Nej, förresten inte ens svart.
Jag är färglös.
För att citera en av de största poetiska musikgenier Jocke Berg.
"Och färglös som en tår, blir jag, utan dina andetag"
Färglös.
Hopplös.
Meningslös.
Är jag utan dig.
Under ytan.
Trampar vatten.
Kippar efter luft.
Jag faller.
Dina ord skär i hjärtat, du och din familj finns ständigt i mina tankar. Om det ändå gick att lindra...Tänker på er fina pojke och på hur lycklig han måste varit hos er, så mycket kärlek. Kram Caroline W
SvaraRaderaJag finner inga tröstande ord fina du. Men finns här om du behöver. Tårarna rinner och mitt hjärta gör ont, för er, för Tristan, för orättvisan. För att ni inte får lov att behålla er påg. För att jag inte ens är i närheten av att kunna bära. Trösta. Maktlöshet.
SvaraRaderaMen kärlek har jag, och den delar jag gärna med mig.
Varma kramar till Dig, till er❤❤❤
Du är starkare än du tror.. Livet utmanar dig hela tiden, först med Alex och nu med ditt ögonsten.. Men du håller dig! Hitta styrka i din familj, i din man, i din dotter.. Var stolt över att du är en tillgiven mamma, tillgiven sambo, tillfiven dotter, tillgiven vän.. Och, ah.. Saknaden släpper aldrig, och det är bra, för det betyder att lille Tristan aldrig blir glömd.. Men man lär sig leva med det... ... ... :-( / S. En som vet.
SvaraRaderaKlockan är snart 1 på natten och jag ligger sömnlös i min säng. Två sjuka barn som hostar, snorar, ska ha vatten, det ska snytas, blir inte många minuter sömn denna natten i heller. För drygt två månader sedan hade jag varit väldigt irriterad och sur vid det här laget, tyckt att jag hade det jobbigt.
SvaraRaderaDet gör jag inte längre. Inget i mitt liv förutom en sak är "jobbig". Brutal sorg, er brutala sorg. Jag tar tusen dåliga nätter om det hade hjälpt dig vännen. Man får perspektiv, mycket perspektiv...
Du vet var jag finns<3
❤❤❤...
SvaraRaderaNi finns med mig varje dag, jag önskar jag kunde bära en liten del av bördan så smärtan inte är så tung att bära. En dag i taget. En dag i taget.
SvaraRaderaTekla, tristan, störst av allt är kärleken.
Har du kontakt med någon som gått igenom samma sak? Någon som verkligen vet, som du kan prata med, jag tänker på alla mammor som förlorade sina barn i tsunamin eller ja vem som helst sim förlorat ett barn. Kram Pia Åberg
SvaraRaderaTårarna trillar....klumpen i halsen kommer...kan inte hålla tillbaka...
SvaraRaderaDet gör ont i mitt hjärta att läsa dina ord....det gör ont i hjärtat att veta hur ont du har varje dag....hela hela tiden....
För mig är du en färgglad och sprudlande person och har alltid varit. En person att se upp till, att tycka om hur mkt som helst. Du är fortfarande den personen, men jag förstår din känsla av färglöshet....försöker förstå iaf...
Skickar all kraft jag har till dig/er. Krama varandra ofta ofta ofta och ge varann styrka i detta helt obegripliga.
Tusen miljoner hjärtan!
// Krellan
Kärlek och tankar till er! Tänker på er dagligen! Jennie
SvaraRaderaDet känns som att någon stryper mina andninsvägar. Det gör så ont i bröstet. Jag tänker på er mer och mer ofta, förmodligen för att det snart är jul och Tristan saknas. Orättvist. Ont. Så jävla fel.
SvaraRaderaFinaste Sophie, ett andetag i taget.
Kram Eva
Jag är här inne o läser... följer dig, igenom din kamp. Vi har aldrig träffats, trots det tänker jag på dig o din familj hela tiden. Vill trösta, stötta, säga ngt som hjälper dig hantera din smärta. Tårarna rinner när jag inser att det inte finns några ord i världen, som kan lindra din sorg. Ingen ska behöva gå igenom detta ofattbara, mista det allra finaste vi har. Behöva leva med såna fruktansvärda minnesbilder. Du verkar vara den bästa av de bästa mammorna i världen, din kärlek för dina barn lyser genom dina ord. Fantastiskt! Jag kommer fortsätta läsa, du får mig att uppskatta mina egna barn ännu mer, fortsätta hoppas att du en dag kan andas utan att plågas så. För 2 månader sedan miste jag en nära vän. Hon kämpade så, men till slut fick hon ge upp, lämna sina 2 små barn. O vet du? Om det finns ngt, utöver detta jordeliv, kan jag lova dig, att Tristan inte kan ha bättre sällskap i väntan på att ni ses igen. Fortsätt andas. För dig, din man o Tekla. För Tristan. Genom era minnen lever han vidare.
SvaraRaderaKram Henriette
ÅÅ käraste Shofie!!Skär så i hjärtat!!Tänker på er varje dag!!Var i Asmundtorps kyrka häromdagen och satt en stund !Tankarna gick till er!!Tände ett ljus för Tristan!Sänder styrka ,värme,många kramar,ja allt som jag kan till er i detta fruktandsvärda som ni får leva i!!/ Christel.
SvaraRadera