En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 14 augusti 2014

Och vem är du...

Att ifrågasätta.
Kritisera.
Mina känslor för mitt döda barn.
Mina tankar.
Min upplevelse.

Vem är du, att tala om för mig, att han inte finns?
Vem är du, att tala om för mig, att han inte kan vara ledsen?

"Anonym
14 augusti 2014 06:30.
Sorg kan säkert ta sig olika uttryck, men att Tristan är ledsen...han finns inte Sophie"

Vem är du, att trampa mig på tårna på det viset?
Vem är du, att tala om för mig, vad som finns och inte finns?
Vem är du, att tala om för mig, vad som sker efter döden?

Har du själv varit död någongång?

Vem är du, att störa min sorg?

Du, anonym såklart, eftersom bara fega människor, vågar uttala sig så, utan att stå för vem dom är, är en människa som det är synd om.
Jag gör det, tycker synd om dig.
Du saknar helt empati och respekt, för andra människor.
Två egenskaper som för mig är dom viktigaste hos en människa.

Du är välkommen att maila mig en dag.
Så kan jag lära dig lite om dessa egenskaper, så ska du se, att du kommer att få ett mycket rikare liv.

Ps. Nej, jag tänker inte förklara eller argumentera runt min upplevelse. Jag vet vad som är sant i min värld.



12 kommentarer:

  1. Jag såg den kommentaren och blev så förbannad...vad vet vi? ingenting!!! tänker på dig så ofta. Många kramar ulrika

    SvaraRadera
  2. Vackra och fina Tristan. Nä vad vet vi var han är nu. Vi kan bara hoppas att han finns runt omkring sin familj och att han har det bra. Hoppet är det sista som överger människan. Hoppet och tron måste man får ha för att kunna överleva. Ingen ska ta ifrån en det.

    SvaraRadera
  3. Jag såg också kommentaren o förfasades över vad du måste stå ut med, förutom din sorg. Jävla fega idioter som gömmer sig bakom ett tangentbord. Fy faan! Det man heller aldrig skulle säga till någon face-to-face ska man heller inte skriva, allra minst anonymt. Stå på dig o kämpa på!

    SvaraRadera
  4. Flisan❤️❤️15 augusti 2014 kl. 15:19

    I slutändan är det ändå bara dina tankar och funderingar som räknas och betyder någonting, även fast dessa kommentarerna säkert påverkar dig❤️❤️

    SvaraRadera
  5. Att man ens kan komma på tanken att skriva en sån kommentar till en människa i sorg är förfärligt.Empatilös stackare är det.Kram från Ann i Småland.

    SvaraRadera
  6. Älskar dej .........

    SvaraRadera
  7. Klart att du känner av Tristans känslor,du är ju hans mamma!
    Känner ofta av mina älskade på andra sidan. Tror att alla har den förmågan. Synd om dom som ignorerar det!
    Det är ju trots allt inte bara ledsna känslor dom förmedlar,eller hur?
    Dessa ord finner jag mycket tröst i när allt känns tungt:
    "Heaven is a place nearby,actually right around the corner!"
    Kram på dej och hoppas att du får känna Tristans skratt och glädje nästa gång!
    Heléne

    SvaraRadera
  8. Kära du..!
    Vilken ond kommentar! Dessa människor som vill förminska en finns hela tiden runt omkring oss! Man får försöka o inte lägga för mycket energi på deras inlägg, för då får de för mycket uppmärksamhet! Tänker så på dig o din familj, som måste kämpa för överlevnad dag efter dag! Vi kan alla drabbas av en bottenlös sorg..det önskar jag du borde förstå som skrev detta! Men du är kanske så ung o oerfaren, så du har aldrig upplevt döden på nära håll! Varma tankar till dig o din familj, du är fantastisk, Kram Maggan

    SvaraRadera
  9. Det hela är så sjukt. Det här är ingen provocerande blogg, det är ingen megablogg som t.ex Blondinbella. Det är ingen politisk blogg.
    Det är din ventil som du själv beskrivit det. Det är din egen space.
    Vad får människor ut av att skriva på det sättet?
    Blir galet provocerad.

    SvaraRadera
  10. Som en kniv i magen..jag bara skummade över bloggen lite snabbt och såg ditt inlägg...så kändes det att läsa för mig som är bara en anonym människa för dig. Mja, helt anonym är jag inte, för du känner säkert igen mig men vi har inte fått lära känna varann. Klart att din påg finns men intehär och det är väl den biten som personen reagerar emot! Dumma människa......Heja dig i din kamp om ett liv som går att leva! Kram Eva

    SvaraRadera