En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 6 februari 2015

Medmänniskor

Om ni bara visste och förstod hur mycket ni lyfter och bär mig.
Hur ni i de mörkaste stunder lyser upp min värld.
Och värmer mig, som den tjockaste och gosigaste pläd, med er kärlek.

Jag blir verkligen så rörd, av er omtänksamhet.
Jag önskar att jag kunde träffa er alla och bara krama er.

Idag när jag med sänkt huvud gick till brevlådan, som vanligtvis är full av räkningar, möttes jag istället av två brev till mig.
Två brev från främlingar, en dam i 50-årsåldern och en 22-årig tjej.
Två helt olika människor.
Världar ifrån varandra.
Världar ifrån min.
Men brev fyllda av så mycket kärlesfulla ord och tankar.
Och jag blev så varm.
Huvudet inte längre sänkt.

Jag är så tacksam för er.
Så tacksam.
Att ni tar er tid.
Att ni bryr er.
Att ni funderar på lilla mig.


Tusen tusen tack, från mitt hjärta till er.

Ps. Älskar halsbandet:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar