Kan inte förstå, att jag inte kan hålla om dig.
Kan inte prata med dig, om alla dina funderingar.
Kan inte lyssna på dig, när du leker på ditt rum.
Jag kan inte förstå.
Kan inte förstå, att jag inte ska tjata på dig om tandborstning fler gånger.
Kan inte förstå, att du inte kommer in på morgonen fler gånger och kryper ner under mitt täcke.
Kan inte förstå.
Jag ska inte hämta dig på dagis fler gånger.
Dina kompisar växer, men inte du.
Jag kan inte förstå, att du för alltid bara blir 3,5 år.
Jag förstår inte.
Jag förstår inte, att du är borta.
Mitt barn?
Som jag älskar mer än livet självt.
Jag förstår inte.
Hur kunde det bli såhär?
Mitt bröst bränner av saknar efter dig.
Jag är trasig utan dig.
Tristan, min älskade onge - du var hela mitt liv.
Och jag kan verkligen inte förstå...
Jag älskar dig, mitt älskade underbara barn.
Jag blir aldrig densamma utan dig.
Världens finaste Tristan.
Mamma längtar desperat efter dig.
Å,Sophie....Den fine,gode gutten deres!
SvaraRaderaUforståelig!
Ditt stolte og lykkelige blikk på ham sier noe om hvor umistelig det må være.
Et elsket og lykkelig barn som skulle være her nå.
<3<3<3 Bente
Tårarna svider i mina ögon. Så otroligt orättvist. Jag är så ledsen för din verklighet Sophie. Och ja, han är verkligen världens finaste Tristan. Vill ge dig (er) kraft. Ge er ljus. Underbara bilder på Dig och Tristan. Kärlek. Tänker på Dig. På Er. ❤
SvaraRaderaTänker på dig /er!Å det gör så fruktandsvärt ONT att ni ska behöva ha det så här!skickar stor varm kram å massa kärlek och styrka till dig kära Shopie!
SvaraRaderaFinner inte orden..jag förstår inte heller. Hur kunde detta ske? Så fel. Fruktansvärt fel. Jag önskar att jag hade makten att förändra, det var ju inte så här ert liv skulle bli. Underbara onge, finaste lilla Tristan.
SvaraRaderaNi är ständigt med mig i hjärta och tankar.
Kramar om❤
Jag läser jag gråter. Livet är så orättvist. Det gör så ont i mej i detta. Jag kramar mina barn extra mkt varje dag. Jag kan inte förstå din smärta samtidigt gör jag det då det smärtar så inom mej när jag läser. Ändå måste jag måste veta hur det går med dej. Tänder ljus då och då för din ängel. Även om vi inte känner varandra finns ni i mitt hjärta och tankar jämt. Kram
SvaraRaderaVilken smärta!!! Mina tårar rinner och önskar er verklighet inte var så ofattbar och grym... All värme till er!
SvaraRaderaJag förstår inte heller Sophie, varför Tristan? Varför ett oskyldigt barn? Ofattbart, obergripligt o fruktansvärt orättvist!!
SvaraRaderaNi finns för alltid i mitt hjärta o mina tankar!
Kärlek o kramar <3 /Anna
Ont ont ont.....det gör så oerhört ont att läsa det du skriver....tårarna rinner....
SvaraRaderaDet går inte att förstå....det finns inga svar....Livet är verkligen obegripligt!
Korten som du lagt upp går rakt in i hjärtat....klumpen i halsen blir större och större....Allt som hänt är ofattbart....så jävla fel....varför?? VARFÖR???
Önskar så att allt gick att förändra....att Tristan fick vara här hos oss, hos sina älskade föräldrar som älskar honom villkorslöst. Det är här han hör hemma, det är här han ska växa och bli stor. Varför???
Jag hoppas att min styrka och kraft kan hjälpa er....att mina tankar kan bära er en liten liten stund. Att det lättar ett litet litet tag. Vi finns här för er, några minuter bort. Tveka aldrig att höra av er om ni behöver ngt.
Massor med varma kramar från Krellan <3
Massor med kramar!!
SvaraRaderaFantastiska bilder som visar så mycket kärlek. Ditt léende på bilden är så fint, du har det finaste intill dig och du lyser av kärlek, stolthet och glädje. Vi förstår inte heller hur livet kan bli så här, förstår inte varför ni måste lida som ni gör och jag förstår inte varför ett oskyldigt barn skulle drabbas. Livet är väldigt, väldigt svårt att förstå när det blir så här...
SvaraRaderaKan inte i det närmsta förstå, vem kan förstå hur det kan vara såhär? Bilden på er förmedlar så mkt, kärleken lyser igenom. Den är blandad med kärlek och värk. Så fel .... Så förbannat fel.
SvaraRaderaJag läser dina inlägg, gråter, läser det igen, försöker förstå. Kommer på mig själv bli frustrerad över att jag inte kommer på hur jag kan förbättra ngt, jag kan inte göra skillnad. Önska så .. Önskar så jag kunde förändra. Mitt hjärta värker för er. Han är så fin din Tristan. Massa kramar /Camilla
Så fina ni är, du och din älskade pojke. Det är så ofattbart grymt och fel. Allt är så förbannat fel. Tårarna rinner och jag känner ilska på samma gång. Varför drabbade detta er..en liten oskyldig pojke..en fin familj. Finns ingen mening med det som skett, önskar bara att det fanns något att göra för er. Kramar mina pojkar hårt och tänker på Tristan. Varma kramar Caroline W
SvaraRaderaDin blick, så full av beundran. Vackraste Tristan...Det går inte att förstå.
SvaraRaderaKram, kära Sophie.
Ulle
<3 Kärleken lyser så starkt om de fina fotona. Så orättvist och grymt livet är mot dig och din familj, man känner vanmakt över att inte kunna förändra din verklighet. Tänker på dig och skickar styrkekramar <3 /Jenny
SvaraRaderaOm du tror på "andra sidan" tycker jag definitivt att du borde prata med någon som kanske kan få kontakt med din fina lilla pojk. Det kanske kan vara lättare att bearbeta sorgen om du "får höra" att Tristan har det bra med Gud? Ett tips bara som jag själv tänkt på många gånger. Styrkekramar från en tjej som tittar in ibland.
SvaraRaderaÖdet borde ha gränser för vad som kan hända. Detta är inte mänskligt. Önskar man kunde backa tillbaka tiden och ni fick en ny chans.
SvaraRaderaKram från en medmänniska.
All kärlek till dig Sophie. Ingen borde tvingas bära en sån outhärdlig sorg. Mitt hjärta gråter för dig, Henrik, Tekla och Tristan. En annan mamma.
SvaraRaderaOrd är överflödiga. Ord räcker inte. Och jag blir så frustrerad! Det finns ju INGET vi medmänniskor med tårvåta kinder kan säga eller göra för att lätta ditt sinne eller lyfta den kedja som måste sitta fast runt ditt hjärta! Din sanning, din verklighet gör så ONT att läsa men ändå fortsätter jag göra just det för om det är smärtsamt för mig som "utomstående" hur är det då inte för dig som mamma?! Jag vill fortsätta läsa, jag vill fortsätta kommentera, jag vill inte lämna dig ensam med detta fruktansvärda men..ändå finns det inget jag egentligen kan göra. Maktlöshet, frustruation, ilska, sorg, empati, kärlek..det är så många känslor som finns inom mig.
SvaraRaderaSophie - jag vill ge dig en stor varm kram. Du finns i allas våra hjärtan precis som din vackra älskade Tristan..
Mia (trogen följare av din blogg och medmänniska)
Åh Sophie. Önskar så att det fanns något jag kunde göra för att lindra din smärta. Tänker på er. Kram Kram Vera
SvaraRadera