Jag hatar.
Jag hatar att solen lyser och att vi är lediga tillsammans och ändå inte glada.
Jag hatar att inte orka.
Jag hatar att inte vilja.
Jag hatar att känna mig som en kass morsa.
Jag hatar att våra middagsrutiner inte fungerar.
Jag hatar att vara sjukskriven och ha en värdelös inkomst.
Jag hatar att inte ens klara tanken på sysselsättning.
Jag hatar att inte klara krav och förväntningar på mig.
Jag hatar min psykiska stress.
Jag hatar min jävla ångest.
Jag hatar pengar.
Jag hatar räkningar.
Jag hatar samhället.
Jag hatar att vara deprimerad.
Jag hatar att vårt barn dog.
Jag hatar varje sekund utan honom.
Jag hatar att inte kunna prata med honom.
Jag hatar att inte kunna hålla om honom.
Jag hatar att inte kunna leka med honom.
Jag hatar att inte han och Tekla inte kan leka tillsammans, så som syskon ska.
Jag hatar att min födelsedag snart kommer, utan honom.
Jag hatar att Mors dag kommer, utan honom.
Jag hatar att jag inte kan resa mig upp och bara börja leva igen.
Jag hatar.
Jag hatar.
Jag fukkin hatar!
Hatar, hatar, hatar att vårt liv blev såhär...
Alla styrkekramar till dig. <3
SvaraRaderaKan inte i min vildaste fantasi förstå er smärta och jag lider med er varje dag och blir så rörd av allt fint du skriver på din blogg.
Kram <3
Kram ♥. Jag vet inte vad jag ska säga för det finns ju liksom inget jag kan säga, men jag vill ge dig en stor kram!
SvaraRadera<3<3<3
SvaraRadera// Krellan
Det var länge sen jag kommenterade men jag är här inne titt som tätt, lider med din sorg men känner hopp när små ljusglimtar tittar fram. Jag undrar om du känner till den tragiska olyckan, inänte helt olik den som drabbade er Tristan, en pojke vid namn Ryan som dog för någon vecka sedan, 3 1/2 år gammal. Tänker att jag själv alltid sökt mig till liknande öden jag befunnit mig i för igenkännande och tröst. Adressen är http://www.babyboybakery.com, kram Jessika
SvaraRaderaFörstår alltför väl tyvärr. Inget är roligt längre, livet som var så underbart och nu plötsligt inte är...
SvaraRaderaVarm kram från en annan trasig mamma
Kram <3
SvaraRaderaDet gör verkligen ont i en medmänniskas hjärta att någon ska behöva lida som ni gör.
SvaraRaderaÖnskar att man kunde göra nåt för att lindra och ge styrka.
Av vad jag läser verkar du vara en underbar mamma, men jag kan förstå att det inte känns så.
Skickar lite värme och omtanke!
Chrisse