En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 13 augusti 2014

Han är ledsen...

Han är ledsen idag.
Jag känner det i hela mig.
Han är ledsen idag.
Han saknar oss.
Han saknar oss, precis så som vi saknar honom.
Det gör ont i hans hjärta.
Jag känner det i mitt.
Så som bara en mamma kan känna.
Jag vet.
Hans hjärta har slagit sidan om mitt.
Inuti mig.

Jag vet.
Han är ledsen idag.
Han gråter.
Han gråter tyst.
Tårarna rinner längs hans kinder.
Han behöver mig.
Han behöver min famn.
Han behöver sitta i mitt knä.
Låta mig trösta.
Klappa hans hår.

Det skär i mig.
Det skär.
Tär.
Tär och sliter sönder.
Gör så ont, att orden inte räcker till för att beskriva.

Hur skulle någon annan förstå?
Vad jag pratar om.
Han är ju död.
Han kan väl inte känna något?!

Vad vet jag?
Vad vet ni?
Vi lever ju.

Det enda jag är säker på...
Är,
Att idag är han ledsen.

Mitt barn gråter.
Och jag kan inte trösta honom.
För jag är här.

Det är inte han...




15 kommentarer:

  1. Så fint du skriver, önskar att någon kunde trösta DIG.........

    Marie - okänd bloggläsare

    SvaraRadera
  2. Jag ska skicka en bön till alla dom jag har där uppe, att ta speciellt
    hand om lille Tristan...

    SvaraRadera
  3. Åhh gumman stora varma kramar från Anki

    SvaraRadera
  4. Sorg kan säkert ta sig olika uttryck, men att Tristan är ledsen...han finns inte Sophie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte hon har missat den biten kära du...

      Radera
    2. Alltså, varför är du här? Du tror inte att hon vet det? Du tror inte att hon blivit påmind om det varenda dag i snart två år?
      Försvinn härifrån!

      Radera
    3. Hur i allsin dar kan du veta det? Har du förlorat ett barn? vad vet du om livet efter detta, eller döden? Du vet ingenting. Speciellt vet du inget om att vara en medmänniska. maria/Finland

      Radera
  5. Jag tror inte att det tar slut efter döden. Men det är bara något man tror. Ingen vet. Det du känner, känner du och ingen kan säga något annat. Tristan är kanske ledsen över att du är ledsen. Han vill kanske förmedla till dig att han har det bra där han är. Nej, Tristan finns inte kroppsligen. Det är allt VI vet. Men jag tror att Tristan vill torka dina tårar. Men att vara objektiv när det gäller sorg och saknad ska man inte sträva efter. Du skriver så oerhört fint och det sätter sig direkt i hjärtat.

    SvaraRadera
  6. Jag tror han känner din tröst, då blir han lite glad igen. Ni ses igen en dag, längtan är olidlig och svår men en dag mötet han dig❤️Kram Pia (Alexandras mamma)

    SvaraRadera
  7. Är så ledsen för din skull. Önskar att ingen skulle behöva gå igenom det ni får genomlida. Jag hoppas verkligen att du känner av honom och att han känner din närhet. Ingen vet...

    SvaraRadera
  8. För Sophie finns Tristan, och hon känner honom, och det är det viktiga!

    Kram till dig, Sophie!

    //Monika

    SvaraRadera
  9. Det här gjorde mig så berörd, det du känner vet bara du. Det kan ingen säga någonting om. Jag kan inte föreställa mig sorgen och tomheten av ett förlorat barn och jag beundrar dig för att du är så stark. Lyssna inte på dumma kommentarer, bara känn efter och känn precis som du gjorde när du skrev detta.
    Det är starkt att känna och det är beundransvärt att vi får ta del av det.

    Du är ett bevis på hur otroligt stark man är, fast livet blir kaos.

    SvaraRadera
  10. "Hur länge kommer jag att älska dig?
    Hon sitter med armarna runt knäna som hon gjorde som liten.
    Hon blundar, känner vinden smeka hennes kinder.
    "Han finns, han finns."
    "Han väntar, han väntar" säger vinden.
    Hon behöver inte öppna ögonen för att se honom, hon vet ändå.
    Hon känner hans rundade armar om sig, hans lätta svala läppar mot sin kind.
    Hon vet att hans ögon glittrar och plirande tittar på henne.
    Mamma.
    Hon vet att han säger hennes namn.
    Han sätter sitt finger på hennes näsa.
    "Jag leker mamma"
    Hon får en snabb puss till på munnen.
    Sedan borta, men hon vet att han alltid är där.
    Hon vet att dem två är förbundna med varandra i evighet.
    Så länge vattnet dröjer in mot stranden.
    Så länge tills stjärnorna blir till sand.
    Hon skulle alltid vilja ha honom.
    Hon skulle alltid vilja hålla honom.
    Hur länge skulle hon älska honom?
    För alltid.
    Ja."
    K E Andersson

    SvaraRadera
  11. Åh, nu vill jag spontant säga "älskade Ellen" Tack!!!! Rakt in i hjärtat!! Vilka samling meningar du sitter på! En sån skatt! Jag är glad och tacksam att du finns här hos mig!! Tack!! Kram S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni finns alltid hos mig, ni har tagit en plats i mitt hjärta. Kram, Ellen

      Radera