er historia, jag beundrar er styrka så enormt mkt. Ni är starka tillsammans, en otroligt fin familj! Ni är värda allt i världen, fina ni!!

    När jag läste texten om er, hela händelsen, alla detaljer, insåg jag att (som vid alla andra gånger då jag läst om det) totalt bryter ihop. Allt känns så overkligt, allt är så fel! Med egna barn sätter man sig in i situationen och undrar om man nånsin hade orkat gå vidare. Tekla har varit er räddare. Är så glad att hon fanns där o behövde er. Ni är två fina människor som behövs, som med er story kan göra skillnad. Ni får andra föräldrar att vakna upp, inse att livet kan förändras på en sekund.

    Jag får mig många gånger ett uppvaknande, inser att många småbråk är onödiga, att tiden är på lån o ingenting ska tas förgivet. Det är skönt att få den käftsmällen med jämna mellanrum o jag tror många föräldrar behöver den. Våra barn är det bästa vi har o livet kan verkligen förändras på kort tid.

    Största kramen o all kärlek till er!
    // Krellan

    SvaraRadera
  22. Wow så fantastiskt starkt av er att kunna berätta om detta som är så omöjligt att förstå. Och så bra , enkelt, respektfullt och ödmjukt skrivet av journalister. Mina tankar går till er varje dag. Kram. Pia.

    SvaraRadera
  23. Läste er artikel i Expressen. Och kände att jag måste kontakta er på något sett. Vilken fruktansvärd prövning livet gett er. Jag förstår att vad man än skriver eller hälsar så är det tämligen banalt i sammanhanget. Jag ville bara säga att jag önskar er bättre. Jag önskar er lugn. Om det någonsin går.
    Kram Lina

    SvaraRadera
  24. Vad fin din blogg blivit ♥ Har följt dig under en lång tid och velat skriva till dig så många gånger. Vet inte riktigt vad bara. Blir så berörd av ditt liv, och dina ord. Har precis läst artikeln i kvällsposten och sitter här med tårarna igen....
    All styrka och kärlek till er ♥♥♥
    ~ Jenny

    SvaraRadera
  25. Ni kommer alltid vara Tristans fina familj. Alltid!

    SvaraRadera
  26. Gör så ont i mitt hjärta att läsa vad er familj har fått gå igenom. Har själv två barn....en flicka som är 8 och en kille som precis fyllt 3. Satt och kramade min son en lååång stund efter jag läst artikeln. Livet kan ändras så snabbt och man ska ta vara på alla underbara stunder man har tillsammans. Många styrkekramar till er!!!

    SvaraRadera
  27. <3 Mycket gripande att läsa i Kvp idag tårarna spruta på mig o jag kunde leva mig in i din panik <3
    Sov Gott lille Tristan o till dina föräldrar o syster en jätte kram

    SvaraRadera
  28. Vilken stark artikel. Vad fruktansvärt orättvist det ni måste gå igenom.
    Stora kramar till er.

    SvaraRadera
  29. Så sorgligt och orättvist livet ska vara ibland. Hoppas ni någon gång kommer att må bättre än ni gör nu och kan tänka tillbaka på er lille pojke med glädje över den tid han var hos er. Nu är han en av himlens allra finaste änglar och är säker på att han vakar över er därifrån. Kan inte ens tänka mig den smärta ni går igenom igen nu när ni berättar er historia.

    SvaraRadera
  30. Finner inga ord....vill bara visa mitt deltagande och sända er en varm styrkekram <3

    SvaraRadera
  31. Ännu en gång rinner tårarna ner för mina kinder.
    En dag i taget ...

    SvaraRadera
  32. Upptäckte artikeln tidigt i morse. Grät. Tänkt på er hela dagen. Kramar om er från Malin

    SvaraRadera
  33. <3 Bamse kram från en gammal vän <3

    SvaraRadera
  34. Hej.
    Vet knappt var jag ska börja..
    Hade min rast på jobbet idag & bläddrade slappt i kvällstidningen.
    Och så fick jag syn på er berättelse..
    Visste med mig själv att jag förmodligen inte skulle läsa den då jag berörs fruktansvärt av sånt här. Tog ett djupt andetag & läste ändå. Hann inte halvvägs igenom artikeln innan klumpen i halsen gav sig tillkänna & tårarna kom.
    Jag kan inte ens föreställa mig vad ni gått & kommer att gå igenom. Som småbarns förälder själv så är ju detta ens absolut värsta mardröm.. Att förlora ett barn. Blotta tanken är så fruktansvärt smärtsam att man slår bort den direkt... Och ni lever med det.
    Det berör väl mig extra också för att jag till yrket arbetar som tågvärd & även i yrkesrollen så är det ju det absolut värsta som kan hända.
    Vet inte varför men jag kände bara att jag ville skriva till er då er tragedi inte försvinner från mitt huvud.
    Jag kan bara önska er familj en ljusare framtid & sända er mina tankar.
    Med vänlig hälsning, Camilla

    SvaraRadera
  35. Jag läste er berättelse idag.
    Fruktansvärt. Fruktansvärt sorglig.
    Blir glad när jag ändå ser glada ögon och kärlek på bilderna.
    Tack för att ni berättade.
    Det är ögonblicken som styr, slumpen som avgör och alla de som tror att det aldrig skulle hända dem, att de aldrig skulle tappa greppet om sitt barn .. de har fel.
    Önskar att ni kan läka till det uthärdliga.
    /Tant B

    SvaraRadera
  36. Jag läste artikeln i tidnigen idag, och ända sen dess har jag känt mig illa till mods. Har läst igenom din fina blogg med tårar i ögonen och stor ångest, och jag kan inte föreställa mig hur hemskt det måste kännas för dig. <3 Bara genom att läsa dina gripande texter inser jag hur skört livet är, och hur snabbt allt kan förändras. Jag tänker njuta över varenda sekund som jag får tillbringa med min underbara systerson, och jag är verkligen ledsen över det som hände med din vackra Tristan. Tekla är honom lik på pricken. Kram <3
    // Polly

    SvaraRadera
  37. Om jag kunde samla all kärlek här i världen så skulle jag skicka den till er. Jag önskar er lycka och ljus och vill sända er många varma helande kramar <3

    SvaraRadera
  38. Åh jag läste detta. Fruktansvärt. Tårarna bara rinner och jag kan inte tänka mig den smärta ni gått och går igenom. Värsta mardrömmen. Förstår att du tänker många "om inte " men du ska absolut inte klandra dig själv. Detta var en tragisk olyckshändelse och det var absolut inte ditt fel!!!
    Vill bara krama om dig hårt.
    Jag känner med er.
    Ta hand om er och lilla dottern.

    Kram!!!

    SvaraRadera
  39. Stod där på Ica & väntade på min tur. Så fastnar blicken på en bild av er underbara & fina Tristan. Tar en tidning, betalar och traskar med bestämda steg hem. Går in utan att ta av mig varken skor eller jacka och ställer mig vid diskbänken och läser. En gång tidigare i livet har jag känt den intensiva känsla som sköljer över mig, jag önskar mer än något annat att jag kunde vrida tillbaka tiden. Att det kunde få varit annorlunda. Tack för att ni orkar dela. All kärlek till er där hemma och till Tristan där han är. Kram Madde

    SvaraRadera
  40. Det som slår mig när jag läser artikeln är hur det gick för tågföraren? Har ni haft kontakt? Uppfattade han/hon vad som hände?

    SvaraRadera