En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 24 maj 2014

1977-05-22

Jag är 16 år och sitter inne hos en av mina vårdtagare på äldreboendet där jag arbetar, vid tillfället.
Min favorit-tant.
Vi sitter tillsammans och tittar i hennes sparade kalendrar.
En från varje år. Vet inte hur många hon har, men det är många.
Hon har i gammal skrivstil skrivit något om varje dag, varje år.
Jag läser för henne, hon skrattar, minns och berättar.
Jag hittar kalendern för 1977.
Letar nyfiket upp den 22 maj och läser...
"Det har varit grått och trist. Regnat i flera dagar. Men idag tittade solen fram. Och vi har njutit av solsken hela dagen"

Jag ler och berättar för henne, att jag föddes då.
Hon svarar att då förstår hon varför det blev solsken den dagen.
Vi kramas och skrattar, min "goa tant" och jag.

I alla år har jag älskat att fylla år.
Vara i centrum, överraskningar, kalas, blommor och spännande presenter, som ska packas upp av mig.
Nu är det inte roligt längre.
Inte för att åldern.
Men för att någon fattas.
Den viktigaste av alla.
Tristan.
Allt roligt har tappat sin mening.
Så är det.
Och jag klamrar mig fast vid bergsväggen, för att inte tappa fästet.
Min bergsvägg, Henrik och Tekla, min fantastiska familj och världens bästa vänner.

Jag hade bestämt mig för att inte fira dagen idag.
Ville gömma mig.
Stänga in mig och sova bort dagen.
Mitt enda önskemål.
Det lyckades jag med i drygt fyra timmar.

När jag låg där i sängen, svettig efter fruktansvärda mardrömmar och sov sen fyra timmar tillbaka, dyker Anna upp vid min sida och väcker mig.
Glad och sjungandes.
Tvingar mig ur sängen och in i duschen.
"Överraskning"!!!
Yrvaket masar jag mig upp och iväg.
Några hus bort, knackar på dörren och möts av världens bästa vänner och finaste ongar, med min Tekla i spetsen...
"Vi gratulerar, vi gratulerar"

Rörd in i hjärtat!
Tänker på Tristan.
"Nej, hjärtat mitt, jag vet...du tycker att jag är dum som ville sova bort dagen.
Jag gjorde inte det.
Mamma firade med Tekla, vänner och sen kom pappa."

Vackraste vänner, vad skulle jag gjort utan er?
Jag älskar er!
Tack, tack, tack!

Efter kalasandet gick jag ensam ner till Tristan en timme.
Rensade ogräs, vattnade, gjorde rent och fint och tände nya ljus.
Sen bara satt jag.
Hos min älskade onge.
Du och jag, hjärtat.
På lördag blir det kalas med familjen, det blir fint.
Moster saknade sitt lilla gryn Erik, som har feber idag.
Det blir extra många näs-pussar att hämta hem på lördag.

Åh och just det...syster påminde oss om att vi även firar 1 år som förlovade idag.
Haha, tur att någon har koll.
Grattis till oss:-)
Nästa år blir det bröllop.

Love/S

6 kommentarer:

  1. Grattis i efterskott min vän, o grattis på er förlovningsdag :) Den 22 maj är en speciell dag för oss med, vi firar 10 år ihop samt 8årig förlovning. Ligger lite back med bröllop känner jag ;) Hoppas dun dag var bra, låter så när jag läser :) Hoppas vi in ses nästa söndag, vore mysigt. Stor kram från Hatten

    SvaraRadera
  2. Grattis på födelsedagen! Fint att du fick bli firad ändå. <3

    SvaraRadera
  3. Så glad för din fina omgivning som gav dig en fin dag. Tänker på dig det vet du. Allt kommer att bli bra....

    SvaraRadera
  4. Grattis med dagen som var Sophie.. // Linda o Karoline

    SvaraRadera
  5. Grattis i efterskott, Sophie! Det gläder mej att du fick en findag.
    Kram från ett annat "maj-barn".
    //G

    SvaraRadera
  6. Hej! För ett tag sedan kom jag in på denna artikel och jag vill så gärna dela den till dig för att du ska få hopp om framtiden.
    En dag kanske du kommer kunna känna glädje över en solig dag.
    Kram Lina

    http://mabra.com/sara-jag-hade-inte-utan-mina-nya-barn/

    SvaraRadera