En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 28 juni 2014

Fan, vad tokigt allt kan bli...

Den tunga depressionen i samband med en sönderstressad hjärna och ofattbar trötthet kan ställa till det.

Idag blev allt fel.
Inget allvarligt eller dödsviktigt.
Men en människa med stort kontrollbehov känner sig totalt misslyckad...
Jag.

Vaknade tidigt med Tekla imorse, och efter någon timme kände jag att jag absolut inte kunde hålla mig vaken längre.
Väcker Henrik och byter plats.
Somnar på en minut i sängen och missar...

* Att svara på Annas sms om när vi ska åka på loppisen.

* Glömmer att ta fram kalaskläder till Tekla, som ska på barnkalas hos kusinen.

* Glömmer att packa in kusinens presenter.

Vaknar upp och ingen är hemma.
Henrik och Tekla har åkt iväg till kalaset redan och missat kalaskläder och att present ska slås in och tas med, av missförstånd, för att jag sov som en medvetslös människa.

Anna undrar i sms vart jag tagit vägen, och jag upptäcker att jag skrivit ett halvfärdigt sms halvt i sömnen, som inte gått iväg. Och hon var tvungen att köra iväg på annat.

Så ingen present till bästa kusinen idag, och ingen loppis med Anna som jag såg framemot.
Bara för att jag är så obeskrivligt trött.
Hela tiden.
Som sagt inget livsviktigt.
Men jag känner mig kass och värdelös just nu...
Loppisen finns kvar varje helg.
Presenten kan ges senare idag.

Men inget gick som jag planerat.
Svårt att hantera för en människa som mig, med kontrollbehov lika stort som Europa.

Bläh, så fel och tokigt allt blev idag...
Bara för att jag är sååå trött!!!

Förlåt!




3 kommentarer:

  1. De är bara bevis på att man är mänsklig.
    Du ska inte känna att du är värdelös, tänk bara på att de är mänskligt & så blir de för alla ibland.
    Hoppas em/kvällen blir bättre 💜

    SvaraRadera
  2. Förstår att det kändes så när det inte blev som planerat men jag är övertygad om att dina nära o kära förstår. Du behövde sova just där o då. Känner så med dig Sophie.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Log lite åt att han missat att ta på henne kalaskläderna. Typiskt karlar va! Och sen även glömma presenten!
    /Annika

    SvaraRadera