En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 13 februari 2013

Så jävla trött...

Jag är så jävla trött på att ha såhär förbannat ont.
Jag är trött på att kämpa och orka.

"Jag förstår inte hur du överlever, Sophie? Jag skulle inte överleva utan mina barn"

Det gör jag inte heller.
Jag överlever inte utan honom.
Jag lever inte.
Jag är inte död heller.

Jag är tvingad att leva.
Jag får inte dö.

Jag vill inte dö.
Jag vill bara inte leva utan honom.

Livet - fy fan

När ni andra kramar era barn godnatt på kvällen, och släcker lampan, släcker jag hans ljus och säger godnatt till en bild.

Det är inte ert fel, ni ska njuta av det!
Det är bara jävligt och brutalt för mig.


Och jag är så jävla trött...

14 kommentarer:

  1. Skriver, raderar, skriver, raderar. Hittar inga ord, det gör bara så innerligt ont i mig och tårarna rullar för mina kinder.
    Sa till Nicke "vi lever en gång här på jorden, varför ska Sophie och Henrik ha det så här..."

    Vi skulle kramats i dag, det hade vi båda behövt. Nu skickar jag i stället alla kramar och all min kärlek via sms och här. Finns alltid vid din sida. Känner mig så maktlös, önskar jag kunde göra så mycket för dig.

    SvaraRadera
  2. Mina tårar rinner, är så ledsen för er skull. Önskar jag kunde förändra <3

    SvaraRadera
  3. Rakt i hjärtat. Tårarna rinner. Fy faen vilket helvete du lever i. Önskar jag kunde förändra...
    Kram till Er❤

    SvaraRadera
  4. Jag finner inga ord, för jag har ingen aning om hur det känns. Det gör för ont att bara tänka tanken, hur ont har inte ni då!
    Det känns förjävligt rent ut sagt att inte kunna göra mer än att skicka en kommentar med kärlek, kramar o omtanke...för vi känner inte varann o jag vet inte vad mer jag kan göra!
    Det gör ont, så ont att läsa! Men jag måste, jag vill det! Jag vill se att du andas, att du finns kvar! För att jag bryr mig, för du gör skillnad!
    All kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  5. Maktlöshet. Vill trycka på knappen och göra allt vanligt igen för Dig/er. Tänker på er jämt Sophie... ❤

    SvaraRadera
  6. Så fruktansvärt livet måste vara för er! Jag har suttit hur länge som helst och tittat på bilden i detta inlägg med tårar strömmande nerför kinderna. Jättefin minneshylla ni gjort, önskar bara ni slapp ha en sådan..

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
  7. Jag förstår. Har också mist. Dotter tre år. Hjärntumör. Ångest. Levande död. Hjärtat som slits sönder. För alltid ett hål. För alltid ett tomrum. Alltid älskad. Aldrig glömd. Man överlever trots allt. Nya barn, nu barnbarn. Eviga minnen, evig kärlek, evig sorg men den väldiga smärtan avtar något. Gömd i hjärtat! Andas, andas ! Kramar om. <3

    SvaraRadera
  8. Det gör så brutalt ont att läsa dina ord, gråten svämmar över...Vet inte vad jag ska säga eller skriva...inget kan göra någon skillnad hur mkt jag än önskar...

    Sänder hjärtan denna dag. Alla hjärtan i världen!

    Många, långa varma kramar med ork ork ork!
    // Krellan

    SvaraRadera
  9. Vad fin plats ni har hemma till er älskade Tristan. Får ont i hjärtat och klump i halsen när jag läser dina ord. Idag var jag på en kyrkogård och tände ett ljus för en annan liten pojke, han blev 7 år innan cancern vann över honom:(
    Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  10. Kram från Häljarp

    SvaraRadera
  11. Stor varm kram till er. Smärtar så att läsa hur du kämpar med ren överlevnad. Ofattbart .... Tänker på dig dagligen. På din familj. Idag, på alla hjärtans dag, sänder jag all kärlek till dig. Kramar /Camilla

    SvaraRadera
  12. Gör så ont!Stor kram å puss /christel

    SvaraRadera
  13. Kramar i massor.... /Daniel

    SvaraRadera