Förskoleloppet våren 2011, Maria Parks Förskola.
Till min stora förvåningen hade han hajjat grejjen direkt och kutat på som en tok, kom in andra i mål. Inte de viktiga, det viktiga var att han sprang rundan, från början till slut, utan att hitta egna vägar.
Han sprang fort i sina nya springskor. Han berättade för alla på bussen hem och visade stolt sin "modalj".
Den satt kvar om halsen när pappa kom hem från jobb.
Jisses så stolt han var. (jag också)
Han hade den på sig ända tills de va läggdags.
Nu håller jag den i min hand och gråter.
Det blir inga fler "modaljer"...
Jag fylls än en gång med känslan;
- Hur fan ska jag klara att fortsätta att andas utan honom?
Har inga tröstande ord till dig, Sophie...
SvaraRaderaEtt andetag i taget❤❤
Styrkekramar till dig
Också jag saknar tröstande ord och skriver som Leni gjort ovan:
SvaraRaderaett andetag i taget <3
Fina Tristan! <3
Fina Sophie! <3
Det gör så ont... Kram
SvaraRaderaVilken fin modalj Tristan fick. Allt våra barn gör, springer lopp, kommer hem med lerklumpar som inte passar in i husets heminredning, ritar en teckning som man inte har en aning om vad den visar eller har satt rönnbär på en tråd - allt detta gör oss stolta och har en speciell plats i våra hjärtan, även om det inte alltid har en given plats i hemmet där det passar in.
SvaraRaderaJag tog fram en julduk häromdagen, Markus har sytt den och den har legat i en låda. Jag kan ärligt säga att jag inte hittat "rätt" plats för den innan. Nu la jag fram den, tänkte på Tristan och alla minnen och det gjorde ont i mitt hjärta när jag tänkte på hur viktiga alla era minnen från Tristan är.
Så länge du andas, gråter, skriker, ler, vrålar, sörjer och pratar så kommer du klara att leva vidare. Men det är inte alls så här det skulle vara hjärtat. Stor kram<3
Åh , va ont det måste göra ... Obegripligt.. Oförståeligt..orättvist...
SvaraRaderaTänker på er .. All styrka.
Stoooooor kram! // Krellan
SvaraRaderaVilken smärta för dig Sophie... Finns inga ord... Lider så oerhört med er. Varma tankar till dig
SvaraRaderaKram
Jag höll på att slänga Wild medalj häromdagen. Vad tänkte jag på? Den hänger nu på hennes rum.
SvaraRaderaStor kram till er
Alla små saker som min pojke gör har fått en större o viktigare innebörd helt plötsligt. Tack vare dig. Sparar allt, varje liten lerklump är viktig. Finns inga ord, jag är så otroligt ledsen för er skull. Tänker på er och önskar jag kunde hjälpa. Kram Caroline W
SvaraRaderaHjärtskärande!!!jag vill bara göra allt för er så ni kan bli hela igen!!
SvaraRaderaUFF UFF UFF vilket öde, tänker så på er . Kram
Jag ville få ge dig en kram..... och jag gör det i mina tankar.
SvaraRaderaJag såg dig i affären men du pratade med någon och jag ville inte avbryta er. Jag letade efter dig en stund senare men då hade du gått.
Jag ville få ge dig en kram och lite energi.
Kram Sandra A
Jag läser din blogg nästan varje dag, varje gång blir jag som överväldigad av alla känslor. Och inom mig hoppas jag att vetskapen om att en massa för dig både kända och okända människor följer dig och din familj, känner för er och tänker på er kan lindra er sorg en smula. Många skriver i sina kommentarer att de tar vara på livet lite extra, att känslan av att det en dag bara kan vara slut gör de mer närvarande. Jag kam inte annat än att instämma. Stor kram till dig.
SvaraRaderaLäser Amelia.. "Den sista mars 2008 vlev Lena och Micke Bergman ett äkta par i sanden på Koh Lanta i Thailand. Döttrrarna Banna och Moa var med. Fyra dagar senare var Moa död.." Lena såg olyckan, samma som dej... :-( Men hennes sorg är hennes, din är din.. Tänker på dig när jag läser hennes ord "...jag tänkte att jag ska gå rätt igenom skiten, inte sopa något under mattan. För kommer jag ut ur det här så klarar jag vad som helst..". Du blir nog aldrig den samma Sophie, men du blir varken bätrre eller sämre, du är DU... Hoppas verkligen att du lär dig leva med detta.. För din egen skull, för Teklas, för Henriks, för Tristans... Karma is a bitch, det har du fan rätt i. Håll ut... /S.
SvaraRaderaJag tänker på dig Sophie! <3 Sitter här och stirrar in i julgranen...
SvaraRaderaDet är svårt även för oss att finna julkänsla detta året...
hur kan man egentligen det efter detta som hänt er?
Jag stirrar in i julgranen och tårarna bara rinner...
Jag sänder er massa med styrka att kunna komma igenom dessa dagar i december...
Du är värld en Modalj Sophie. <3 för att du är världens bästa mamma <3
kramar om länge!!!
// Jenny.P
Ja verkligen, alla vi som följer din blogg tycker att du är värd en medalj (trots att jag inte känner dig)!!!! Hoppas att ni kan finna lite stämning för lilla Teklas skull. Kramar
Radera