En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 15 maj 2013

My head is a mess

Miljoner tankar och känslor surrar högljutt runt i mitt huvud.
Aldrig tyst.
Aldrig ro.
Jag är själens krigare.
Detta ständiga krig som måste föras mot ångest och skuld.
Mot saknad och längtan.
Hålet i hjärtat.
Klumpen i halsen.
Kniven som skär i bröstet.
Knytnäven i magen.
Alltid.
Alltid.
Ont.
Det gör ont hela tiden.
Aldrig ro.

Nej, jag har inget hopp om ro.
Om frid.
Om framtid.
Så långt fungerar inte mina tankar och känslor.

Jag har gått sönder.
Jag kan aldrig lagas.
Den viktigaste biten fattas.
Det är inget som syns på utsidan.
Det är insidan som är trasig och den kan aldrig bli hel igen.



8 kommentarer:

  1. Jag önskar jag kunde laga dig, jag önskar så innerligt att jag kunde ta bort din smärta. Du kommer alltid vara trasig, det går inte att laga något som gått i sönder så här. Jag hoppas dock och ger aldrig upp hoppet om att du en dag har lärt dig leva med din trasiga insida så att de ljusa stunderna blir fler än de mörka.

    Önskar innerligt du fick frid..

    SvaraRadera
  2. Precis så är det. Det tjuter alltid i huvudet och öronen. Det började när poliserna ringde på dörren och pågår ständigt.
    Jag gick också sönder när Alexandra dog. Varje dag spelar jag mitt skådespel på jobbet som om jag faktiskt fungerar.
    Kommer nog inte få ro förrän den dagen jag får återse min älskade Alexandra.
    Det enda som får mig att fortsätta är mina två älskade barn här på jorden. Jag är oändligt tacksam för att jag har dom här.
    Jag hoppas så att du ibland kan känna Tristans närvaro, kanske kan det få paniken och hjärtklappningen att lugna sig en liten stund.
    "kämpe diem" är livet tycker jag.
    Kram från Pia

    SvaraRadera
  3. Skriver, raderar, börjar om, raderar igen.
    Jag försöker hitta ord, ngt som kan trösta, eller som kan få dig att le. Hittar inget som är starkt nog.
    Önskar jag kunde göra ngt, önskar jag kunde ta över din sorg, om så bara för en stund- så du kunde få ta några lätta andetag igen.

    Jag läser din blogg så ofta jag klarar, men har inte skrivit ngn kommentar innan. Allt jag får ner på print verkar på tok för lamt.
    Bara så du vet, du beundransvärt stark som delar dina tankar och känslor.
    Jag hoppas jag springer på dig någon gång, vill bara ge dig en kram.// Anni

    SvaraRadera
  4. Käraste Shopie...Skickar kramar,Tankar,Önskar sååå att denna orättvisa,Dumma,Räliga ja orden kan bli många många..ALDRIG..Fanns...skickar massa styrke kramar till dig och håller om dig i min famn..\Christel

    SvaraRadera
  5. Fina du!!
    All all kärlek o massor med kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  6. Jag finner inga ord, bara tårar.
    Vill ge dig en kram.

    SvaraRadera
  7. Tänker på er! Många varma kramar Elin A <3

    SvaraRadera
  8. Har aldrig kommenterat förut. Är alltid på väg men det blir inget. Tänker på dig extra den här morgonen. Önskar så oerhört att nån liten liten ro kan infinna sig en dag i ditt bröst. Önskar jag kunde bära lite av din sorg.
    Ingen ska behöva överleva sitt barn ��
    Många kramar och tankar ��

    SvaraRadera