En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 22 september 2014

Dark Paradise...

Krig.
Krig inuti mig.
Vill vara stark.
Men är så svag.

Simmar,
Men sjunker som en sten.
Simmar.
Simmar.

Andas,
Trots syret är slut.

Måste överleva,
Men lever inte.

Ser så dåligt i mörkret,
Följer den svaga ljusglimten,
Men går ständigt vilse.

Jag är vilse.
Rädd.
Jag är så rädd...

"Every time I close my eyes,
It's like a dark paradise.
No one compares to you.
I'm scared that you,
Won't be waiting on the other side."


1 kommentar:

  1. Kan aldrig förstå din sorg...det kan bara en människa som upplevt den göra..Hoppas du har ett nätverk som gått/går igenom samma sak.
    Jag kan inte förstå hur människor gör, när de skriver så vidriga saker som du visade. Helt sjukt beteende, helt stört, helt känslokallt och bara enkom elakt.
    Jag skulle vilja rekommendera dig en terapiform som är bra, jag går i sådan just nu. Den du har är säkert väldigt bra oxå.
    Jag känner så mycket skuld i det du skriver..jag vill bara krama dig och säga..gör inte det...än en gång..det var en olycka..
    Tristan är med dig varje dag och natt..han finns där.
    Jag har skrivit det förut och jag tror på det och jag tror det kan läka..att träffa ett medium, få dig att få kontakt med din fina fina Tristan igen. Få säga allt du vill säga till honom, få höra honom säga, jag har det bra mamma. För han har det bra. Det finns duktiga medium och det finns dåliga..och jag tror inte du har något att förlora, alls.
    Terapiformen heter
    Biodynamic body psychotherapi and massage.
    De jobbar mycket med trauman och inte som KBT. Man bearbetar livet från cellnivå.
    Men framförallt vill jag råda dig till ett medium.
    Sorgen kommer aldrig att försvinna, det fattar vem som helst, men livet kan bli enklare att levas och att andas i.
    Kramar Åsa

    SvaraRadera