Tristan's födelsedag utan Tristan.

Idag har vi bara gjort saker som Tristan hade gillat och tyckt var roliga.
Moster och Erik kom imorse och åt frukost med oss.
Hade aldrig tagit mig igenom denna dagen utan dom.
Våra små hjältar, som bär och älskar så.

En sådan här dag, dvs en födelsedag för ett barn, som inte längre finns hos dig, tar man sig igenom på ett sätt, man firar den så som han önskat, så som de små älsklingar som finns kvar här tycker är roligt.
Man hyllar.
Visar att man älskar, saknar och minns.

Det är inte smärtfritt.
Det hugger, skär och sliter i hjärtat.
Stundtals vill man lägga sig i fosterställning i sängen och gråta tills man knappt kan andas.

Men då skulle Tristan bli ledsen.
Jag vet ju att han är här omkring, utan att synas.
Jag vet att han vill att hans födelsedag ska fortsätta att vara speciell.
Det var ju då jag blev mamma till honom.
Det var då han kom till världen.
Vår speciella och underbara bästaste onge.

















Men gode gud, så ont det gör.
Mardröm.
Mardröm.
Mardröm.

Dagen i bilder, utan någon utförligare förklaring.
Pulkabacken.
Tomtenissar.
Köttbullemiddag.
Jordgubbstårta, med Tristans T-ljus tänt.
En ny pez-figur med pez-godis.
Ljuslyktor och massor av ljus tända, både inne och ute.
Precis allt han älskar och hur han brukar fira sin dag.












































Tack alla älskade vänner, familj och medmänniskor för era sms, mail och kommenterar idag.
Det har varmt oss och hjälpt oss att klara dagen.

Natti❤️